Skogskapellet

Det kapell som slutligen kom till utförande skiljer sig i karaktär markant från det första förslaget, som skulle ha givit en hög, klassiserande byggnad. Det är mindre och själva kapellrummet mer intimt och omslutande med sin takkupol än förslagets höga rum med flera valv. I exteriören finns ingen antydan om det inres ljusa kupolrum, den yttre utformningen domineras istället av det mörka och långt nerdragna, valmade taket. Pelarförhallen med sina tolv ljusa kolonner, som bär det tunga, mörka taket, är också ett karakteristiskt inslag och kanske kan den ses som en arkitektoniskt stiliserad bild av den omgivande tallskogen.

Kapellet uppfördes med källare på betonggrund och väggarna är på utsidan utförda av träplank och reveteringstegel, som kalkputsades och målades med kalkfärg. Taket täcktes med vattrandade brädor, på vilka takspån av furu, kokade i karbolineum, fästes.
Interiören bygger på en kvadratisk plan med kupolens öppning som en inskriven cirkel. Kupolens cirkelform tas också upp i golvet, som cirkelrunt höjer sig med två steg mot ytterväggarna. I rummets sydvästra hörn skapades ett utrymme för orgeln och här placerades också det enda fönster som ger direkt dagsljus in i lokalen. 1967 byttes orgeln ut, samtidigt som den byggdes in och täcktes med omålad träpanel.
Väggarna kläddes invändigt med träpanel som rörades och putsades. Även rummets kupol utfördes av träpanel som sedan putsades slät. Väggarna och det plana taket i kapellrummet marmorerades svagt, men huruvida även kupolen försågs med marmorering är osäkert.
Svängdörrarna mellan vindfånget och kapellrummet fanns inte med i de ursprungliga planerna, men i september 1919 gjorde Asplund ritningar till dessa och samtidigt kontaktades konstsmeden Petter Andersson i Myra, Arvika, som sedan kom att utföra grindarna enligt arkitektens detaljritningar. Tanken var att dessa skulle hållas stängda under begravningsakten medan ytterportarna skulle stå öppna. För att undvika drag in i kapellet glasades grindarna, även om det inte ingick i Asplunds ursprungliga idé. För senkomna begravningsgäster fanns till vänster i vindfånget en "smygdörr" som ledde in i kapellet så att man mer obemärkt kunde ansluta sig till ceremonin. Detta utrymme avskiljdes 1970 från kapellrummet med en vägg av omålad träpanel, och därinnanför finns idag ett litet rum för officianten.

I de höga ambitionerna för Skogskapellet ingick också konstnärlig utsmyckning. Konstnären Carl Milles fick i uppdrag att utföra skulpturen "Dödens ängel" till förhallens tak och Gunnar Torhamn altartavlan med Kristi uppståndelse som motiv.

Den unge Gunnar Torhamn fick uppdraget att utföra en altartavla med uppståndelsemotiv, trots att han vid den här tiden ännu inte var färdig med sin utbildning vid konsthögskolan.
Till Skogskapellet utfördes också en stor mängd större och mindre föremål av järnsmide. För detaljutformningen svarade Gunnar Asplund, vilket framgår av en mängd skisser och ritningar i Arkitekturmuseets arkiv. Det mesta smidesarbetet beställdes sedan av den välkände konstsmeden Petter Andersson "på Myra" i utkanten av Arvika. Andersson var under den här tiden en mycket uppskattad konstsmed, som ofta samarbetade med konstnärer och arkitekter som Christian Eriksson och Carl Westman.
Det går med säkerhet att fastställa, att Petter Andersson för Skogskapellet har utfört gallergrindarna, sandfatet med skovel och de sirliga handtagen till ytterdörrarna. Han har troligen också utfört ljuslampetterna i kapellrummet och de kraftiga gångjärnen till ytterdörrarna, som i arbetsbeskrivningen från augusti 1919 anges ska vara smidda. Däremot utfördes ytterportens dödskalleformade nyckelhålsskylt och titthålets plåtsnäcka av Axel G. Jansson Smides- och mekaniska verkstad i Stockholm.

Pelarförhall

Golv: Ursprungliga, oregelbundet lagda plattor av rödbrun Borghamnskalksten.

Väggar: Se "Övrig exteriör"

Tak: Ursprungligt undertak av slät träpanel, målad med sekundär, vit färg. Målades om 1970.

