VÄSTRA NÖBBELÖVS KYRKA

Västra Nöbbelövs har en komplicerad byggnadshistoria. Kyrkan uppfördes av natursten sannolikt under 1100-talets mitt med rektangulärt långhus, smalare kor med absid. En ekbjälke i absidens takkonstruktion har daterats genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering, till tiden efter 1105. Den kan eventuellt ingått i en tidigare träkyrka. Koret försågs ursprungligen med ett tunnvalv, i vilket samt i absidens valv det inmurades ett stort antal lerkrukor. Lerkrukornas öppning mot valven var troligen avsedda att förstärka akustiken i koret. Samma konstruktion återfinns även i bland annat Bjäresjö kyrka. Kyrkan försågs i mitten av 1100-talet med en dopfunt. På den södra sidan finns den ursprungliga sydportalen bevarad med en romansk sandstensomfattning med kolonner med kapitäl, vilken anses huggen av Carl Stenmästare. Han har signerat portalen i Östra Herrestads kyrka och gett namn till den skola eller riktning som låtit hugga sten till en rad kyrkobyggnader, dopfuntar och gravhällar. Han lär också ha huggit de närbesläktade portalerna i Hedeskoga och Sjörups kyrkor. Carl Stenmästare och hans verkstads verksamhet är förlagd till tiden omkring och närmast efter 1100-talets mitt.

Kort efter att kyrkan färdigställts lär ett brett torn i väster ha uppförts. Under första delen av 1300-talet ska långhuset ha utvidgades mot väster. Det är oklart om tornet revs ner helt och hållet eller om tornets bottenvåning ingår i det nuvarande långhusets västra del. Enligt en murverksdokumentation som utfördes i samband med omputsning av fasaderna 1979 ska ett igenmurat halvmåneformat fönster upptäckts. Sannolikt försågs kyrkorummet i samband med utvidgningen med kryssvalv och kalkmålningar, utförda av den s k Snårestadsgruppen, vars målningar daterats till tiden 13251350. Samtidigt målades korets befintliga tunnvalv och absiden. Ett nytt västtorn uppfördes något senare under 1300-talet. Delar av takstolen över långhus och kor har genom dendrokronologi daterats till tiden omkring 1480, men det är oklart i vilken byggnadsetapp de tillkommit. Ett vapenhus tillkom sannolikt på 1400-talet framför sydportalen, vilket dock revs på 1840-talet.

I samband med befolkningsökningen i socknen i början av 1800-talet fanns planer på att riva kyrkan och uppföra en ny kyrka alternativt att utvidga den befintliga kyrkan. Slutligen beslutades om en tillbyggnad av en nykyrka på norra sidan. På en uppmätningsritning av kyrkan, daterad och signerad B Rosengren, Ystad 1833, finns antecknat av kyrkoherde Joh. Hünemöder; Folkmängden 600-, utom barn under 10 år 150 . Åren 18331834 uppfördes en korsarm på norra sidan efter ritningar utförda av arkitekt C G Blom. Carl Gustaf Blom Carlsson (17991868) var arkitekt vid Överintendentsämbetet. Han har ritat åtskilliga kyrkor, men även ett flertal offentliga byggnader runt om i landet.

I samband med att vapenhuset från 1400-talet revs på 1840-talet upptogs sannolikt en huvudentré på tornets västfasad. På 1860-talet förstorades kyrkans fönsteröppningar och försågs med spetsbågiga gjutjärnsfönster. Tornet höjdes och försågs med en pyramidformig spira samt ett utvändigt trapphus på norra sidan. Tidigare fanns en utvändig trappa till tornets övre våningar på västra sidan. På ritningen, daterad 1861, har likhet med originalet intygats av arkitekt Albert Törnqvist (18191898), som sannolikt också är upphovsman till ritningen. Kyrkobyggnaden fick en för tiden typisk stilblandning i nyklassicism och begynnande nygotik. Interiört försågs kyrkan med en ny predikstol och altaruppsats med en altartavla, målad 1864 av konstnären Gustaf Henrik Brusewitz, Göteborg. Brusewitz (18121899) var utbildad vid Konstakademin och även som teckningslärare. Han har även målat altartavlan i Råda kyrka i Värmland.

I slutet av 1800-talet utfördes en interiör renovering, då valven försågs med tidstypiska bladslingor och väggarna fick en kvaderimitation. Den slutna bänkinredningen ersattes med en öppen bänkinredning i nygotik och golvet belades med svarta och vita cementplattor.

