Råneå kyrka

Till det yttre har kyrkan kvar sin ursprungliga gestalt med torn ställt mitt på södra
långsidan och sakristian mittemot, på norra sidan. Kyrkan står på huggen stenfot och
har gulmålade fasader med vita detaljer. Fasadernas stående lockpanel bryts av liggande
panel i bröstningen och är rytmiskt indelad med pilastrar mellan fönsteraxlarna, taklist
med spetsbågefris och spetsbågiga fönster inom rektangulära omfattningar. Kyrkan har
ingång genom båda gavlarna och genom tornet. Tornet är delat i tre avsatser med
smalare klockhus, under en knubbig spira med kors, överst. Det plåttäckta sadeltaket har
delade takfall med antydan till säteritak, fastän gavelspetsarna inte är valmade den
säregna takformen bryter kyrkans kompakta gestalt. De många fönstren bryter upp
fasaden och det sammanvägda intrycket av kyrkan är öppet och välkomnande.

Kyrkorummet som har tvärställd plan, med koret mittpå norra långsidan, bildar en
centralkyrka. Mittpartiets höga spegelvalv bärs upp av tunna, fyrkantiga pelare med
trekantiga kapitäl, som på de tre läktarsidorna skär genom läktarfronterna. Både valvet
och det plana takpartiet innanför pelarraderna är reveterat. Även ytterväggarna är reveterade,
medan läktarunderbyggnadernas väggar är skivklädda med spegelindelad bröstning.
Hela kyrkan utom vapenhusen har trägolv. Koret ligger två steg över omgivande ytor och
markeras i framkant av de höga 1700-talsobeliskerna från gamla kapellet. Läktarfronterna
har en enkel spegelindelning som klipps av tvärt mot ytterväggarna.
Kyrkan som på sin tid var en av landets största disponerad för 2000 besökare - hade
ursprungligen ett kyrkorum som var helt öppet på alla fyra sidor, utan läktarunderbyggnader.
Orgelläktaren låg mittför koret och var utbyggd i halvcirkelform. Vid
1957 års restaurering tillkom en ny orgel på västra läktaren och den gamla
orgelläktarens utbyggnad togs bort. Den nya orgeln har ett ryggpositiv som bryter
genom läktarbarriären.
Kyrkan hade ursprungligen en s.k. altarpredikstol där predikstolen stod under
änglabågen som symboliserar himlavalvet, bakom altaret. I den nuvarande interiören
som skapades av Einar Lundberg & Bengt Romare 1957, har altararrangemanget
splittrats och den gamla änglabågen spänner nu över en modern kalvariegrupp i mörkt,
omålat trä, skuren av skulptören Erik Sand. Den gamla, cirkelrunda predikstolen under
tofskantat ljudtak har fått ny plats vid sidan av altarpodiet, med en kopia av
Thorvaldsens Kristusgestalt som pendang på norra sidan. Framför kalvariegruppen står
ett altarbord som omsluts av ett fyrkantigt, öppet altarskrank med glesa spjälor i samma
trä som kalvariegruppen. Kyrkans dopfunt är från 1600-talet, i röd kalksten med smal
fot och bred, åttkantig cuppa med reliefdekor. På ömse sidor om altararrangemanget står
psalmtavlor med vackert skulpterade ramverk, på höga socklar.
Den öppna bänkinredningen från 1957 har raka gavlar med ekimiterande målning och är
indelad i sex kvarter, som alla vetter mot koret. Det gamla kapellets korskrank har
monterats bakom de tvärställda bänkkvarteren på ömse sidor om koret. Kyrkorummet
har ett väl genomfört armaturprogram med vägglampetter och ljuskronor i olika format
med tidstypiska, opala glaskoner. I kyrkan hänger också fyra gamla malmkronor. Trots
de många fönstren upplevs kyrkorummet som relativt dunkelt, vilket förstärks av 1950-
talets dämpade färgskala i gråbrungrönt.
Den tvärställda planen med koret som en scen i mitten och tresidiga läktare burna av
höga pelare och de många fönstren ger kyrkorummet en avskalad rymd som nästan
påminner om ett frikyrkotempel.
Läktarunderbyggnaderna har förändrat rummet och i någon mån inkräktat på dess rymd.