Dörrar: Ursprunglig pardörr klädd med galvaniserad plåt på båda sidorna. Målad med sekundär, svart färg. Ursprungliga draghandtag, titthål, dörrhakar och gångjärn. Nytt lås. Den ursprungliga nyckelhålsskylten i form av en dödskalle stulen.

Inventarier: Två ursprungliga, svartmålade träbänkar.

Övrigt: Tolv ursprungliga, vitmålade träkolonner. Ovanpå varje en svartmålad, kvadratisk träplatta och mellan denna och taket en mindre, vitmålad, kvadratisk träplatta. 1970 skrapades och målades kolonnerna, troligen med alkydfärg. De yttre kolonnerna indränktes först med Westcoast olja.

Övrig exteriör

Sockel: Låg, slät och gråputsad. Ursprungligen lägre och troligen putsad i fasadens färg. 1970 renhöggs och putsades sockeln om med rent cementbruk.

Väggar: Puts, målad med sekundär färg, ursprungligen eventuellt en gråvit nyans. Partiell nedhuggning och fullständig omputsning med KC-bruk 1970. Senaste omputsning 1993: putskomplettering med kalkbruk Special och avfärgning med kalkfärg med tillsatt järnvitriollösning.

Tak: Tjärat träspån spikat på träpanel enligt ursprunglig anvisning. 1970 tjärades taket om med trätjära och skadade spån byttes ut mot nya av tryckimpregnerad furu. 1992 tjärades taket om med trätjära och mot öster byttes ca 200 takspån ut på en yta av ca 2 m2.
Utskjutande takfot, på undersidan klädd med oprofilerad, vitmålad träpanel. Takfoten senast ommålad 1992 med alkydfärg.
Sekundära ventilationsgaller i takfoten insatta 1970. Samtidigt målades takfoten om.
Rund, tjärad stock på taknocken. 1970 byttes stocken ut mot en ny av tryckimpregnerad furu och med ventilationshål på undersidan. Samtidigt beslogs nocken med kopparplåt. Ursprungligen en stock utan ventilationshål och nock utan kopparplåt.
Enkel tjärad trästege, ålder okänd.

Dörrar: Två ursprungliga och identiska enkeldörrar till källaren; en mot norr, en mot söder. Klädda med svartmålad, galvaniserad plåt på utsidan och med gråmålade brädor på insidan. Målade med sekundär, svart färg. Karmar av gråmålat trä. Nya lås insatta, men de gamla, utanpåliggande sitter kvar. Ursprungliga, smidda gångjärn.

Fönster:
Fyra ursprungliga takfönster, troligen med kopparfalsar, två på var sida om nocken, sex rutor i varje.

Övrigt: Skorsten av brunt tegel, nedre delen plåtklädd. Ny skorstensstock murades 1974. Steg av järnkramlor.
Ursprunglig ljusbrunn mot söder. Nya trådglas 1969 men ursprungligen också trådglas. Svartmålat järngaller från 1970. Nätgallret och 2 trådglasrutor lagades och målades om 1992.
Två ursprungliga luftbrunnar, en mot norr, en mot söder. Täckta med nytillverkade, svartmålade plåtluckor.
Sekundära hängrännor och stuprör av koppar från 1979.

Källa: Skogskyrkogården Stockholm Skogskapellet Byggnadshistorisk Inventering 1995, Hedvig Schönbäck, Stockholms Stadsmuseum. Texten bearbetad av Lisa Sarban.

Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz plan från 1916 blev utgångspunkten för de planerings- och byggnadsarbeten, som tog sin början 1917. Arkitekternas förslag från 1916 påminner i sin huvudutformning om tävlingsbidraget, men i närheten av huvudkapellet hade de placerat ett nytt, litet och cirkelrunt kapell. Det var denna mindre byggnad som blev upphovet till det kapell, som så småningom kom att kallas Skogskapellet.
Behovet av den nya begravningsplatsen var mycket stort och kyrkogårdsnämnden beslutade vid ett möte i september 1917 att i avvaktan på huvudkapellet låta uppföra ett mindre kapell. Vid samma möte uppdrog nämndens ledamöter åt arkitekterna att utforma huvudritningar till denna mindre byggnad. I augusti året därpå var de nya ritningarna, utförda av Asplund, färdiga och de godkändes i november 1918 av kyrkogårdsnämnden.
Asplunds första förslag till kapell utgjordes av en hög, rektangulär och putsad tegelbyggnad med sadeltak. Entrén var placerad på ena kortsidan och utmärktes av en portik med fyra kolossalkolonner. Exteriören är i sina huvuddrag klassicistisk men man kan också skönja drag av mer traditionellt svenskt kyrkobyggande.
Kyrkogårdsnämnden framhöll vid novembermötet 1918 vikten av att det lilla kapellet med tillhörande likbod kom till stånd. Samtidigt ändrade sig nämndens ledamöter angående kapellets material. Istället för att, som var tänkt från början, låta uppföra byggnaden av sten önskade man nu se den utförd av trä.
Eftersom Asplunds ritningar var gjorda med utgångspunkt från sten, blev han tvungen att omarbeta ritningarna till det lilla kapellet och anpassa det till trä. Det innebar ingen större svårighet för honom, eftersom han redan ett par dagar före mötet hade utfört nya ritningar, som i stort motsvarar det uppförda kapellet.
Dessa ritningar modifierades en aning i december 1918, och tre månader senare fick Asplund i uppdrag att utifrån dessa utföra huvudritningarna, vilka är daterade den 17 maj 1919.
Den 30 juni godkände stadsfullmäktige de slutgiltiga ritningarna, och strax efter detta anmodades stadens byggnadskontor att ansvara för uppförandet och infordra entreprenadanbud. Entreprenadkontrakt med tillhörande arbetsbeskrivning upprättades 27 augusti 1919 mellan Stockholms stads byggnadskontor och ingenjörerna Gustav Carlsson och Wilhelm Peurell. Skogskapellet och hela begravningsplatsen invigdes den 19 september ett år senare med en ceremoni för särskilt inbjudna gäster.

Källa: Skogskyrkogården Stockholm Skogskapellet Byggnadshistorisk Inventering 1995, Hedvig Schönbäck, Stockholms Stadsmuseum. Texten bearbetad av Lisa Sarban

Kapellrum

Golv: Ursprungliga, oregelbundet lagda plattor av rödbrun Borghamnskalksten. Kanthuggna med tandmejsel, ytorna skrädhuggna med bredmejsel. Golvet lagt i cirkelform under kupolen och höjer sig med två steg ut mot väggarna.

Väggar: Puts, målad med sekundär, vit färg. Ursprungligen lätt marmorerad och troligen limfärgsmålad. 1988 putslagning och ommålning med plastfärg.
Sekundär vägg mot väster från 1970. Omålad träpanel, delvis med skålade ribbor.

Tak: Kupolformat med plana, horisontella yttersidor. Puts, målad med sekundär, vit färg. 1988 putslagning och ommålning med plastfärg. Yttersidorna ursprungligen marmorerade och hela taket troligen limfärgsmålat.
Ovanför kupolen och i princip osynligt från kapellrummet ett ursprungligt innertak av brädor, målade med sekundär, vit färg.

Dörrar: Ursprungliga svängdörrar mot rum 100 av svartmålat smidesjärn och trä. Dörrarna är glasade enligt ursprungligt utförande. Målade med sekundär färg.

Fönster: Ett ursprungligt, kopplat, med mittpost och spröjsar mot söder. Utåtgående och i liv med fasaden. Invändigt är karmar, foder och spröjsar målade med sekundär, vit färg, utvändigt med sekundär, grå färg. Sekundära haspar.
Ursprunglig smygpanel med släta fyllningar och profilerade ramstycken. Målad med sekundär, vit färg.
Ett ursprungligt, runt fönster i kupolens hjässa med vitmålade bågar och spröjsar. Vitt glas enligt ursprungligt utförande. Öppningsbar ruta i mitten.

Övrigt: Åtta ursprungliga kolonner av marmorerat och illusionsmålat trä. Troligen ursprunglig färg.
Ursprungligt väggfast altare av reveterat trä. Målat med sekundär, vit färg.
Troligen ursprungligt rutnät av fyrkantsstav i fönsterbänk och elementskydd mot söder. Målat med sekundär, vit färg.
Ursprunglig katafalk av plattor av rödbrun Borghamnskalksten. Kanthuggna med tandmejsel, ytorna skrädhuggna med bredmejsel. Katafalken vilar på fyra kalkstensklossar med huggna rosetter i upphöjd relief.
Sekundär orgel och inklädnad till densamma från 1967. Omålat trä, mot kapellrummet med skålade ribbor.
Moderna spotlights till altartavlan, samt modern belysning till orgeln.

Källa: Skogskyrkogården Stockholm Skogskapellet Byggnadshistorisk Inventering 1995, Hedvig Schönbäck, Stockholms Stadsmuseum. Texten bearbetad av Lisa Sarban.