Kyrkans förhall/vapenhus är lika brett som långhuset med fem entréer, den mittersta störst, in i kyrkorummet under orgelläktaren i väster. Golvet är av öländsk kalksten, väggarna grovt putsade och avfärgade i brutet vitt. Brädtaket har tätt sittande bjälkar, bemålat av dekorationsmålaren Filip Månsson (1864-1933). I norra och södra änden leder trappor, försedda med sirliga smidesräcken, upp till orgelläktaren. Dörrarna har dekorativt formade fyllningar och dekormålade omfattningar.
Kyrkorummets mittskepp är täckt av höga kryssvalv med en fri spännvidd på drygt 15 meter. Valvens tryck tas upp av breda vinkelställda konterforer, vilka bildar djupa nischer kring de höga smala fönstren, som är försedda med blyinfattade små rutor av antikglas. Genom att konterforerna i sin tur är genombrutna av låga rundbågiga öppningar bildas smala sidoskepp/sidogångar i norr och söder. Med fönstrens placering djupt inne i fönsternischerna är ljuskällorna för det mesta dolda för besökaren vilket ger en speciell och suggestiv ljusföring i rummet. I den södra sidogången är Tengbom för övrigt begravd i en nisch. Nischen är täckt med en stenplatta med Tengboms porträtt i profil och texten "Denna helgedom som han skapat blev hans sista vilorum" samt "När tungan tystnat tala stenarna".
Kyrkorummets golv är i sin helhet belagt med brun öländsk kalksten medan väggar och valv är slammade med ett grovt ofärgat kalkbruk. Den öppna bänkinredningen är grupperad i två långsmala kvarter på ömse sidor om mittgången, som är försedd med en blå gångmatta. Bänkarna är laserade i brunt medan bänkgavlarna är marmoreringsmålade i grått/gult/brunt. Bänkkvarteren har brädgolv med linoleummatta. Mellan de två främsta bänkraderna välver sig en bågställning med smala vridna kolonner. Genom att de tre främsta bänkarna sekundärt har tagits bort på båda sidor om mittgången och bågställningen samtidigt flyttats är dess ursprungliga funktion, att markera övergången till koret, numera inte lika lätt att uppleva och förstå. I de smala sidoskeppen finns väggfasta bänkar längs ytterväggarna.
Koret ligger åtta trappsteg högre än långhuset. Korets valv har formen av ett stjärnvalv och väggarna är nedtill försedda med en draperimålning i grått. Altaret, placerat tre steg högre än korgolvet, är av putsat tegel och sten och försett med ett altarskåp i medeltida stil med målningar på guldbakgrund utförda av Erik Jerke (1898-1947) 1922. Högt ovanför altarskåpet avtecknar sig mot den putsade väggen ett 4 meter högt träkrucifix av konstnären Gunnar Torhamn (1894-1965). Den stora halvcirkelrunda altarringen har glest sittande, smäckra balusterdockor. Södra korväggens piscina är av brun kalksten. I nischen ovanför står en Bebådelseängel utförd i förgylld brons av Alice Nordin. Söder om koret är predikstolen med sitt ljudtak placerad, utformad i barockstil med skuren trädekor och målade bildfält av Gunnar Torhamn. Färgskalan går i blått, grått och guld. Liksom övrig fast inredning är predikstolen ritad av Ivar Tengbom. Den nås via en särskild läktare som också har förbindelse med sakristian. Läktarbarriären är bemålad i likhet med predikstolens korg.
I norra tornets nedersta del ligger dopkapellet, några steg lägre än långhuset. Rummet har en åttkantig planform och är belyst uppifrån. Väggar och valv är täckta med målningar av Gunnar Torhamn. I norr finns ett litet altare och mitt på kapellets golv står dopfunten av sandsten som kan vara från 1500-talet. Kapellet, som är försett med lösa sekundära stolar, är förbundet med både koret och långhuset via trappor och höga arkadöppningar. I öppningarna mot kyrkorummet finns dekorativa grindar och räcken av smidesjärn, utförda av Herman Lindblom efter Tengboms ritningar. Intill öppningen mellan kapellet och koret finns en freskmålning med motivet Veronikas svetteduk av Olle Hjortzberg från 1923.
Golvytan mellan koret och långhusets bänkkvarter, som tillskapats genom borttagandet av de främsta tre bänkraderna, rymmer lösa stolar som står på tvären, en flygel samt plats för flyttbart altare och dito dopfunt m m. Här står också, mot det norra sidoskeppet, kororgeln som är målad i blått, rött och guld. Den är byggd av Mads Kjersgaard, Uppsala, 1984 och har 17 stämmor.
Orgelläktaren i väster med utsvängda partier i norr och söder vilar på stöd i form av två dekorativt skurna pelare. Läktarbarriären är marmoreringsmålad i blått och försedd med bl a bibliska landskapsmotiv inom ramar. Orgeln med sitt orgelverk från 1966 har 63 stämmor och bevarad fasad, ritad av Tengbom i samarbete med Oskar Brandtberg (1886-1957) som medverkat i utformningen av de nio krönande änglafigurerna med musikinstrument. Bakom orgeln finns en glasmålning med motiv ur Bergspredikan, också komponerad av Brandtberg. Läktaren har bänkinredning som kyrkorummet i övrigt. Under läktarens utsvängda delar finns i norr och söder dekorativt utformade genombrutna träskrank, bakom vilka det finns plats för garderob, förvaring och vaktmästarplats. Väggarna under orgelläktaren är dekorativt bemålade med bl a rutmönster i grått och vitt.