År 1940 ersattes långhusets och korets blytak med enkupigt rött tegel.

Under åren 19511952 utfördes en omfattande ombyggnad, efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe, då kyrkorummet bl. a försågs med ny bänkinredning, predikstolen flyttades från låghusets sydöstra hörn till det nordöstra. Ett nytt altare murades upp och en ny altarring tillkom. De medeltida kalkmålningar upptäcktes, vilka togs fram och restaurerades av konservator Osvald Owald, Malmö tillsammans med konstnären Axel Kulle. Dörren på absidens östra sida murades igen och det ursprungliga absidfönstret togs fram. Nykyrkan byggdes om totalt för att inrymma bland annat ny orgelläktare, sakristia, wc och förråd. Gjutjärnsfönsterna från 1861 avlägsnades och de spetsbågiga fönsteröppningarna murades om till rundbågiga. Nya rundbågiga fönster av ek med antikglas i blyspröjs tillkom.

Därefter har i stort sett endast vård- och underhållsåtgärder utförts.

Västra Nöbbelövs kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med rektangulärt långhus, smalare kor med absid, torn i väster med ett utbyggt trapptorn i norr samt en större korsarm eller nykyrka i norr. Kyrkan är i huvudsak uppförd av natursten. Fasaderna är spritputsade med slätputsade fönsteromfattningar och tornet har en profilerad taklist. Sockeln är något utskjutande och spritputsad. Nykyrkans norra gavel är dekorativt utformad med bland annat två kraftiga hörnpilastrar. På nykyrkans västra vägg är två gravhällar placerade.

Långhus, kor och nykyrkan täcks av sadeltak belagda med enkupigt tegel, absidens tak täcks av blyplåt, som sannolikt kan härröra från en omläggning 1817. Tornspiran och trapptornets takfall är belagd med skivtäckt plåt. De rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med en sidohängd fönsterbåge av ek med antikglas i blyspröjs, som tillkom vid renoveringen 19511952. Solbänkarna är av kalksten. Tornet är försett med dubbla spetsbågiga ljudluckor, klädda med liggande brunmålad panel vilka sannolikt är original från 1861.

Kyrkans huvudingång är via tornet i väster genom en spetsbågig portal med en spetsbågig pardörr av ek, från 19511952. På nykyrkans norra sida finns ytterligare en ekport, som tillkom vid samma tillfälle. Över porten sitter en kalkstenstavla med bland annat följande inskription; Upbygd åhr 1834 och 35 Pastor J.F. Hünemöder. Däröver, inom ett rundbågigt slätputsat parti finns även ett äldre runt fönster, med brunmålade bruna spröjsar. Till porten leder en trappa av kalksten med fem steg. På trapptornets norra sida finns uppgången till tornets övre våningar. Ingången består av ett enkelt dörrblad klädd med brunmålad panel på förvandring. Dörren härstammar troligen från nybyggnationen 1861. På den södra sidan finns den ursprungliga sydportalen bevarad med en romansk sandstensomfattning med kolonner med kapitäl, som möjligen kan vara huggen av Carl Stenmästare.

Interiör
Kyrkans huvudentré är via tornet i väster och tornets bottenvåning utgör vapenhus. Kyrkorummet består av långhus och kor med absid. I den norra korsarmen ryms sakristia och orgelläktare.

Vapenhusets golv består av kvadratiska röda och grå kalkstensplattor, vilka tillkom 19511952. Väggarna och takets kryssvalv är vitputsade. I väster finns ett litet vindfång med en pardörr i samma utförande som ytterporten, dock målad i en grön kulör. Till kyrkorummet i öster finns en motsvarande dörr. Fönsteröppningen i söder har kopplade fönster från 19511952. Mot södra väggen finns även en gravhäll placerad.

Långhusets golv består av ljust grå, hyvlade kalkstensplattor från 19511952. Bänkkvarteren har ett smalt brädgolv. Väggarna är putsade och vitmålade. Långhuset har kryssvalv med treklöverformade ribbor i två travéer med kalkmålningar från 1300-talets första hälft. De är tillskrivna Snårestadsgruppen, som fått sitt namn efter de 1347 daterade målningarna i Snårestads kyrka. Kalkmålningarna i Västra Nöbbelövs kyrka tillhör senare delen av Snårestadsgruppens produktion och kännetecknas av relativt långt driven stilisering. I den östra travén finns framställningar av bland annat Yttersta domen. Fönsteröppningarna har kopplade fönster från 19511952. Den norra väggen är genombruten med två spetsbågiga öppningar, varav den västra inrymmer orgelläktaren avgränsad mot kyrkorummet med en enkel, genombruten läktarbarriär.

