KÄTTILSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Den äldsta kända kyrkan på platsen har varit en timrad träkyrka med rektangulärt långhus och nästan kvadratiskt rakslutet kor. Syllarna till koret påträffades i samband med att golvet i den nuvarande kyrkan omlades vid en större renovering 1932. Träkyrkan ersattes, enligt uppgift 1489, av en stenkyrka med välvt långhus, sakristia i norr och torn i väster. Huruvida tornet uppfördes samtidigt eller strax efter långhuset är oklart. Denna kyrka revs 1760, med undantag för tornet, och ett nytt långhus uppfördes i anslutning till det medeltida tornet. Det är oklart om även delar av den medeltida västmuren bevarades. Kyrkan uppfördes av byggmästaren Petter Frimodig och fick ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr. Frimodig, d 1766, var byggmästare från Linköping och ofta anlitad i samband med kyrkobyggen. Karakteristiskt för hans kyrkor är de höga tornspirorna, som t ex på Horns kyrka.

Kyrkorummet försågs med ett högt treklöverformat tunnvalv med tre plafondmålningar med motiven "Jesu uppståndelse", "Jesu himmelsfärd" och "Förklaringen". Målningarna är utförda av målaren Magnus Wicander 1762. Han utförde även draperimålningar runt fönstren och kompletterade en äldre altartavla, som hade målats av Måns Griis 1702. Måns Eriksson Griis var bosatt i Norrköping och dekorerade ett flertal kyrkor i länet under framför allt slutet av 1600-talet, däribland Hedvigs kyrka i Norrköping. I väster uppfördes en ovanligt utformad läktare i två våningar. Orgelläktaren försågs med en målad barriär med bilder av Kristus och apostlarna. Det är oklart huruvida målningarna flyttades med från den gamla kyrkan eller om de målades av Magnus Wicander i samband med nybyggnationen. Det finns dock även uppgifter om att Mårten Griis målade en läktarbarriär 1702. Griis målade även predikstolen 1725, vilken sedan i samband med nybyggnationen ommålades av Magnus Wicander. Magnus Wicander (1720-1794) var ansluten till Stockholms målarämbete men verksam i Västervik. Kyrkan försågs med en orgel byggd av orgelbyggare Pehr Schiörlin i Linköping med fasad byggd efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman. Orgelfasaden var ursprungligen svartmålad med förgyllningar. Olof Tempelman (1745-1816) var anställd vid Överintendentsämbetet och var professor i arkitektur vid Konstakademien. Han var uppvuxen i Östergötland och engagerade sig i ett flertal kyrkobyggen i länet. År 1791 utökades fasaden åt sidorna och försågs med dekorationer av bildhuggaren Carl Fredrik Beurling i Norrköping.

Kyrkan har inte varit föremål för några större förändringar sedan byggnationen.
Tornet drabbades dock av ett blixtnedslag i april 1844 och 1700-talsspiran förstördes. En ny mindre huv med fyrkantig lanternin uppfördes med ett för den sena nyklassicismen typiskt utförande. Sakristian ska ursprunglig ha haft tre fönster, vilket är ovanligt. Det västra har vid något tillfälle murats igen på utsidan och i nischen på insidan har inbyggts ett skåp. Interiören renoverades på 1860-talet då bl a en ny bänkinredning tillkom. Den mest omfattande renoveringen utfördes 1932 under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Johannes Dahl hade "framförallt tagit sikte på att återställa det vackra templet till dess ursprungliga karaktär." Förändringarna och övermålningarna som hade utförts under 1800-talet avlägsnades och kyrkorummet "återställdes". Kyrkan saknade elektrisk belysning fram till 1985, då den installerades efter förslag av byggnadsingenjör Ture Jangvik i Linköping.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. Kyrkan och tornet är uppförda av sten med vita putsade fasader, gråmålad sockel och sadeltak som är valmat i öster. Taket, som ursprungligen var spåntäckt, är belagt med ett äldre svartmålat plåttak med stora plåtar med jämna falsar. Takfoten är inklädd med snedställda vitmålade brädor. Tornet kröns av en svängd huv med en gulmålad lanternin. Klockvåningen är försedd med rundbågiga svartbruna träluckor. I våningen under finns mindre rundbågiga öppningar mot söder, norr och väster, som eventuellt kan vara äldre ljudgluggar. Fönsteröppningarna är stickbågiga med inmurade, äldre, brunmålade, småspröjsade träbågar med delvis handblåst glas. På bågarna finns spår av en eventuell guldocker. Fönsterblecken är av svartmålad falsad plåt. Huvudingången är via tornet i väster, vilken är försedd med en stickbågig äldre dubbeldörr med diagonalställd panel, målad i en grågrön ton. En koringång finns även i söder. Dörrbladet är daterat ANNO 1760. På sakristians östra sida finns nedgång till källaren och pannrum.