Kyrkorummets belysning utgörs av ljuskronor, ljusplåtar och lampetter av trä och mässing, målade och delvis förgyllda, ritade av Ivar Tengbom.
I samma plan som koret ligger i södra tornet ett litet förrum till sakristian, som i sin tur ligger en trappa upp. Sakristian har brädgolv, marmoreringsmålade väggar och kryssvalv. Dörrarna har dekorativt utformade fyllningar och smideshandtag. Förvaringsmöblerna för textilier är sekundära. Från sakristian leder en trappa upp till kyrkorådssalen med mönsterlagt brädgolv, hög laserad bröstpanel och marmorerade väggar. Brädtaket är målat i rött, svart och vitt av Einar Forseth (1892-1988) med evangelistsymbolerna som motiv. En del av väggen pryds av en enorm öppen spis med renässanskaraktär med målad dekor i puts och gips. Stolarna och bordet är från byggnadstiden liksom ljuskronan, skuren i trä. Trappmäklaren pryds av en lyktformad armatur.
S:t Ansgarskapellet, som är inrymt i öster under koret, byggdes som gravkapell men nyttjas idag för alla typer av förrättningar. Det utgörs av ett treskeppigt litet rum med absid i väster. Det tunnvälvda taket bärs upp av kraftiga kolonner med kapitäl med skulpterad dekor av Ignabergakalksten. Samma stensort finns i altaret. Absidens valv och väggar är täckta av en guldmosaik med Pietàmotiv, utfört av Einar Forseth. Väggar och valv i övrigt är vitslammade, kring entrén i öster och absiden i väster försedda med dekorativt måleri och textband. Golvet är av kalksten. Armaturerna i form av ljuskronor med skulpterade figurer i trä och mässing samt ljusarmar i koppar är ursprungliga. De brunlaserade stolarna är också från byggnadstiden. Det fristående altarbordet och dopfunten är liksom vindfånget sekundära.
Övriga inventarier
De två höga sjuarmade ljusstakar, som flankerar altaret, är från 1700-talet och ursprungligen geridonger (en typ av ställ för kandelaber). Ljusstakarna till altaret och nattvardssilvret är ritade av Ivar Tengbom och tillverkade av silversmeden Jacob Ängman 1923. Ytterligare silverföremål från byggnadstiden och av yngre datum finns också. Kormattan i rött är från 1927. Mässhakarna är bl a från Licium och av varierande ålder; 1923, 1932, 1950-talet osv. Antependier finns från 1923 samt 1930- och 40-talen. I sidoskeppen hänger några äldre målningar (renässans- och yngre) med motiv som Välsignande Kristus, Jungfru Maria på månskäran, alla inköpta eller donerade efter 1923.
Vid en av konterforerna i södra sidoskeppet är monterat en Maria Magdalenafigur med en modell av moderskyrkan i famnen, skulpterad av Gustaf Cedervall. Denne har även stått för Ansgarsskulpturen som finns på väg in till dopkapellet. I S:t Ansgarskapellet är bl a fyra höga ljusstakar bevarade från samma tid. Kyrkans tre klockor hänger i det södra tornet och är alla från byggnadstiden, ritade av Tengbom och gjutna av K G Bergholtz klockgjuteri.
Kolumbariet
Hopbyggd med kyrkobyggnadens västparti är den mur med portal som leder till kyrkans kolumbarium. I portalens tympanon finns en skulptur, Dödens ängel, utförd i vit marmor av Ivar Johnsson 1939. De dekorativt utformade järnsmidesgrindarna är ritade av Tengbom, tillverkade av Herman Lindblom. Den äldsta kolumbariedelen från 1939, som ligger i anslutning till kyrkans nordfasad, är utformad som en öppen gård, omgiven av en kolonnad i gulvit marmor. Totalt fjorton rum med urnnischer med täckplattor i samma material öppnar sig mot gården, som utgörs av en gräsmatta med en liten damm. Östra delen har en absidformad avslutning med en freskmålning med motivet Den gode herden av Arvid Fougstedt (1888-1949) från 1942. Mot söder står ett stenaltare med en relief av konstnären Ture Jörgensson från 1939. Taklampetterna i form av blomkalkar är av brons.
En liten trappa i norr leder ned till den övre delen av kolumbarietillbyggnaden från 1959, som ligger i branten mot Högalidsgatan. Den utgörs av en rund byggnad i två våningar, helt uppbyggd av rött tegel. Kring en likaså rund öppen gård löper en arkad, vars bakre tegelväggar är klädda med urnnischer. Bakom dessa finns en rund omgång, också med urnnischer. Två trappor leder ned till den nedre delen som är uppbyggd på samma sätt med tegelklädda väggar i rött. I bottenvåningens centrala runda rum, motsvarande den övre delens runda gård, finns ett altare för ljus. Totalt har Högalids kolumbarium drygt 8 000 nischer med plats för 18 000 urnor.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
