AMSBERGS KAPELL

Kapellet, som till typen är en salkyrka, består av ett rektangulärt och brett knuttimrat långhus som uppfördes 1683. Mot västra ingången stod ursprungligen ett torn, vilket revs 1924 i sam-band med restaureringen av kyrkan. Tornet, som bar kyrkans klocka, var uppfört som stolpkonstruktion med brädfodring.

Sakristian, i norr, är till viss del samtida med långhuset. Den tillbyggdes och utvidgades mot väster1749-51. Under sakristian finns en mindre källare. Del av det nuvarande vapenhuset mot södra långväggen uppfördes 1799 men tillbyggdes senare.

Byggnadens grundläggning bestående av naturstenar murade med bruk förnyades 1925. Stenarna ommurades på en nedgrävd betongplint, i sin övre del utfördes grunden som den ursprungliga.
Långhus och sakristia är knuttimrade. I Amsberg har en ålderdomlig skarvmetod använts i timmerkonstruktionen, kilade järnstänger håller ihop väggarna (Nordin, 1992). Utvändigt är väggarna brädfodrade med locklistpanel av ohyvlade bräder. De är rödmålade, vilket anges ha varit det ursprungliga utförandet. Vapenhusets stomme består av stolpvirke, klätt med rödmålade bräder. De branta och valmade yttertaken är spåntäckta och svarttjärade. I öster och väster har taket små takfönster.

De stora och rundbågiga fönsteröppningarna är i sin nuvarande skepnad från 1816. Karm och fönsterramar är dock av senare datum. Karmar och ramar var ursprungligen rödmålade men är numera vitmålade. Spår i stommen tyder på att ursprungliga fönster var mindre och rektangulära.

Ingångar finns i västgaveln och genom vapenhuset i söder. Vapenhusets port är ursprunglig, den har bevarad sin omfattning och sin dörr av spåntade vinkelställda bräder. Ingången i västra gaveln tillkom i samband med renoveringen på 1920-talet. På samma plats fanns tidigare en dörr som förband tornet och långhuset. Dörrarnas färgsättning ändrades 1925 från gulvit till gråvit.

Järnbrukens expansion i Bergslagen under 1600- och 1700-talen kom att inverka märkbart på befolkningsökningen och levnadsstandarden. Förhållandena medförde även ett omfattande kyrkobyggande och ett stort antal kapell och träkyrkor uppfördes under perioden, av vilka Amsberg är ett återstående vittnesbörd.

Redan 1647 uppfördes ett första kapell på platsen. Det ersattes 1683 av nuvarande, som till-byggdes i flera omgångar på 1700-talet och slutligen renoverades helt på 1920-talet.

Källor och litteratur
Ahlberg, Hakon; 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Amsbergs kapellet. Julbok Västerås stift, 1925:111
Boëthius, Gerda; 1932. Kyrkor i Falu domsagas södra tingslag. Amsbergs kapell. Sveriges Kyr-kor; bd 1:3, vol 37.
Kyrkogårdsinventering. Omkr. 1990
Landgren, Sonja; 1982. Amsbergs kapell.
Nordin, Erik; 1992. Svenska träkyrkor.
RAÄ. Byggnadsregistret, Kyrkor; 2000. Amsbergs kapell.
Thoor, Ingrid. 1983. Amsbergs kapell 300 år. I Tunum, 1983.

Kyrkorummets brädklädda väggar och innertak är vitmålade, med undantag för bröstpanelen. Brädpanelen i sin nuvarande utsträckning härstammar från en restaurering, 1849-51 (Se Svk, 1932). Ursprungligen förekom en beklädnad endast i form av bröstpanel, upp till bänkhöjd. I överdelen var stommens omålade timmerstockar synliga.

Långhusets valmade innertak är täckt med bräder. Kyrkorummet har brädgolv, omlagt vid restaureringen 1925 men där äldre delar återanvändes. Golvet täcks numera helt av mattor.

Sakristians nuvarande utformning härstammar från 1925-års restaurering. I samband med denna borttogs åtgärderna från en tidigare restaurering, 1910. Invändigt är väggar och tak brädfodrade. Sakristian har brädgolv med under detta en mindre källare. I samband med flytten av predikstolen (1925) iordningställdes en ny ingång till trappan. En dörröppning skapades i sakristians södra vägg, där predikstolens ursprungliga dörr insattes.

Väggarna i vapenhuset fick sin nuvarande brädfodring 1925. Innan dess var stommens ramverk och väggarnas yttre panel synliga.

Inredning och inventarier
Bänkinredningen har slutna omålade bänkar, och svarvade ljushållare av trä. Bänkarna är ursprungligen fr. 1740 men ändrades 1925, då bänkrader togs bort och radavståndet utökades. Troligen renskrapades även färgskikten samtidigt. Även koret har fasta sidobänkar i norr och söder.

Läktaren i väster över ingången härstammar från 1740 (SvK). Den ombyggdes i samband med restaureringen 1925, kortades och försågs med nuvarande marmorerade trästolpar. Läktaren har öppna bänkrader som troligen härstammar från ombyggnaden 1925. Några år senare, 1930, installerades kyrkans nya orgel på läktaren.

Altaret utgörs av ett enkelt omålat träbord medan altarringen har marmorerade ramverk och fyllningar. Såväl altarbordet som altarringen är från 1750. Altarskåpet från 1490-talet är ett praktfullt nordtyskt arbete vars inre utsmyckning skildrar scener ur bl.a. den heliga Annas legend. Skåpet kompletterades 1652 med nuvarande ramverk i provinsiell barockstil, ett verk av Mats Svenson i Borlänge. Altarskåpet stod ursprungligen i Stora Tuna kyrka men flyttades till Amsberg 1759.

Predikstolen från 1621 är av svenskt ursprung, och en av de få bevarade från perioden. Den tillhörde ursprungligen Stora Tuna kyrka men flyttades till Amsberg 1759. Predikstolen står numera vid norra väggen intill sakristian; men var tidigare uppsatt vid södra sidans koringång. Den nås från en dörröppning i sakristian som försetts med predikstolen ursprungliga dekorerade dörr.

Dopfunten, från 1759; är ovanlig till sin utformning. Den har ställ av furu och dopfat av tenn (1700-tal). Den präglas av ett provinsiellt rokokoarbete i ornamentiken och i den marmorerade dekoren. Nummertavlan på är från samma period. Den har rika sniderier men är numera omålad.

En av kyrkans ljuskronor är från 1600-talet, övriga från 1900-talet. De elanslutna lampetterna på väggarna härstammar från 1925-års restaurering.

Övriga upplysningar
Angående detaljerad beskrivning av inventarierna se: SvK, 1932.