KAGA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

Kaga kyrka är en av länets bäst bevarade tidigmedeltida kyrkor. Den är uppförd av sten med rektangulärt långhus, absidkor och torn i väster under 1100-talet. Tornet är mycket slankt och trappas successivt av uppåt och är prytt med lisener och rundbågefris. Tornets undre våningar är förändrade interiört och det är oklart hur de ursprungligen varit disponerade. Kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren besökte kyrkan 1864 och tecknade då av den. I planskissen har han markerat en trappa i tornets södra mur som mynnar i långhuset. Kyrkan har haft fyra ingångar, vilket är ovanligt. Västportalen och nordportalen är igenmurade och upptäcktes vid en större omputsning 1966. Det är oklart huruvida västportalen tillhör den första byggnadsperioden eller om den är senare upptagen. I kyrkan finns en bevarad stenskulptur föreställande en biskop stående på ett lejon, vilken har tolkats som att den burit en baldakin över sydportalen. Både sydportalen och korporten är försedda med dörrar med medeltida järnsmide. Ytterligare en märklig medeltida skulptur härstammar från kyrkan. Det är det sk Kagahuvudet, ett Kristushuvud tillhörande ett triumfkrucifix som stilistiskt daterats till tiden 1130-1140.

Kyrkan uppfördes, enligt sägen, år 1137 av kung Sverker. Vid kyrkans invigning skall konungens fader, Kol, ha blivit döpt men dött strax därefter. Vid kyrkan har påträffats fragment av tidigkristna gravmonument, s k Eskilstunakistor, vilket kan antyda att en kyrka existerat här redan under 1000-talet. Enligt antikvarie Jan Eriksson är Kaga kyrka uppförd på Sverkersättens gård som sannolikt legat strategiskt i området mellan kyrkan och Svartån. Vid 1800-talets mitt upptäcktes romanska målningar, som fanns bevarade över valven. Målningarna finns i koret och på långhusets östvägg med angränsande delar av syd- och nordväggarna. Absidens målning, som föreställer Kristus i majestät, var mycket fragmentarisk och övermålades med samma motiv av dekorationsmålaren Edward Berg 1907. Målningarna över valven föreställer bl a Kains och Abels offer samt händelser i samband med Jesu födelse. Den märkligaste och mest omdiskuterade bildframställningen återfinns på långhusets östvägg. Av scenens två figurer föreställer den ena en biskop och den andra personen är en kvinna. Konsthistorikern Åke Nisbeth har gjort en tolkning av att de tidsmässigt skulle kunna föreställa biskop Karl av den s k Folkungaätten, bror till Birger Jarl, och omfattad av helgonrykte efter sin död 1220 vid korståget till Estland. Kvinna skulle då kunna vara hans mor Ingrid Ylva, som kanske bekostat målningarna. Det var en verklig exklusivitet och krävde stora ekonomiska insatser att vid denna tid förse de nyuppförda kyrkorna med kalkmålningar. Under 1400-talet valvslogs kyrkan och nya kalkmålningar utfördes i valven av en efterföljare till den s k Risingemästaren. Den senare är mest känd för sina målningar i Risinge kyrka.

I mitten av 1980-talet utfördes en dendrokronologisk provtagning, d v s årsringsdatering av takstolarna i långhus, kor och spira. Tornspirans virke kunde dateras till 1507, medan åldern på de ursprungliga takstolarna i kyrkobyggnaden inte gick att fastställa. Under 1600-talet tillkom vapenhuset samt gravkoret på den södra sidan. Vapenhuset har sannolikt uppförts först, då det finns spår av en äldre spåntäckning över den del av vapenhusets takfall som sammanbyggts med gravkoret. På södra väggen över vapenhuset ska också, enligt ett fotografi från 1937 i museets samlingar, finnas en ornerad vindskiva. Gravkoret uppfördes av och för familjen Gyllenram på socknens största gård Gerstorp.

