GÅRDEBY KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning och består av rektangulärt långhus, smalare kor med absid samt sakristia på korets norrsida. Stommen består av gråsten, sockeln är oputsad, fasaderna spritputsade och avfärgade i vitt. Samtliga takfall är spånklädda och utgörs av branta sadeltak samt hjälmtak över absiden. På taken sitter tre järnvimplar av vilka åtminstone två kan dateras till 1600-talets mitt. På absidtakets anslutning till östra kormuren har under senare tid upptäckts en tjärad bräda med inskriften ANO 174-. Huvudingången är placerad i väster och består av en stickbågig portal med en svartmålad dubbeldörr i trä med spegelindelning. Ovan porten finns ett lunettfönster med färgat antikglas i blyspröjs. En kalkstenshäll är placerad framför porten. Sakristian har egen ingång från öster, en liten stickbågig öppning med en svartmålad, panelklädd enkeldörr. På korets södra sida ses en svag ristning i putsen som markerar en igensatt portal. Portalerna och fönsteröppningarna har stickbågiga öppningar med slätputsade omfattningar. Fönstren är rektangulära, svartmålade träfönster med färgat antikglas i blyspröjs med stormjärn. Långhusets fönster är höga och symmetriskt placerade, övriga fönster är mindre. På korets sydsida finns ett litet, högt placerat fönster. Tak- och hängrännor är av svart galvaniserad plåt och även solbänkar är plåttäckta.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Gårdeby medeltida kyrka är uppförd av gråsten och består av långhus, smalare kor och absid under branta sadeltak. En dendrokronologisk undersökning utförd år 2000 pekar på att byggnadstiden ligger kring 1275 - ett sent exempel på en romansk absidkyrka. Proverna togs på absidvinden vars takkonstruktion är ursprunglig. Resten av taket återuppbyggdes efter en brand som man kan se spår av i form av brandskador på murarna på vinden. Provtagningar av långhusvinden visar att den återuppbyggdes i mitten av 1300-talet varför branden bör ha inträffat under 1300-talets första hälft. Sakristian är sannolikt byggd under senmedeltid. Kyrkorummet har ursprungligen haft öppen takstol eftersom innermurarna visar spår av kalkputs som inte hade kunnat uppfattas om inte takstolen varit öppen. På vinden över koret förekommer flera typer av snickarmärken, och vid södra korväggens nederkant finns fragmentariska kalkmålningar, sannolikt draperimåleri från 1600-1700-tal. Även på triumfbågens undersida har man funnit spår av äldre kalkmåleri, dock överkalkade vid en renovering 1926. Vid en fasadrenovering 1971 knackades putsen ned och spår av äldre dörr- och fönsteröppningar framkom. Bland annat fann man sydportalen, en hög, smal, romansk port ungefär där det västliga fönstret på sydfasaden är beläget. Sydportalen sattes igen 1841, samtidigt som den nuvarande västportalen togs upp. Det fanns också en korportal vilket redovisas i form av en ristning i putsen. Fönstren var små och högt placerade. Vissa var förmodligen utvidgade redan under 1300- eller 1400-talet att döma av den spetsbågiga formen.

Under 1600-talets senare hälft skedde en rad förändringar, framförallt inne i kyrkan. På 1670-talet byggdes bänkarna, 1682 tillkom läktaren i väster och 1690-91 tillverkades den första predikstolen som placerades på sydsidan där ett fönster tas upp. Fasaderna tycks ha blivit putsade och avfärgade 1698. År 1747 utfördes ett större arbete som framförallt innebar att fönster togs upp i långhuset och likaså över altaret. Taket krävde ständigt underhåll och 1785 ersattes tegeltaket av ett spåntak, stora delar av takstolen byttes ut och innertaket försågs med ett trätunnvalv. 1839 inköptes från Skärkind den 1600-talspredikstol som står i kyrkan idag, och eventuellt inköptes även bänkarna från Skärkind vid denna tidpunkt. Samma år som västportalen togs upp, 1841, tillkom nya fönsteröppningar i långhuset och i absiden. De senare togs troligen upp för att ge mer ljus åt den nya altartavlan från 1841 av Per Berggren. Orgeln byggdes 1887 av orgelbyggare Carl Elfström i Ljungby, men verket ersattes av ett nytt 1955.

År 1926 gjordes en större renovering enligt ett program upprättat av artisten Gösta Sundvall från Rydsnäs. Bänkar och dörrar som tidigare varit målade i ekimitation blev blågrå, taket målades i en grå ton och läktarbarriärens girlandmåleri togs fram. Vid omkalkning av innerväggarna påträffades kalkmåleri på triumfbågens undersida och på tribunbågens sidor. Dessa överkalkades utan dokumentation, men lär ha bestått av geometriska mönster möjligen från romansk tid. Dagens utformning av kyrkorummet går till stor del tillbaka till arkitekten Claes Fraenkis renovering 1979. Antalet sittplatser minskades genom att bänkarna gjordes bekvämare, kyrkvärdsbänkarna förändrades och flyttades längre in i koret. Bänkarna målades i sin ursprungliga färgsättning, altaret återfick sitt medeltida utseende genom att en påmurning framtill togs bort, golvnivån utjämnades i koret, predikstolen sänktes och fick en ny trappa, under läktaren byggdes det in kapprum och förråd. Det fanns förslag på att flytta predikstolen till den norra sidan för att skydda träet från solens strålar, men detta avstyrktes då det visade sig att placeringen på sydsida var ursprunglig. 1990 fick altarnischen en prydnad i form av träskulpturen "Den gode herden" av konstnären Eva Spångberg. Spångberg är verksam i Småland där ett flertal kyrkor smyckas av hennes träskulpturer. På grund av mögellukt tvingades man 1992 att bryta upp golvet och avlägsna sentida byggnadsavfall. I samband med detta gjordes en arkeologisk undersökning för att studera ett fundament under predikstolen. Det visade sig vara ett medeltida sidoaltare, och på motsatt sida fanns rester av ytterligare ett altare, sannolikt ett så kallat Mariaaltare som tycks vara ursprungligt. Det framkom också rester av triumfbågsmuren. I övrigt restaurerades predikstolen, läktarbänkarna togs bort, vatten och avlopp drogs in i samband med att WC installerades