HOTAGENS KYRKA

Porten med tre fyllningar i varje dörrblad är på utsidan klädd med koppar och invändigt mycket enkel. Gångjärnen vilka invändigt är fästade i murverket är vackert men enkelt utformade. Två äldre lås sitter invändigt på porten. Genom porten träder man in i vapenhuset med två trappor av trä på var sida upp till läktare och tornet. Dessa finns med på ett foto från 1916. Trappstegen är enkla och obehandlade med enkla, profilerade och vitmålade handledare. Trappräcket mot söder har fyrkantigt snedställda vitmålade ribbor. Under varje trappa finns ett förråd, varav det i den ena finns ett elskåp. Utsidan av utrymmena är klädda med stående smala brädor, dörren likaså med en enkel nyckelbricka och små diskreta gångjärn. Vapenhuset vita väggar är putsade med en grovkorning struktur . På golvet ligger skifferplattor med breda fogar, ditsatta på 1950-talet då brädgolvet var rötskadat, men vid trösklarna ligger en annan typ av natursten. Golvlisterna är enkelt utförda och målade i en grå kulör. På norra och södra sidan sitter i djupa nischer ett högt rundbågigt fönster utan innanfönster.

Från vapenhusets övervåning når man läktaren samt resterande utrymmena i tornet. Fönstren från vapenhuset når hit upp och gör utrymmet ljust. Här ligger ett trägolv, spikat med kraftig spik. Framför ingången till läktaren hänger en glaslykta. Takets bräder är omålade och här finns en enkelt utförd och omålad taklist. En djup nisch med gul ådringsmålad pardörr leder in till läktaren. Dörren är fäst med grova gångjärn direkt i muren. Våningen ovanför är ett vitkalkat rum med fönster åt söder och norr. Här leder en trappa upp till klockvåningen och i rummet står delar av en äldre bänk, samt brädor med äldre måleri. Dessa kan vara från det tidigare kapellet. Det finns även föremål som härrör från inredningen av kyrkan innan restaureringen 1951-52, två glober med facklor samt ett granatäpple, på en gammal predikstol, samtliga av trä. Två gråmålade skåp har troligen stått i sakristian förut.

Vindfånget mellan vapenhus och kyrkorummet är en fortsättning av skrubbarna under trappan. Dörren in till kyrkan från vindfånget är från 1950-talet. Dubbla dörrblad med speglar med profilerad ramlist. Ovanför dörren hänger träföremål från gamla kyrkan.

Läktaren byggdes 1951 och är en av de senaste läktare i en jämtländsk kyrka som utförts. Läktaren är byggd i hela kyrkorummets bredd. Fönstren i kyrkorummet är synliga uppe på läktaren. På ett fotografi från 1930-talet, taget från koret, finns endast ett dörrpar högt placerade i väggen på västgaveln där ingången till läktaren finns idag. Idag täcks läktargolvet av en heltäckande blå matta som döljer de smala brädorna under. På var sida om orgeln, som är centralt placerad, finns breda gradänger. På södra sidan står en hög äldre stol i avskalad empirestil. På norra sidan står fyra rader öppna bänkar vilka är enkelt utförda. På väggarna sitter element från 1950-talet och på var sida om entrén står luftfuktare som dock inte är inkopplade. Luftfuktaren i norr har varit kopplad till det rör som går ner till kyrkorummet och där ansluter till en golvbrunn på norra långsidan av kyrkorummet. Orgelns sittplats är upphöjd med spelbord mot kyrkorummet. Läktarbarriären är stramt utformad med ett utskjutande raksidigt mittparti och har ett liknande utförande som bänkdörrarna nere i kyrkorummet, speglarna är dock mer kvadratiska på läktarbarriären. Läktarbarriärens insida är enkelt utformad med en hylla med konsoler samt skyddsräcke i stål, allt gråmålat.