Korets golv ligger ett trappsteg högre än långhuset och med samma typ av kalkstensplattor. Korets golvyta är förstorad mot väster i förhållande till den bevarade höga rundbågiga triumfbågen. Fönster i likhet med långhuset. Koret täcks av ett tunnvalv av sten med 24 inmurade lerkrukor vars runda mynningar öppnar sig mot koret. Tunnvalvet är försett med kalkmålningar, vilka är målade med diagonala ornamentsbårder för att likna ett kryssvalv. Målningarna framställer bland annat Kristi himmelsfärd. Absiden avskiljs från koret genom tribunbågen och har samma ytskikt som koret och täcks av ett hjälmvalv med fyra inmurade lerkrukor och kalkmålningar föreställande Kristus i majestät omgiven av evangelistsymboler och apostlar. I så väl den södra som norra väggen finns mindre nischer. Deras ursprungliga funktion är oklar, men de kan eventuellt fungerat som relikgömmor eller sakramentsskåp.

Nykyrkan eller korsarmen ombyggdes 19511952. Den södra delen av den östra delen är en fortsättning av kyrkorummet med samma ytskikt med undantag av det plana taket som består av furupanel. I den norra väggen finns en dörr till sakristian. Sakristans golv är belagt med lite mindre kalkstensplattor än långhuset, för övrigt likt långhusets ytskikt och taket samma som i korsarmens södra del. I norr finns ett uppmurat altare. I utrymmena väster om sakristian finns farstu, f d toalett och förråd samt uppgång till orgelläktaren. Då taket sänktes i korsarmen 19511952 bevarades det ursprungliga tunnvalvet från 18331834 med dekorativa bemålningar från 1800-talets slut däröver. Där förvaras också ett av gjutjärnsfönsterna från 1860-talet. Långhusvinden nås härifrån. Öppningen mellan långhus och kor är ursprunglig, d v s romansk och i takstolen ingår medeltida delar. Över absiden finns delvis en medeltida takstolskonstruktion där tidigmedeltida virke ingår.

Tornets övre våningar nås från trapptornet som tillkom 1861 på tornets norra sida. Golvet i tornets första våning består av ovansidan av bottenvåningens kryssvalv. Väggarna består av grovt tuktad natursten. Barbro Sundnér har i sin undersökning av Skånes medeltida kyrkor konstaterat att det kan finnas romanskt murverk kvar i tornet. I det södra hörnet i den västra muren finns en nisch som kan vara resterna efter en äldre trappa. En trästege leder upp till klockvåningen.

Inredning och inventarier
Altaret är murat i kalksten i samband med renoveringen 19511952. På altaret står ett krucifix av trä från 1950-talet.

Altarringen är rund med balusterdockor målade i gröna toner och tillkom 19511952.

Den romanska dopfunten är placerad i långhusets sydöstra hörn och är enligt Barbro Sundnérs noteringar tillverkad av höörsandsten, medan foten är av kalksten. Cuppan är dekorerad med en arkadfris med grunda bågfält och en godronnerad undersida och är sannolikt tillverkad under 1100-talet och har tillskrivits den s k Blentarpsgruppen.

Predikstolen härstammar från renoveringen på 1860-talet och har en vitmålad sexkantig korg med förgyllningar. Den sitter sedan renoveringen 1951-1952 mot den norra väggen.

Bänkinredningen tillkom 19511952, då de ersatte de öppna bänkarna från slutet av 1800-talet. Den är sluten i två kvarter i långhuset och två kvarter i korsarmens södra del och ansluter mot ytterväggarna. Luckornas speglar är målade i en grå marmorering.

Orgeln är tillverkad år 1953 av A Mårtenssons orgelfabrik i Lund.

Kyrkan har två klockor. Storklockan är från 1578 och enligt inskription på klockan stöpt av Peder Svensen och Iens Hendrecksen. Lillklockan är omgjuten 1808 av L Olöfsson, Malmö.
Kyrkan har nummertavlor i med förgyllda ramar i nygotik.

I vapenhuset står kyrkans äldre altarbord från renoveringen på 1860-talet med bibehållna äldre färglager. Den tillhörande altartavlan, signerad G Brusewitz 1864, är placerad på nykyrkans norra vägg. I vapenhuset finns även fyra äldre dekorerade kvadratiska golvtegel av okänt ursprung samt en offerstock i ek från 1600-talet.