ÅSEDA KYRKA

Åseda kyrka ligger på en liten höjd mitt i samhället, delvis omgärdad av Badebodaån. Stommen är genomgående av sten, som täckts med sprit- och slätputs.
Kyrkobyggnaden består av ett långskepp, med torn i väster och en halvrund korabsid i öster. Mot norr ligger sakristian, sammanbyggd med långhuset och till det yttre likt ett tvärskepp.
Tornet är kvadratiskt, högrest och ganska bastant i utformningen. Det avslutas uppåt av en kvadratisk huv med rundad form och en smal, kvadratisk lanternin. Denna kröns av ett förgyllt kors. I alla fyra väderstreck sitter nertill på huven en stor rund urtavla, svart med vita visare och romerska siffror. Huvens takfot är väl utkragad och möts undertill av en rätvinkligt profilerad gesims.
Kyrkporten i tornet är huvudingång, vilken sitter i marknivå på västra sidan. Det är en enkelt utformad dubbel träport med ett halvrunt överljus som ansluter till rundbågevalvet i muren. I övre delen av karmen sitter en stålfärgad metallbox som utgör en del av kyrkans brandlarm. Porten är svartmålad på utsidan, precis som ljudluckorna högst upp på den murade delen av tornet. De sitter i alla fyra väderstreck och består av två halvor. Under dem finns två mindre ljusinsläpp med enkla träbågar. Över porten sitter en minnesplatta av rödaktig sten. Den bär en inskription i lågrelief på latin med årtalet 1797 synligt, det år då tornet byggdes. I övrigt är texten nästan utsuddad och svår att tyda. Tavlan sitter i en omfattning av slätputs, med en solfjädersformad dekoration över.
Tornets sockel är oputsad och består av huggen natursten. Resten av byggnaden har en bara delvis frilagd grund, bestående av grovt bearbetad eller rå natursten. Själva fasaden är på tornet spritputsad, med undantag för gesims och omfattningar kring port och fönster. Långhuset och koret har däremot slätputsad fasad, förutom de västra gavelsidorna som spritputsats för att ansluta till tornet. Långhuset har sex ventilationsgluggar i grunden, fyra på långsidorna och en på var sida om tornet.
Sakristian består av en kvadratisk utbyggnad med sadeltak. Tre trappsteg i släthuggen granit leder upp till den svartmålade träporten på västra sidan. Vid den hänger en kopparlykta med grönt glas. Ett mindre fönster med blyinfattat glas återfinns på den norra sidan.
Sydsidans port sitter direkt i muren och består av en dubbelport av svartmålat trä. Den nås via en trappa i släthuggen granit med fyra steg. Mot muren sitter ett foder av slätpolerad sten av modernare utseende. Längs väggen ligger en lös ramp av stål, att lutas mot trappan.
På korabsidens nordöstra sida leder en gjuten trappa med svartmålade järnräcken ner till källarutrymmena. Ovanför den sitter en lykta i klarglas med kopparfattning, troligen från 1930-talet.
På långskeppets sydsida har två tidigare portaler markerats i putsen.

Taket på långskepp, tornhuv, sakristia och kor är täckt av falsad kopparplåt. Den öppna lanterninen är också klädd i kopparplåt, med räcken av trä. Under långhusets och korabsidens takfot sitter en enklare gesims tillverkad av bräder, målade i en nyans liknande grön umbra. Sakristians gesims, på västra och östra sidan, är mer noggrant arbetad i form av hålkäl målad i samma färg. Stuprännorna är runt om av koppar, liksom hängrännorna på sakristia och korabsid.

Kyrkans stora fönster är sex till antalet, fyra på långskeppets sidor och två vid korabsidens sidor. Dessa är höga, rundbågiga med korspost och målade i en ljus grön umbra. Träbågarna är kopplade, varav den yttre bågen består av fyra vanliga planglas och den inre av små katedralglas i blyspröjs. På korfönstren är de senare halvopaka och flerfärgade, till skillnad från sidofönstrens genomskinliga i svaga nyanser. Ovanför södra porten återfinns ett fönster som motsvarar långskeppets fyra fönster, men hälften så högt. Solbänkarna på långskeppet är av grovt dimensionerad släthuggen granit. Solbänkarna på tornet är troligen av kalksten eller annan sten med rå yta.

Vid sakristians ingång står flera äldre gravvårdar och en större gravhäll. Den senare är en minnesvård över prosten Samuel Heurlin (1744-1835) och hans två makor. Tre av gravstenarna är från 1600-talet och utförda i sandsten, medan två av dem är järnkors från 1800-talet.

Åseda nämns som ortsnamn för första gången i skriftliga källor år 1345, men kyrkan är äldre än så. Den har blivit om- och tillbyggd vid ett flertal tillfällen och dess delar representerar olika tidsåldrar. Sakristian är den äldsta, troligen från senare delen av 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Hur den hängde ihop med den ursprungliga kyrkan och hur denna var konstruerad är det dock ingen som vet. Denna revs dock så småningom och till sakristian fogades en ovanligt stor salkyrka, den som nu utgör själva långskeppet. Därefter försågs kyrkan med vapenhus i väster, vilket revs när tornet skulle byggas i slutet av 1700-talet. Under denna tid har också portar och fönster murats igen och tagits upp på nya ställen.

