Urshults kyrka

Intill Kyrkviken vid sjön Åsnens södra strand ligger Urshults kyrka som genom sin volym och
unika interiör framstår som en av Kronobergs läns största och mest monumentala
landsortskyrkor. År 1358 finns sockennamnet Urshult belagt och troligtvis tillkom en träkyrka
vid denna tid som uppfördes strax söder om nuvarande kyrkplats. År 1794 utdömdes
byggnaden varvid planerna för ett nybygge forcerades. Daniel Forssman vid
Överintendentsämbetet fick i uppdrag att framställa ett ritningsunderlag som presenterades
1802. Kyrkoherden hade dock stort inflytande vid utformningen av förslaget. Nils Fredrik
Wahlqvist från Karlskrona utsågs sedermera till byggmästare och 1807 inleddes arbetena på
grunden. En detaljerad beskrivning över sockenbornas dagsverken och skyldigheter finns
bevarad. Här tydliggörs arbetenas krävande art, regelverket var oerhört precist och invånarna
fick lägga ned mycket tid och kraft.
Den första gudstjänsten kunde hållas 1810 men först 1812 skedde den officiella invigningen
under närvaro av biskop Ludvig Mörner. Några större avsteg från ritningsunderlaget utfördes
inte och enligt beräkningarna kunde kyrkorummet husera 1 635 besökare. De fantastiska
målningarna på korväggen, den säregna placeringen av predikstolen, bänkkvarterens
uppdelning och rummets volym medför att Urshults kyrka framstår som ett ytterst värdefullt
och intressant byggnadsverk vars värden måste tillvaratagas. Interiören är ett av länets mest
spektakulära. Den kringliggande miljön framhäver platsens monumentalitet och skönhet. Den
förr så rikliga tillgången på kyrkstallar i närområdet har av naturliga skäl nästan helt
decimerats men fem stycken har ändå räddats åt eftervärlden.

Exteriöra förändringar
Kyrkans exteriöra karaktär är i huvudsak intakt sedan tillkomsttiden. Ritningsunderlaget från
1802 efterföljdes och dess enkla, tidstypiska arkitektur har bevarats. Taktäckningen har skiftat
genom åren, troligtvis var taken ursprungligen täckta med spån. I ett brev från 1948 där
församlingen framför önskemål om att en helt ny taktäckning av koppar bör realiseras,
redovisas dåvarande takmaterial. Tornhuv och sakristia var täckt av plåt medan norra
långhustaket bestod av spån och det södra takfallet av skiffer. Denna variation samt problem
med läckage föranledde önskemålet, tillstånd gavs och 1949 täcktes takytorna med
kopparplåt. Sakristians plåttäckning ersattes först 1963. Arbetena som utfördes 1949 var dock
så undermåliga att kopparen fick bytas 1977 tillsammans med delar av svallet. Lanterninens
utseende ändrades i samband med installationen av fyra urtavlor 1969 vilket innebar att
öppningarna sattes igen med panel.
Vid 1962 års exteriöra restaurering valdes att frilägga sockeln från puts och lämna
gråstensgrunden synlig. Då kyrkan ligger i ojämn terräng upptas framförallt norr och
västfasaden av stora oputsade partier.

