Arilds kapell

Omkring ett 30-tal kända kapell har funnits runt om i Skåne under medeltiden. Många var
placerade nära kusten och har tolkats som ett slags säsongsbetonade kapell vilka kan ha betjänat
de som var sysselsatta med sillfisket men inte permanent boende på platsen. I nordvästra Skåne
expanderade sillfisket kring 1400 varför man tror att Arilds kapell kan ha uppförts vid denna
tid. Ännu på 1700-talet hölls gudstjänsterna i kapellet endast under fiskeperioderna och under
de stora högtiderna jul, påsk, pingst och Sankt Mikaels dag. Kapellet i Arild var förutom Sankt
Arild helgat till Sankt Mikael och Jungfru Maria.

Kapellet var ursprungligen en nästan kvadratisk byggnad kanske med en mindre, smalare
kortillbyggnad i öster. Vid 1400-talets slut, mellan 1475 och 1482, byggdes kapellet till mot
öster. Det nuvarande altaret murades och två nya fönster togs upp. Byggherre till ombyggnaden
var sannolikt Barbara Brahe. Under 1500-talet dekorerades kapellet utvändigt med taklister och
hörnkedjor i röd kalkfärg. Invändigt tillkom en bänkinredning. Kapellet brukades från 1580-
talet som ett privat kapell och under 1682 inreddes kapellet i stil med dåtidens slottskapell.
Predikstol och inbyggnad för ett orgelharmonium tillkom vid denna tid, kanske initierat av
Maria Sophia De la Gardie på Krapperup. Därefter följde troligtvis en period av stagnation i
samband med det stora nordiska kriget då det kustnära Arild var särskilt svårt drabbat. Kapellet
började åter renoveras i början av 1700-talet. En ny altartavla och en skärm som band ihop
predikstolen och dess pendang för orgeln utfördes 1737 av snickarmästare Ola Oloffsson
Skånberg från Ängelholm. År 1743 togs nya fönster upp av murarmästare H. H. Franck från
Ängelholm och ny bänkinredning tillverkades av Krapperups timmerman Måns Christiersson.
Marmorering av kapellets inredning utfördes av målarmästare Olof Walter från Helsingborg
under 1740-talet vilken ännu finns bevarad i kapellet. År 1772 skänktes en klocka till kapellet av
Krapperups dåvarande ägare Christoper von Kochen och Lovisa Amalia von Düben. En
urtavla till klockverket murades in 1775 i östra fasaden där den sitter än idag. Ringklockan
stöptes om ungefär samtidigt och 1790 hängdes den upp i östra fasaden över uret. En klocka
hade tidigare hängt i en klockstapel, troligtvis fristående. Därefter sker endast mindre
underhållsåtgärder innan kapellet renoveras år 1900. Den största förändringen skedde invändigt
där nya golv lades och den marmorerade bänk- och korinredningen målades i en brungul färg.
Under 1960-talet togs marmoreringen från 1700-talet åter fram på inredningen. Ett skåp
inreddes under vindstrappan 1987 och kyrkogårdsmuren renoverades under 1998. År 2001
genomfördes en utvändig renovering då bland annat murarna putsades om. I samband med att
murverket var frilagt från putsen gjordes en murverksdokumentation. Ett ursprungligt fönster i
östra gaveln återupptäcktes. Invändigt påträffades marmorering från 1700-talet i fönsternischer
och på fönsterkarmarna.

Kapellet utgörs av en liten rektangulär byggnad med putsade och kalkvittade fasader. Putsen har en slevdragen karaktär som följer murverkets ojämnheter. Murarna är uppförda av tuktad gråsten med tegelmurade omfattningar och listverk. Ungefär mitt på södra fasaden syns stötfogen där kapellet utvidgats mot öster. Gavlarna har murade trappsteg vilka har murats om i sen tid med maskinslaget tegel. Listverket består av två utkragande skift, i den västra delen troligen ursprungligt. Ingen markerad sockel finns nederst på fasaderna. Yttertaket av rött handslaget tegel var ännu in på 1900-talet lagt på öppen läkt och understruket. Idag ligger yttertaket på ett undertak av brädor. Takstolarna av bilad fur med sparrar, en nivå hanband och bindbjälkar, har bedömts som eftermedeltida. Hängrännor och stuprör är av koppar. I östra fasaden sitter en urtavla till ett mekaniskt urverk från 1700-talet. Urtavlan har kvadratisk form och är svartmålad med siffror i guldockra. Under gavelns mittersta tinne finns en rundbågig öppning i vilken kapellets ringklocka sitter. Klockan är upphängd i en axel av trä men rings numera enbart genom klämthammare.

Kapellet har vardera två stickbågiga fönsteröppningar i norra och södra fasaderna. Fönsterbågarna är av gråmålat trä med mittpost, spröjsade rutor och smidda hörnjärn. Fönsterbågarna är relativt sena medan fönsterkarmarna i alla fall delvis är från 1700-talet då man påträffat 1700-talsmålning på dessa. I östra gaveln kan man skönja ett igenmurat spetsbågigt fönster. I östra gavelspetsen finns en mindre ljusöppning till vinden samt en liten stickbågig tegelomfattad nisch i södra delen av östra gaveln. Enda ingång till kapellet är från väster. Dörröppningen är sannolikt ursprunglig och består av en rundbågig muröppning med spetsbågig omfattning i två mursprång utvändigt och invändigt en stickbågig omfattning. Dörren är av stående plankor utvändigt klädd med sicksackformad, gråmålad brädpanel och ett äldre handsmitt lås på insidan.