Exteriöra förändringar

Kyrkan har under århundradena förändrats kraftigt och vid flera tillfällen helt bytt skepnad. Den ursprungliga kyrkan var mycket mindre än den vi ser idag och var troligtvis byggd av trä. Sakristian utgör den nuvarande kyrkans äldsta del och kan ursprungligen ha tillhört träkyrkan eller fogats till den under dess första århundrade. Så småningom revs den ursprungliga kyrkan, utom just själva sakristian. Till den fogades en salkyrka, vilken utgör långskeppet idag.
Taket på långhuset hade tidigare en högre resning. Detta förändrades när man år 1801 konstruerade det nuvarande taket och dess flackt tunnvalvsformade innertak. Något år senare byggdes en halvrund korabsid till i öster och spåntaken rödfärgades. 1910 ersattes dessa med galvaniserad plåt.
År 1936 skedde en större restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Då förstärktes grunden med natursten på den norra sidan och fasaderna lagdes och kalkfärgades. Det mittersta korfönstret murades igen, medan en ny entré togs upp på södersidan av långskeppet. Ett pannrum grävdes ut under koret och åskledare sattes upp. Plåttaken målades och tornkorset förgylldes. På sakristian murades dörren igen och ersattes av ett fönster, medan en ny dörr togs upp där fönstret tidigare satt, en återgång till det ursprungliga utseendet.
1956 täcktes tornet med kopparplåt och 1964 även långskeppet.
Vid en yttre restaurering 1971 putsades fasaderna om och färgades vita. Det var också då som det äldre måleriet på norrsidan togs fram. Sockelns stenar frilades delvis på långskeppet och de forna dörrportalerna på sydsidan markerades i putsen.

Interiöra förändringar

Kyrkorummet har idag en avskalad och närmast klassicistisk atmosfär. Dess inre präglas helt av 1900-talets restaureringar. Det enda som minner om kyrkans ålder är i stort sett predikstolen, altaruppställningen och de medeltida skulpturerna.
Under 1600-talets senare del och 1700-talets början dekorerades salkyrkan invändigt med målerier. Dessa försvann delvis när den östra väggen öppnades mot den nya absiden 1803, och resten kan också ha tagits bort då. Om inte annat så försvann de helt vid den omfattande
ommålningen år 1899, då väggar och hela inredningen målades i ljusa färgtoner enligt handlingarna. Då ändrades också samtliga fönster till den storlek och form de har idag och den nuvarande bänkinredningen tillkom.

Nästa stora restaurering skedde 1936, då under ledning av Växjöarkitekten Paul Boberg. Då togs golv och delar av bjälklagen bort, dels på grund av rötskador och dels för att kunna installera nytt värmesystem. I samband med detta företogs vissa utgrävningar under kyrkan vilket resulterade i en stor mängd fynd. Förutom gravar och likdelar påträffades mynt och glasrester från medeltiden. En uppmätning gjordes också av de grundmurar som tros härröra från den ursprungliga kyrkobyggnaden.
I kyrkorummet lades nytt trägolv och i vapenhuset kalkstensplattor. Bänkarna förändrades för bekvämlighetens skull, samt kvarteren minskades i omfång för att bredda mittgången och skapa nya sidogångar. Läktartrappan i kyrkorummet revs och en ny byggdes i vapenhuset, dessutom utökades läktaren.
I koret murades mittfönstret och entrén igen och istället återskapades sidoentrén på södersidan av långskeppet. Fönstren fick nya bågar med grönt blyinfattat glas. Elektrisk belysning installerades och i sakristian byggdes en ny skåpinredning efter att dörren och fönstret bytt plats.
Kyrkorummets innerväggar och kortak målades i en ljust brungul ton, medan långskeppets innertak målades gråblått. Bänkarna målades brungrå med brytning i grönt och med lila listverk. Dekorationsmåleri utfördes på bänkdörrar, altare, altarring, läktarpelare och bänkarnas långsidor mot koret. Predikstol och orgelfasad restaureras, likaså altarskåp, krucifix och madonnabild. De tre senare placeras sedan över altaret, på södra långväggen respektive i sakristian.
Två år senare dekoreras läktarbarriären av konstnären Torsten Hjelm.

1952 skedde en interiör restaurering under ledning av arkitekt Jörgensen, Växjö. Då flyttades altarskåpet till södra långväggen och altaruppsatsen sattes tillbaka över altaret. En triumfbåge murades upp och nya mörkgrå mattor lades i koret. Interiören målades i de färger den har än idag. Skulpturerna Kristi vapen och Pietà placerades i koret. Innertaket isolerades och två toaletter inrättades i kyrkans källare.

1968 målades orgelfasaden i samband med byte av orgelverket.

Predikstol, altaruppsats, altarskåp krucifix och två skulpturer renoverades och konserverades under 1987.

1993 byggdes serviceutrymmen under läktaren, innehållande samlingsrum, toalett och städutrymme. De fyra bakersta bänkarna togs därmed bort.

En korbänk på var sida togs bort 1999 och dopfunten flyttades till korets södra del.

Under vintern 2001-2002 genomfördes en inre restaurering under ledning av byggkonsult J-O Björk. Innerväggarnas färg avlägsnades och två stora sprickor i långhusets främre del lagades. Därefter putsades och avfärgades väggarna i en svagt gul nyans. På triumfbågens norra pilaster fanns genomslag av tjära, varför en stålpipa drogs i skorstenen innan pilastern restaurerades och avfärgades. Innertaket målades varmgrått med en kraftigt ockragul gesims. Golven slipades och oljades. All bänkinredning bättringsmålades.

I koret togs en bänkrad bort på var sida. Tage Andersson utförde dekorativ målning i form av pilastrar och arkitrav på korväggens mitt och spotlights installerades bakom triumfbågen. Altarskåpet konserverades av Herman Andersson.