Mellan åren 1744-1746 uppfördes en ny sakristia. Den ersatte en äldre sakristia på samma plats, vilket är synligt från vinden. Dessutom finns det äldre målningsfragment på den norra väggens puts. På vinden finns även ett bevarat uppfordringsverk, en hissanordning som användes för att hissa upp spannmål. Vinden har under någon period haft funktionen av sockenmagasin. Från sakristians vind kan man, enligt uppgift, även se en bevarad ursprunglig fönsteröppning på korets nordsida. I samband med att en ny sakristia uppfördes beställdes även en ny predikstol, som fick sin uppgång från sakristian. Predikstolen är tillverkad av bildhuggaren Niclas Österbom i Norrköping. Från Österboms verkstad utgick en stor del av Östergötlands kyrkliga skulpturala konst under andra delen av 1700-talet. Vid slutet av 1700-talet behövde Kaga kyrka, precis som så många andra kyrkor vid den tiden, ökat utrymme för den växande befolkningen. Murmästaren Casper Seurling uppgjorde ett förslag och man började anlägga en stengrund till en ny kyrka. Arbetet avbröts, då det uppstod oklarheter med finansieringen. Resterna efter en halvcirkelformad grund påträffades öster om det nuvarande koret vid en utvidgning av kyrkogården 1943.

Först 1859 försågs kyrkan med en orgel. Orgelverket var byggt av orgelbyggaren Sven
Nordström och fasaden var ritad av arkitekten Ludwig Hedin. Den placerades på en läktare,
som sträckte sig över större delen av långhusets västra travé. Läktaren hade sannolikt uppförts
i början av 1800-talet. Trappan till orgelläktaren gick sannolikt från vapenhusets östra
sida. Orgeln och orgelläktaren har sedan varit föremål för flera förändringar.

Interiörens nuvarande utseende präglas av ett flertal ombyggnader under 1900-talet. Den mest genomgripande renoveringen utfördes 1907 i en återhållen jugend efter ritningar utförda av arkitekt Thor Thorén. Thorén (1863-1937) var rektor vid tekniska skolan i Stockholm och hade en allmän arkitektpraktik med uppgifter av varierat slag. Den äldre slutna bänkinredningen ersattes enligt tidens ideal av en öppen bänkinredning i två kvarter. Thorén ritade även ny orgelfasad till ett orgelverk tillverkat av Setterquist & Son, vilket placerades i tornets andra våning. Vid detta tillfälle tillkom även en ny altarring och altarbordets kolonner nytillverkades och försågs med en äldre altarskiva, som lyfts upp från golvet. Kalkmålningarna i valven, som vid något tidigare tillfälle hade överkalkats, framtogs. De rekonstruerades delvis helt av konstnären Edward Berg i Stockholm. Inredningen färgsattes i en brun lasering, så även predikstolen som först hade avlutats. Samtidigt tillkom det målade glasfönstret i koret. Det är utfört av Neumann & Vogel i Stockholm efter skisser av Thor Thorén. Sannolikt ombyggdes även gravkoret vid detta tillfälle för att bl a ge plats för en trappa till orgelläktaren.

Sigurd Curman besiktigade kyrkan 1911 efter den utförda renoveringen. Han var inte helt nöjd med att predikstolen hade avlutats; "En föga lyckad förändring. Den som alltid varit ämnad att vara ljust målad i oljefärg". Även korfönstrets glasmålning hade han synpunkter på; "Den gula färgstämningen i fönstret är icke lycklig till målningarnas grå och rödbruna hufvudtoner". Han avslutar dock besiktningsprotokollet lite mer positivt "Som helhet ge kyrkan ett godt intryck, ehuru de öppna bänkarna störa lugnet i form och absidfönstret lugnet i färg."

År 1936 gjorde arkitekt Erik Fant, som var kompanjon med Sigurd Curman, ett förslag till renovering av kyrkan inför 800-årsjubileet året därpå. "Inredningen har föga gemensamt med den äldre svenska landskyrkans karaktär. Man vill därför till kommande års jubileum söka återfå något därav." Delar av hans restaureringsförslag genomfördes och det innebar att vissa Thor Thoréns tillägg från 1907 avlägsnades, bl a utvidgades koret och försågs med en ny altarring och korfönstret sattes igen. "Fönstret över altaret, som ger en tråkig motbelysning, och vars färgade glas äro fullständigt främmande för de medeltida målningarna, kunde lämpligen muras igen." Samtidigt tillkom belysning och "träbryggorna" över valven för att möjliggöra för besökare att se de romanska målningarna.

Under 1970-talet och 1980-talet avlägsnades ytterligare delar av de tillägg, som tillkommit vid den omfattande renoveringen som utfördes 1907. Valvens kalkmålningar konserverades 1973 och mycket av Edward Bergs målningar från 1907 togs bort. Orgeln och Thoréns orgelfasad fick vara kvar till 1985, då den ersattes av en ny orgel byggd av Smedmans orgelbyggeri i Lidköping på en läktare utförd av byggnadsingenjör Ture Jangvik i Linköping.