Orgeln byggdes 1952 av orgelfirman Setterquist och Son i Örebro. Innan användes ett harmonium som stod i koret. Orgelfasaden är gråmålad och har ett stramt formspråk som mjukas upp av sidostyckena med sin enkla ornamentik och målade blommor. På orgelfasadens norra sida sitter två lampor samt en elektrisk lampett och på västväggen ett lysrör. Dragna elkablar av modern karaktär samt lysknapp är väl synliga mot väggen. På orgelfasadens södra sida finns en bokhylla med psalmböcker och diverse andra böcker och föremål samt två lampor, en lampett och hängare. Lamporna är liksom på norra sidan, spotlights. Två stycken spotlights är även fastsatta i taket på södra sidan samt en äldre lampa på västra väggen.

Läktaren bärs upp av fyra gråmarmorerade pelare med enkla kapitäl. Under läktaren står staplade stolar, bord med hylla med böcker och vykort. På nordvästra väggen hänger en inramad ritning från 1850 med förslag på nya kyrkan, då med läktare. Dörren ut till vapenhuset är från byggnadstiden med lås från 1861, signerad M. Lindman. Dörren har ett nytt handtag. Gångjärnen är förankrade i väggen mot vindfånget till och fodret är målat direkt på muren.

Kyrkorummet täcks av ett vitmålat välvt trätunnvalv med valmade avslut i öst och väst och längsgående brädor i olika bredd. Kyrkan restaurerades 1951 av arkitekterna Gösta Rollin och Anders Ekman då färgsättningen i rummet delvis förändrades. En färgsättning som präglar kyrkorummet idag. Det är ett enkelt, ljust och avskalat rum. En utkragad gråmålad taklist av trä markerar takets början. I mitten sitter en plafond med profilerat gråmålat listverk direkt på trätaket vilket utgör bakgrund. I plafonden sitter tre runda rosetter med en förgylld stjärna i mitten från vilken det hänger en elektrifierad ljuskrona. Väggarna är putsade i en grå kulör och är flammiga. Sammanlagt finns det i kyrkorummet åtta fönster med rundbågig avslutning i djupa nischer, fyra fönster på vardera långsida. Fönstrens innanfönster är nyare med ett nedre öppningsbart fönster. På norra väggen, mitt mot vindfånget i söder, är ett fönster igenmurat där altartavlan från 1861 är insatt. Den flyttades till sin nuvarande plats 1951-52 och är målad av Axel Gustaf Hertzberg. Det är en kopia av altartavlan i Hammerdals kyrka. Framför tavlan står ett utbyggt altarbord med kalkstenskiva.

Vindfånget mellan södra entrén och kyrkorummet byggdes 1951-52. Framför den stod tidigare en vedkamin vilken revs i samband med restaureringen. I vindfånget ligger samma slags skiffergolv som i vapenhuset. Vindfånget används idag som förråd där det bland annat står två piedestaler från 1861 års inredning i vitt och guld. Vindfånget kröns av ett utkragat listverk och vindfångets sidor utgörs av smala stående brädor. Brädväggen ansluter till yttermuren. Dörren ut mot söder är original från byggnadstiden med gångjärnen förankrade i muren. Framför vindfånget och mellan bänkkvarteren står en ljusglob.

Bänkkvarteren är slutna med dörrar mot mittgången och med öppna gavlar mot ytterväggarna. Bänkkvarteren fortsätter in under läktaren. 1939 var bänkarna enligt ett foto numrerade, vilket troligen försvann 1951 då bänkarna moderniserades. Troligen är bänkgavlar och dörrar från byggnadstiden medan nya ryggstöd och sitsar tillverkades 1951 och bänkarnas målades om. Bänkarna är målade gråa på utsidan och sidostyckenas insida, i övrigt är de ej målade invändigt. Bänkfrontens insida är även den målad, i en brun kulör. Enkla infällda speglar på de bortre och främre bänkarnas front. Runt dörrarnas fyllningar sitter en vitmålad ram. Ryggstöden är av profilerade brädor med speglar med fyllningar av skivor och överliggarna är profilerade. Under bänkarna sitter radiatorer. Längs väggarna och mittgången ligger det äldre golvet medan det i bänkkvarteren ligger golvbrädor från 1950-talet. I koret står två korbänkar, en på södra sidan och en på norra sidan. Den norra döljer även en ljudanläggning från 1995 då högtalare installerades i kyrkorummet under lampetterna på var sida om norra altartavlan.

