VASAPLATSEN 2

De båda byggnaderna i fastigheterna i kv. Rydboholm uppfördes 1896-97 i fem våningar. Byggherrar var firman H. Börjesson & Co (40:19 och O.A. Burman (40:2) båda på toppen av sin byggmästarkarriär. Sedan 1880-talet hade de uppfört landshövdingehusen i Landala, Haga och Majorna men under 1890-talet satsat på stenhusbyggen i Vasastaden. Herman Börjesson lät arkitekt Carl Crispin (son till den berömde Adrian Crispin Peterson) rita husen mot Vasaplatsen, kvarterets västra hälft. Olof Anders Burmans son Ivar ritade faderns hus mot Götabergsgatan och använde Carl Crispins fasadritningar som underlag medan planerna är egna. Exteriört skulle byggnaderna uppfattas identiska och bilda en likformig helhet. Däremot blev planlösningen och interiörernas utformning tydligt präglad av respektive byggherres ambition. Således är skillnaden i status slående mellan de båda huvudentréerna, av vilka endast Vasaplatsen 2 har den representativa karaktär som motsvarar den ståtliga exteriören medan Götabergsgatan 1 präglas av rationell schablonmässighet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1998-06-08, Dnr 221-33-98.

Trapphusen präglas av sinsemellan mycket varierande statusnivå i utförandet. Entrén från Vasaplatsen är mest påkostad med bl a gotiska formelement i förgårdens smidesstängsel och centraltrapphusets inredning. Trapphuset ger ett pampigt intryck med schackrutigt entrégolv och våningsavsatser och en trappa i marmor. Väggarnas nedre delar är marmorerade och de övre delarna är klädda med skivor i cement. Taket är kassettformat. Lägenhetsdörrarna har påkostade snickeri och snideridekorationer. Färgsättningen varierar mellan våningsplanen. De stora trapphusfönstren har färgat och mönsterinfattat glas. Varje våningsplan inrymde tre lägenheter vardera. Våningarna mot Vasaplatsen var de förnämaste och innehöll 8 rum och kök. Herrskapsrummen var vända mot gatan och mot gården låg kök, rum för tjänstefolk samt barnkammare. Mellan de olika funktionerna löpte en serveringsgång. Vid sekelskiftet beboddes lägenheterna av bl a husets byggmästare, banktjänsteman, bokhållare, hofrättsnotarie militär, fabrikör, litteratör men även kassörska, telegrafassistent, sömmerska, snickare, bagerska och frisörsbiträde.

Källa: Mats Karlsson 1986, Ur rapport från institutionen för kulturmiljövård, Göteborgs Universitet.