UNIVERSITETSHUSET

Uppsala universitets huvudbyggnad uppfördes 1878-87 efter en arkitekttävlan där arkitekt Herman Teodor Holmgren, en av Fredrik Wilhelm Scholanders mest kvalificerade elever, vunnit första priset. Den skulpturala utsmyckningen på huvudfasadens mittparti utfördes av Oscar Berg och Carl Johan Dyfverman. Dekorationsmålningar gjordes av Svante Tulin.

Förhallen är en av den svenska 1800-talsarkitekturens förnämsta rumsskapelser och kröns av tre likformiga glaskupoler. Den halvcirkelformade aulan är byggnadens hjärta och rymde ursprungligen 2000 personer. Det finns många andra praktrum i byggnaden.

KÄLLOR: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
Statens Fastighetsverk, http://www.sfv.se/
, 1871 väcktes tanken med förhoppningen att man åtminstone skulle kunna lägga grundstenen till ett nytt universitetshus vid Uppsala universitets 400-års jubileum 1877. Vid denna tid hade universitetet sin förvaltning i Konsistoriehuset, de viktigaste föreläsningssalarna i Gustavianum och fest- och samlingslokalen, Carolinasalen, i Carolina Redeviva. Dessa lokaler var otillräckliga, men det var framförallt behovet av en ny festsal, som satte fart på frågan, då Carolinasalen behövdes för universitetsbibliotekets expansion.

Först 1875 fanns ett första förslag att presentera för konsistoriet, utfört av arkitekten Per Ulrik Stenhammar precis före hans död och därefter renritat av arkitekterna Axel och Hjalmar Kumlien. Förslaget var beräknat till drygt en miljon kronor. Riksdagen anslog 740 000 kr med det tydliga tillägget att inga ytterligare medel skulle beviljas.

På den plats där Universitetshuset skulle uppföras hade tidigare legat en stor biskopsborg, uppförd av ärkebiskop Johannes Haquini 1430. Delar av borgen hade rivits och använts vid uppförandet av Uppsala slott som startade 1549. Drottning Kristina skänkte 1648 marken till Uppsala universitet och redan då fanns planer att uppföra ett universitetshus. Istället uppfördes en exercisplats med akademistall på 1660-talet, en anläggning som fanns kvar fram till uppförandet av Universitetshuset.

Riksdagens bestämda anslagsnivå för uppförandet av ett nytt universitetshus innebar att programmet måste arbetas om. Det nya bantade förslaget låg sedan till grund för en arkitekttävling 1877 som gav elva förslag.

Första pris gick till arkitekten Herman Teodor Holmgren vars förslag inte ansågs vara fulländat men det bästa av de inkomna. De viktigaste frågorna i tävlingen var byggnadens orientering och hantering av platsens nivåskillnader, planlösning och formspråket som skulle motsvara universitetets syften och fodringar samt den ekonomiska gräns som riksdagen satt.

I Holmgrens segrande förslag var huvudfasaden vänd mot Övre Slottsgatan och hade ett tungt mittparti med ett stadigt torn på var sida. Aulans amfiteater stack ut som en halvcirkel på husets baksida och två ljusgårdar utan tak låg inom huskroppen. Övervåningens fönster var stora och den nedre våningens mindre och delade i tre. Under bearbetningen av vinnarförslaget ströks ljusgårdar och trappa som omformades till en stor förhall där dagsljuset föll in genom lanterniner i tre kupoler.

Fasadernas rundbågestil ersattes av ett renässansschema med rundbågsfönster i bottenvåningen och raka fönster inramade av två kolonner som bär en fronton i övervåningen. Tävlingsnämnden ville ha en byggnad i fogstruket tegel med alla dekorativa detaljer, pilastrar, listverk, fönster- och dörromfattningar samt kolonner på fasadens mitt och kring huvudvåningens fönster i naturlig sten. Dessutom ville man genom allegoriska figurer, emblem, inskrifter och namntavlor hämtade från universitetets egen historia ge byggnaden den karaktär och tyngd som idéernas och det vetenskapliga arbetets högborg krävde. Man önskade en monumental, klassicistisk byggnad av äkta material som kalksten, granit, tegel och marmor och terrakotta, med en tidstypisk interiör i relativt dova färger som lyfts av klarare färger och vitt i takens renässansornament.

På Valborgsmässoafton 1879 lades grundstenen till det nya universitetshuset i närvaro av kung Oskar II. Under åren 1879-82 gjorde man en rad förändringar i det antagna förslaget. Under arbetets gång bytte man det uppländska teglet mot danskt, dyrare tegel i fasaden. Teglet var vid leveransen skadat och hade så skiftande utformning att stora mängder måste kastas. Dessutom fick fasaderna mer kalksten än vad man från början hade planerat. För aulans tak visade det sig behövas 25 takstolar av järn istället för 18 som planerat, en utökning som kom till efter en intensiv diskussion om hållfastheten. Kalkstenen i jordvåningens sockel byttes ut mot granit. Interiört byggdes dubbelt så mycket källaryta i jordvåningen än planerat och förhallens gallerigolv utfördes med järnvägsskenor på valv av tegel istället för träbjälkar.