I kyrkorummet finns sju lampetter. Fyra lampetter sitter på södra väggen och tre på norra. De är tillverkade av hamrad plåt, troligen koppar, målad i mässingsfärg och tillverkade i Arvika under 1950-talet. Under fyra av lampetterna, två på varje sida, hänger högtalare. Övrig armatur i kyrkan är vita spotlights fästa i taket, två på var sida ovan koret med elkablar vilka inte är inmålade i takets kulör. Två spotlights är riktade mot altartavlan i en mindre skena under taklisten, inte heller här är sladden målad. Under sitter tre infällda lampor.

Korgolvet är något upphöjt och sparsamt möblerat. Golvbrädorna ligger liksom resten av kyrkorummet i långhusets riktning. Fyra långa vävda mattor i grått och vitt ligger i golvbrädornas riktning. Framför altarringen ligger en vävd matta med mönster av romber i blått, brunt, rosa, grönt, vit och gult. I hörnet nordöst och sydöst står två korbänkar med en rektangulär nummertavla. Nummertavlornas ram är profilerad och gulmålad och har ett snidat överstycke samt understycke. Tavlan är svart med fästen för siffrorna. På väggen ovan nummertavlorna hänger ett krucifix. Framför bänken i söder står en dopfunt av trä, med marmoreringsmålning i gråvitt samt cupa, med guldmålad dekor i form av bladornamentik. Dopfunten är tillverkad 1922. Under dopfunten ligger en vävd matta med rött som dominerande färg. På var sida om dopfunten står två höga guldmålade ljusstakar och vid södra väggen står ett piano med stol samt en kista i grått från 1742 med järnbeslag. Framför den norra korbänken står ett lågt fyrkantigt träbord och framför det norra bänkkvarteret står två stolar samt en ambon.

Altaruppsatsen är symmetriskt uppställd med kopplade marmorerade kolonner vilka bär upp en valvbåge krönt av ett moln med bakomliggande strålar och treenighetssymbolen. Altaruppsatsen av Johan Edler är från 1861 och i den sitter altarmålningen av Osmo Isaksson från 1952 vilken ersatte den äldre altartavlan. På baksidan av altaruppsatsen är bärdorna ohyvlade och omålade. Det nedre partiet av östväggen utgörs av skenarkitektur från byggnadstiden, i grisaillemåleri med en blinddörr till höger om altaruppsatsen och till vänster en ingång till den bakomliggande sakristian. Skenarkitekturen konserverades 1951.

Den halvcirkelformade altarringen är sluten med marmorerad sockel i gråskala, liksom överliggaren och med en öppning åt norr. Balusterdockorna är svarvade och vitmålade. Knäfallet är klätt med grönt tyg liksom överliggaren. Invändigt är altarringen målad i en ljus grå kulör. Även pallen innanför altarringen är klädd med samma gröna tyg som överliggaren. Upphöjningen framför altarbordet är gråmarmorerad och på den står en marmorerad knäpall i en gråblå färgsättning. Altarbordet är marmorerat liksom altarringen. På skivan ligger en vit duk som hänger över på sidorna.

Predikstolen är liksom altaruppsatsen ett verk av Johan Edler d.y. och utfördes 1861. Den är förankrad i massiva bjälkar vilka är fästade i murverket. Den utsvängda korgen är fältindelad med blåmålade fält med symboler och bakgrund i relief. Festonger är fästa på korgens nedre list. Korgens undre del är vackert karnischsvängd med en avslutande förgylld kotte med gröna blad. Kotten är ej skulpterad på baksidan endast målad. Korgens överliggare är profilerad och det gråmålade bokstödet stöds underifrån av ett änglahuvud. Den något utsvängda korgen är täckt av ett ljudtak med en kort drapering och kröns av ett gråmålat kors. Ljudtakets undersida är målad i en mörk blå kulör.

Predikstolen trappa av trä är obehandlad. Den är målad i samma ljust gråa kulör som predikstol och ljudtak med förgylld dekor i spegeln. På trappavsatsen är en guldmålad fackla monterad.

