Palmhuset

Växthusen i Trädgårdsföreningen hade aldrig fått de dimensioner eller den utformning de representativa växthusen i Europas botaniska trädgårdar hade. Trädgårdsmästaren Georg Löwegren, som kom till Trädgårdsföreningen 1859, såg en stor brist i detta. Han hade gjort flera framstötar till Trädgårdsföreningens styrelse och påpekat i hur dåligt skick de redan befintliga växthusen befann sig i. Styrelsen lyssnade så småningom och 1877 tillsattes en kommitté för att utreda frågan. Från den skotska firman Alexander Shanks & Son i Arbroath skickade man efter ritningar och kostnadsförslag. Men eftersom den översända kalkylen slutade på summan 120.000 kronor avslog man projektet med hänvisning till föreningens dåliga ekonomi. Överste Paul Melin föreslog då, att man skulle inbjuda allmänheten att deltaga i ett obligationslån, 40 obligationer å 3.000 kronor. Styrelsen gav klartecken och på några veckor fick Melin 40 göteborgare att teckna sig för ett obligationslån. Att beställningen av ett nytt växthus gick till Skottland är inte särskilt märkligt. England hade tidigt blivit ledande inom glas- och järnarkitekturen och Göteborgs förbindelser med Skottland och England var starka sedan gammalt.

Växthusets delar skeppades över från Skottland och Shanks & Son skulle själva stå för monteringen av byggnaden. Dessförinnan hade byggmästare N. Andersson & Co iordningställt grunden och murat de väggar som skulle uppföras i tegel; allt efter "arbetsdevis" från Skottland. Efter monteringen utfördes målningsarbetet av målaren O.A. Krusell. Tack vare frikostiga gåvor i form av växter från flera göteborgare kunde växthuset öppnas för allmänheten 21 nov 1878.

Palmhuset förblev därefter tämligen oförändrat. Under 1970-talet påbörjades en del renoveringsarbeten och undersökningar vilket ledde till ett större renoveringsprojekt 1981-85. Vid denna Denna syftade till att bevara Palmhusets urpsrungliga utseende men med vissa mindre synliga ändringar för att förbättra konstruktionen. Trädetaljer ersattes med stål eller aluminium, en ny bärande konstruktion av stålpelare gömdes inuti gjutjärnspelarna, ny grund gjöts i betong. Den murade ytterväggen har sänkts en knapp meter och en extra fönsterrad har tillkommit ovanför de murade norrväggarna på sidoskeppen och flyglarna.

Palmhuset från 1878 är Sveriges tidigaste motsvarighet till de representativa växthus som byggts i Europas botaniska trädgårdar, efter att trädgårdsmästaren Joseph Paxton från Derbyshire inlett en ny era i växthusbyggandet, främst genom sitt Crystal Palace uppfört 1850-51 för världsutställningen i London. Byggnaden beställdes från Alexander Shanks & Sons i Skottland.

Texten hämtad från "Palmhuset i Göteborgs trädgårdsförening" Eva-Maria Hermansson & Maria Lundgren, Göteborg 1986, ISBN 91-7032-239-2
och "Trädgårdsföreningen, Vårdprogram"Länsstyrelsen i Västra Götaland & Göteborgs stad. Rapport 2007:36, ISSN: 1403-168 X

Sverker Larsson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007-12-20

Efter renoveringen under 1980-talet har man försökt bevara den ursprungliga sammansättningen av växter. I östra flygeln fanns vattenväxter och orkidéer, i östra sidoskeppet tropiska växter och fruktträd. Mittskeppets planterade palmer har gett byggnaden sitt namn. I västra sidoskeppet hade man ursprungligen australiska växter, senare en kaktusavdelning, idag finns här växter från medelhavsområdet. Västra flygelns växtbestånd bestod redan från början av Kamelior varför flygeln kallats kameliahuset.

Texten hämtad från "Palmhuset i Göteborgs trädgårdsförening" Eva-Maria Hermansson & Maria Lundgren, Göteborg 1986, ISBN 91-7032-239-2

Sverker Larsson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007-12-20