Välinge kyrka

Välinge kyrka består av det medeltida västtornet, ett långhus med absidavslutning samt sakristian. Tornet har kvadratisk form och dess östra gavel är uppbyggd på det medeltida långhusets västra gavelsida. Långhuset är utformat som en salkyrka utan markerad kordel.

Tornet och sakristians fasader är spritputsade och vitmålade. Tornets murverk består av kluven gråsten med hörnkedjor av kvaderformade grå och gula sandstenar och inslag av rött tegel av medeltida format. Ingången till kyrkan i tornets västra sida har raksluten dörr med rombisk utförd paneltäckning och över dörren finns ett halvrunt fönster. Mellan fönster och dörr finns en inskriftstavla av plåt med ett bibelord. Dörr och inskriftsplåt är troligen från 1926. Tornet har två fönsteröppningar i bottenplan. Dessa har samma utseende som långhusets fönster och består av stora rundbågiga öppningar med putsade och vitmålade omfattningar i flera språng. Fönsterbågarna är av gjutjärn med färgade glasinfattningar. Till klockvåningen finns vardera två spetsbågiga ljudöppningar i varje väderstreck med flera mursprång. Öppningarna är troligtvis ursprungliga. Tornets taklag av fur är sannolikt från 1862 möjligen med några något äldre delar av ek. Tornet täcks av ett flackt pyramidtak med en lanternin överst som idag är helt koppartäckt utan öppningar. Överst på tornet finns ett koppartäckt krönkors.

Långhuset och absiden har ett oputsat murverk av finhuggna sandstenskvadrar från den rivna medeltidskyrkan. Utifrån källmaterialet verkar även murverket i medeltidskyrkan ha varit oputsat. Fogarna är tydligt markerade och vitmålade. Sockeln är något utskjutande och upptill profilerad. Troligtvis är den av sandsten och återanvänd från den gamla kyrkan. Sockeln är numera putsad och svartmålad. Ett listverk vid murkrönen består av ett utkragande skift och ett sågskift, möjligen av tegel, som vitmålats. I absiden finns en igenmurad dörr mot öster utförd i samma stil som fönsteromfattningarna. Dörren är rundbågsformad med flera mursprång, vilken också omfattar ett överljusfönster med färgat blyinfattat glas. I den igenmurade dörröppningen har en gravstenshäll lagd över änkan Nilla Möller murats in. Långhuset och absiden täcks av ett relativt flackt sadeltak av koppar. Taket är lagt nära på i liv med fasaderna med endast ett litet utsprång över fasadernas listverk. Salkyrkans taklag tillkom vid ombyggnaden 1855 och är av bilad fur. Äldre återanvänt takstolstimmer kan förekomma över absiden.

Sakristian på kyrkans norra sida är byggd i en klassicerande stil. Fasaderna är putsade och vitmålade med kraftiga listverk och markerade och rusticerade hörnkedjor. Östra och västra sidorna är helt rusticerade med putsade kvadrar. Två rundbågiga ingångsdörrar finns. I väster finns ingången till sakristian och en dörr på norra sidan leder till ett pannrum under sakristian. Den omgivande rusticeringen utgör dörrarnas omfattning. Fönsterbågarna sitter nära i liv med fasaden och är rakt avslutade. Sakristian täcks av ett sadeltak med flacka takfall täckta med skiffer med en skorsten över norra gaveln.

En kyrka uppfördes i Välinge i slutet av 1100-talet eller kring 1200-talet som en romansk anläggning med långhus och lägre, smalare kor med absid. Sandstenen till kyrkans murverk är av nordvästskånsk sandsten och hämtades troligtvis från Laröd i närbelägna Hittarps socken. Kyrkan hade en profilerad sockel av sandsten och sydportalen hade en portalomfattning med doriska kolonner och valvbåge av sandsten. Utifrån långhusets längd och sydportalens placering, relativt långt ifrån västra gaveln, tros långhuset vara förlängt mot väster vid någon tidpunkt. Senare, möjligen under 1400-talet, byggdes kyrkan på ytterligare mot väster med ett torn med samma bredd som långhuset. Mellan långhus och torn gjordes en bred, spetsbågig öppning. I tornets bottenvåning fanns ett fönster mot söder och möjligen kan det ha funnits en ingång från väster. Till tornets övre våningar fanns en högt belägen ingång på norra sidan, ännu synlig inifrån tornets andra våning. Denna kan ha haft en utvändig trätrappa till en början som senare ersattes av ett utanpåliggande trapptorn med vindeltrappa av tegel. Invändigt i långhuset fanns ett platt innertak av trä och väggarna var täckta av kalkmålningar vilka ersattes av valvoch ett senmedeltida kalkmåleri i långhus och kor någon gång under 1400-talet. Huvudingång till kyrkan var via ett vapenhus utanför långhusets sydportal. För att få bättre ljus till kyrkans västra del gjordes en fönsteröppning i tornets norra sida år 1804. År 1818-20 byggdes tornet om efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson. Före ombyggnaden hade tornet murade trappgavlar mot öster och väster med blinderingar i gavelkrönen. Vid ombyggnaden revs gavlarna och tornets övre mur byggdes på med cirka en meter och erhöll det nuvarande lanternintaket. Det utvändiga trapptornet och vapenhuset revs. En befintlig ingång i tornets västra sida gjordes om och en ny invändig trappuppgång gjordes till tornets övre våningar. Rivningsvirke från vapenhuset återanvändes till den nya trappan i tornet. Invändigt var kyrkan möblerad med bänkar ända in i tornet vid denna tid och längst i väster fanns en läktare med två uppgångar längs västra sidan. En runt fönster sattes in i till bottenvåningen i tornets västra sida.

År 1855 byggdes kyrkan om och hela det medeltida kyrkorummet revs med undantag av tornet och ett nytt brett långhus med absidavslutning byggdes. Arkitektens namn har inte dokumenterats, möjligen tog man hjälp av en byggmästare. Ritningar till kyrkans ombyggnad upprättades också av domkyrkoarkitekt C. G. Brunius och möjligen använde man valda delar av Brunius förslag då kyrkan har vissa drag som kan förknippas med Brunius. Den romanska kyrkans byggnadssten av kvaderhuggen sandsten återanvändes i fasaderna. Samtidigt gjordes ingången i väster om och förstorades. Ny inredning med altare, altartavla, altarring och bänkar tillverkades. En sakristia med källare byggdes 1926 vid långhusets norra sida efter ritningar av Theodor Wåhlin som samtidigt genomförde en renovering av kyrkan. Invändigt togs avskrankningen mot den gamla sakristian i absiden bort, altaret flyttade österut och korgolvet utökades mot väster. Korgolven lades om med kalksten och en ny bänkinredning tillverkades. I tornets bottenvåning togs en träinbyggnad bort vilket frilade valvet. Trappan till tornets övre våningar revs och ny uppgång gjordes från orgelläktaren som också byggdes om. Valvöppningen mellan långhus och tornets bottenvåning murades igen och en ursprunglig fönsteröppning i tornets södra sida återställdes delvis. Under 1949 gjordes en del inre arbeten som bland annat omfattade målningsarbeten samt en del ny inredning i koret. Arkitekt vid detta tillfälle var Gustaf Widmark. Den senaste större renoveringen utfördes 1986 efter handlingar upprättade av arkitektkontor Assar Björnsson i Ängelholm. Utvändigt gjordes en stabilisering av tornets murverk. Invändigt togs ett par bänkar bort under orgelläktaren.