Sakristian är sparsamt möblerad med skrivbord och några stolar. Golvet utgörs av smala brädor, inlagt på 1950-talet, med en enkel golvlist längs vilken elledningar är dragna. Taket, från vilken en ljuskrona i mässing hänger, är målat i en mild grön nyans med gråblå taklist. Ett äldre element finns monterat på södra sidan samt två moderna på norra sidan. I södra väggen finns en dörr med vindfång och skiffer på golvet samt krokar att hänga kläder. I vindfångets tak sitter ett överljusfönster. Ovanför sidoentrén i söder, som öppnades upp 1951-52, hänger ett änglahuvud av trä och ovan den trånga passagen ut till kyrkorummet sitter ett snidat äldre målat träornament med volutformer krönt av en krona. I nordöstliga hörnet står en garderob innehållande en toalett samt brandredskap. Toaletten installerades på 1970-talet.

I sydost står en garderob för mässhakar och andra textilier från 1995. Mellan garderoberna finns en murad vitkalkad öppen spis med spiselkrans. På sidorna av garderoberna sitter asbestplattor som skydd mot värme och eld. Framför spisen ligger på golvet skifferplattor, ditsatta på 1950-talet. På västra väggen hänger tavlor av komministrar och kyrkoherdar och under det står ett bord. En karmstol samt tre vanliga stolar står även i rummet. Framför bordet ligger en vävd randig matta i röd dominerande kulör. I fönsternischen står ett skulpterat lamm, gråmålat, och under fönstret finns spår av något som varit förankrat i golvet. En skiss över nya altartavlan hänger på norra väggen.

Den första kyrkobyggnaden byggdes 1795 som ett kapell. Den idag befintliga kyrkan uppfördes en bit söder om kapellet. Kapellet användes in på 1850-talet då man började arbetet med att uppföra den nya kyrkan och byggnadsdelar återanvändes då som garveri i Rötviken för att sedan rivas 1914. Ett fåtal föremål finns bevarade från kapellet i dagens kyrka. Predikstolen står i Laxvikens kapell.
Hotagens kyrka byggdes 1851-1861.

För ombyggnationer, renoveringar & övriga installationer i kyrkans historia hänvisas till exteriör samt interiör beskrivning.

Hotagens kyrka byggdes 1851-1861. Det är en salskyrka med rektangulärt långhus och rakavslutat korparti, torn i väster, sakristia i öster. Kyrkan är nyklassicistisk till utförandet med drag av nyrenässans. Byggnaden är en putsad stenkyrka med sadeltak och en sakristia med valmat tak. Ingångar finns i väster och söder. Arkitekt var Ludwig Hawerman, byggmästare Olof Ersson och hantverkare Ivar Pålsson. Med några undantag följer exteriörens utformning Hawermans ritning. Till exempel finns inte sydsidans mittportal med och sakristian var tänkt att ligga inom kyrkorummet, inte som en utbyggnad.

Taket byggdes om 1951-52 då takstolarna riktades upp och en nytt undertak tillkom. Långhuset samt sakristia täcks av ett svart förzinkat plåttak som lades 1989. Från början var både torn och långhus täckta med spån. Tornet fick 1904 en ny takbeläggning av falsad kopparplåt vilken ännu täcker torn och spira. Långhusets spåntäckning ersattes under 1950-talet av eternit. Väggarna är vitputsade och de lågt sittande fönstren är höga med rundbågig avslutning och markeras med en putsad omfattning. Fasaderna putsades om 1983. Fönsterkarmar, bågar liksom den profilerade takfotslisten är målad i en brunröd kulör och åtgärdades likaså 1983.

Tornet är krönt med karnischsvängd huv, lanternin och spira. Spiran kröns av ett förgyllt kors på korsglob. På torntaket finns tornur i varje väderstreck, manuellt uppdragna. De kröns av takryttare. Lanterninen är av trä med rundbågiga öppningar och ovanliggande gavelfält. Huvudentrén är i väster och porten är utvändigt klädd med kopparplåt och är något indragen i en rundbågig nisch med Carl XIVs namnskiffer i guld på en skifferplatta ovanför. På norra och södra tornväggen sitter två rektangulära fönster samt ovan dem, i varje väderstreck, kopplade ljudluckor med rundbågig avslutning och staket framför.