Exteriör
Stommen av sten är utvändigt spritputsad och kalkavfärgad. Sockeln är sedan 1962 frilagd
genom att putsskiktet då höggs bort. Kyrkan ligger i en öst-västlig riktning med tornet i öster
där även huvudingången är belägen. Den rektangulära sakristian i väster utgör en förlängning
av långhuset. På långhusets sydsida är sidoentrén placerad och till sakristian finns även en
separat ingång. Samtliga takytor är täckta med kopparplåt.
Tornet kröns av en fyrsidig lanternin av trä med urtavlor i varje väderstreck, på den
karnissvängda huvens spets står ett förgyllt kors med tillhörande kula. Lanterninens öppningar
är sedan tornurens installering igentäcka med träpanel. Denna panel är gråmålad medan
övriga träytor på lanterninen är vita. Övergången mellan vägg och huv markeras genom ett
tandsnitt som förhöjer huvens estetiska formspråk.
Tornentrén nås via åtta trappsteg, en ansenlig höjdskillnad. Trappan är av huggen granit med
ett mittplacerat räcke i järn. Den brunmålade dubbelporten har dörrblad bestående av vardera
tre speglar med skilda dekorativa mönster. Den slätputsade portomfattningen har en rikt
bearbetat uppbyggnad där ett utkragande entablement med riklig profilering vilar på sex
sammankopplade pilastrar med en bas av granit. Ovanför denna omfattning sitter ett fönster,
en årtalsangivelse och en minnestavla som tillsammans med omfattningen bildar en dekorativ
enhet. Fönstret med sin stickbåge består av två bågar med vardera åtta färgade rutor. Årtalet
1808 är markerat med stora siffror. Minnestavlan har ett ovanligt långt innehåll, texten är
förgylld och har följande lydelse: Nehem IV: 18 År 1808 under Konung Gustav IV Adolphs
regering fullbordades Urshults kyrkas byggnad. Länets Höfdinge var Grefve Carl Stellan
Mörner Stiftets biskop Friherre Ludvig Mörner Pastoratets kyrkoherde Carl N Stenstrand.
Esai VI:3. Denna sten är påkostad af Haralt Iohansson i Midingstorp.
Tornet har dubbla, brunmålade, ljudluckor i varje väderstreck. På syd- och norrsidan finns ett
större rektangulärt fönster bestående av två bågar med vardera tio rutor som ger ljus till
vapenhuset. Ett flertal ankarjärn är synliga utmed tornsidorna och på syd- och norrväggens
mittparti är även ett mindre, runt, fönster placerat. Sidoentrén ligger närmast i samma nivå
som omgivande mark vilket innebär att trappsteg saknas. Utformning av dörrar och
omfattning är snarlik huvudentréns med skillnaden att de sammankopplade pilastrarna är fyra
istället för sex. Ovanför är ett rundbågigt fönster uppsatt vilket skapar en välordnad symmetri
genom sitt korresponderande med fasadens övriga fönstersättning. Dess slätputsade och
utkragade omfattning förenas med entablementet vilka tillsammans skapar ett välavvägt och
tilltalande entréparti. På ömse sidor om sidoentrén är två stora gravhällar inmurade i väggen.
Entrén till sakristian nås via en trappa i granit med nio trappsteg. Dörren är uppdelad i två
spegelfält med olika dekorativa mönster, omfattningen är uppbyggd av två pilastrar som bär
ett rikligt profilerat entablement. Ovanför dörren är även ett överglas. Sakristian har på sin
västvägg tre fönster samt en källarnedgång. Fönstren utgörs av ett mindre vindsfönster, ett
rektangulärt tvåluftsfönster med vardera tio rutor, samt ett källarfönster innehållande femton
rutor. De tre fönstren är placerade på fasadens mitt medan källardörren är i dess norra hörn,
själva källarutrymmet upptas av pannrum och ett mindre snickeri. Sakristians norrfasad har ett
tvåluftsfönster med tio rutor i varje båge och uppe på väggens västra hörn har ett kors
markerats i putsen. Korset som målats svart är ett minne från byggtiden då en arbetare avled
efter att ha fallit från en ställning vid denna plats. Ungefär mitt på den norra långhusväggen
finns ytterligare en källardörr, den leder till ett stort, oinrett utrymme under golvbjälklaget.
Här förvaras numera diverse utrustning men tidigare fungerade utrymmet som provisoriskt
bårhus före tillkomsten av begravningskapellet.
Långhusets nio rundbågiga fönster är alla uppbyggda med fyra bågar och korspost där de två
nedre bågarna innehåller vardera tio rutor medan de övre innehar vardera sex. Fönstren är
brunmålade där solbänkarna täcks av kopparplåt, varje fönster har en slätputsad omfattning.
På långhusets västra gavelspets är en låg, plåtinklädd skorsten placerad och på dess
kopparklädda gavelröste sitter två små runda fönster som ger visst ljus till vinden. På det
norra takfallet är även tre takluckor monterade. Ståndrännor och stuprör är av koppar.
Exteriören präglas av nyklassicismens sparsmakade karaktär där de dekorativa ansatserna på
Urshults kyrka är koncentrerade kring entrépartierna och den profilerade takfoten.
Fönsteromfattningar och lister har även slätputsats vilket ger en förhöjd estetisk verkan.