För universitetshusets rika dekormåleri svarade dekorationsmålaren Svante Thulin som tidigare varit verksam vid universitetsbygget i Lund. Målningarnas ornamentik är anpassad till miljöns speciella innehåll och krav, vetenskapens och upplysningens symbolvärld knyter an till arkitekturens detaljer och avgjutningar av antika skulpturer.

I fakultetsrummen kompletterades den klassicerande dekoren med motiv som knyter an till de olika fakulteterna. Stjärnmotiv hör till den allmänna upplysningssymbolik som präglar byggnadens dekorativa system, där aulans stjärnhimmel i taket är det allra tydligaste exemplet på avsikten att visa på vetenskapens upphöjdhet. Bilderna och arkitekturen ska tillsammans föra fram budskapet om vetenskapens ställning.

Bygget präglades således av ständiga avsteg från planerna, men alltid till det bättre. I december 1886 avsynades huset och kostnaden hade då stannat på 1 232 375, 94 kr.

Den byggnad man nu tog i anspråk ingick en lång klassicistisk tradition där symmetri, dekor och ornamentik hörde till ledorden. En klassisk och representativ byggnad för universitetets vardag och fest, utrustad med de tekniska installationer för bekvämlighet och funktion som tiden bjöd. Detta innebar bland annat att lärosalarna blev uppvärmda, till skillnad från de tidigare i Gustavianum.

Byggnaden har sedan dess använts för Uppsala universitet. Underhåll, upprustningar och renoveringar har självfallet skett med anledning av slitage, nya krav på användning av lokalerna och ny teknik samt önskemål om förbättrad tillgänglighet liksom brandkrav. Några av de mer omfattande och viktigaste renoveringarna kan nämnas.

1909 påbörjades indragning av elektricitet i huset och armaturerna byggdes om från gas till el. Frågan hade varit aktuell redan vid uppförandet, troligen var man då osäker på hur den nya uppfinningen glödlampan skulle fungera i framtiden. Flertalet av de äldsta armaturerna finns fortfarande kvar i huset.

Ganska tidigt fick man problem med kalkstenen i fasaden. Från 1914 finns uppgifter om undersökningar och åtgärder på vittrad kalksten. Problemen fortsätter även senare med återkommande reparationer.

1939 utfördes en första större renovering av Universitetshuset under ledning av arkitekt David Dahl. Plåttaket revs bort och en ny plåttäckning med galvaniserad plåt utfördes. Kalksten lagades och justerades även vid detta tillfälle och även taklisten höggs om. En ny värme- och ventilationsanläggning installerades, varför även pannrummet byggdes om. I aulan lade man in ett nytt undergolv av betong. Fönstren byttes mot nya kopplade, inåtgående fönster med samma utseende som tidigare. I källaren tillkom café Alma, som fortfarande finns kvar som servering.

Under de första åren på 1970-talet åtgärdades fasaderna ännu en gång. De sandblästrades i ett försök att återge den gulnade kalkstenen dess ursprungliga grå färg. Byggnadsstyrelsen, som förvaltade byggnaden vid denna tid, tog 1976 fram ett förslag på en ganska hårdhänt upprustning av byggnadens interiörer. Förslaget kritiserades av Riksantikvarieämbetet som efterlyste bättre dokumentation av de färglager som fanns i byggnaden. Det fanns inga medel till detta och underhållet gjordes på ett mer modernt och rationellt sätt. Kanske det även spelade en viss roll att man ville ha byggnaden i fint skick inför Uppsala universitets 500-års jubileum kommande år.

Med början 1989 och några år framåt gjordes flera konserveringsarbeten på fasadstenen, landskapsvapnen och symbolsköldar samt de fyra skulpturerna som symboliserade fakulteterna ovanför huvudentrén. Efter detta tog man sig an bemålade och förgyllda ytor i interiören.

1999-2003 gjordes viktiga ändringar av lektionssalarna, bland annat tillkom ljudisolering och nya installationer. Ombyggnaderna syftade även till att rekonstruera ursprunglig färgsättning och komplettera ursprungliga snickerier. För ritningarna svarade ARKSAM och restaureringsarkitekt Ove Hidemark.

2015-17 projekterades och genomfördes den senaste ombyggnaden och renoveringen av Universitetshuset. Efter ritningar av arkitekt Mona Lantzourakis, AIX Arkitekter AB, gjordes en genomgripande teknisk upprustning av hela byggnaden. Åtgärderna omfattade brandskydd, tillgänglighet och förbättrad utbildningsmiljö.

Källa: Revidering av skyddsbestämmelser, RAÄ-2020-250, 2020-06-22.