Virestads kyrka

Virestad nämns första gången i de skriftliga källorna år 1339 som Wigherstadh. Den gamla kyrkan i Virestad ansågs i slutet av 1700-talet som för trång för församlingen. Man planerade att riva delar av den och utöka den och bygga till ett västtorn istället för den fristående klockstapeln. År 1787 gjordes ritningar upp för detta, men församlingens goda ekonomi gav möjlighet att istället satsa på en nybyggnation, vilket beslutades om något år senare. Nya ritningar anlände 1797 och två år senare sattes arbetet igång. Delar av den gamla kyrkans murverk användes dock som utgångspunkt. Den nya kyrkan stod klar att användas redan under år 1800, men det dröjde ända till 1830 innan den invigdes av biskop Esaias Tegnér.

Exteriöra förändringar

Virestads kyrka har en mycket välbevarad exteriör där endast mindre ändringar gjorts.
Taken var från början klädda med spån och enligt uppgift rödtjärade. De kläddes 1907 om med takpapp, för att år 1924 täckas om med kopparplåt. Denna förändring utgör ett vanligt underhållsförfarande för tiden och föranleder inga reverserande åtgärder i framtiden.
Redan år 1810 togs runda kupor upp på torntaket och ett tornur installerades.
1887 byttes fönterbågarna ut mot de nuvarande i gjutjärn med färgat glas i överdelen.

Kyrkan hade så sent som 1953 en mycket låg liten utbyggnad mitt på den norra långhussidan. Denna användes som vedförråd och pannrum och uppfördes troligen vid restaureringen 1887 då enligt uppgift värmeugnar sattes in. Det framgår inte när den revs, men detta skedde troligen i samband med den omfattande restaureringen 1954-56.

Interiöra förändringar

I ett protokoll från 1803 anges att interiören skulle som brukligt målas i pärlfärg med lister i guld eller gult. Det är inte klarlagt om så skedde, eller om det nu framtagna mörkare dekorationsmåleriet i bänkdörrarna tillkom då. Det sägs i alla fall vara utfört av Pehr Hörberg, som målade altartavlan till kyrkan.
Inredningen präglas av nyklassicism, men i slutet av 1800-talet försågs kyrkan med en ny altarring och predikstol, båda i en klart nygotisk stil. Likaså byttes de tidigare fönstren ut mot tidstypiska gjutjärnsbågar med färgade glas i överdelen.

Vid restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg 1928 gjordes bänkarna bekvämare med nya sitsar och lutande ryggstöd. Deras fasader målades i en mörkare marmorering och bänkdörrarnas äldre måleri togs fram. I kyrkorummet lades golvet om med ny isolerande trossbotten. Predikstolen flyttades närmare koret.

1954-56 skedde en interiör restaurering under ledning av arkitekt Hans Lindén. Då revs de gamla spisarna ut och ett elektriskt värmesystem intallerades. Innertaket målades mörkblått, takrosetter sattes upp och två nya ljuskronor hängdes därifrån. Taklisten gjordes kraftigare och den övermålade listen kring altartavlan togs fram. Läktartrapporna byggdes in och ett nytt orgelverk installerades av firma Mårtensson, Lund. Innanfönster sattes in. I sakristian tillverkades en ny skåpinredning och innertaket målades rött. Den äldre predikstolen togs fram och konserverades.

1964 fick kyrkan en ny dopfunt.

Altartavlan genomgick en grundlig rengöring och konservering 1994, under ledning av konservator Herman Andersson. Den hade restaurerats flera gånger på 1860-talet, 1900, 1928, 1956 men befriades då från gammal fernissa och smuts som gjort den mycket mörk.
Samtidigt målades innertaket ljusblått. Det hade tidigare målats vitt, vilket gjorde att de ljusa molntapparna knappast framträdde.

Kyrkan är uppförd i sten och står i en svag västsluttning intill den gamla landsvägen. Den består av ett rektangulärt långhus som försetts med torn i väster och en utbyggd sakristia i öster. Kyrkan är orienterad med koret åt öster. Byggnaden är uppförd före Tegnérs tid, men präglas av samma stilideal.

Tornet är ganska robust i proportionerna och sparsamt dekorerat. En slät men något utkragande gesims strax över mitten delar exteriören i två våningar.
Fem stora trappsteg i släthuggen granit leder upp till tornets västport, vilken är kyrkans huvudentré. Denna sitter djupt i ett trestegs rundbågevalv och på sidorna sitter räcken av svartmålat smidesjärn. Själva porten består av två rektangulära dörrar som är klädda med brunmålad träpanel i fiskbensmönster. Ovanför dem sitter en lunett i svartmålad gjutjärnsbåge. Dess spröjsning är något annorlunda och består i grova drag av cirklar och halvcirklar om vartannat. Portens valv omges både på sidor och i överkant av en rusticering i putsen, föreställande släta kvaderstenar.
Över porten sitter en infälld minnesplatta i svartmålat gjutjärn, som pryds av en förgylld krona och två förgyllda stjärnor. Texten i guld lyder: VNDER KON: GUST: IV. AD: REGERING. ÅREN. 1799. OCH. 1800. BYGDES. DEÑA. KYRKA. AF. WIRESTADS. FÖRSAMLING. PS. 132. V: 7.
Tornets bottenvåning saknar fönster, men i höjd med minnesplattan sitter åt söder ett litet rektangulärt fönster i ett smalt stickbågevalv.
Över fasadens gesims sitter tornets fyra ljudöppningar, en åt varje väderstreck. Luckorna, som sitter i stickbågevalv, är klädda med brunmålad liggande panel.
Den utkragande takgesimsen består av ett vitmålat och profilerat listverk i trä.
Tornet täcks av en rundad huv med fyra svart urtavlor med förgyllda visare och siffror. Den åttakantiga smala lanterninen är brunmålad, men består till största delen av åtta smala rundbågefönster. Den inramas av en kvadratisk balustrad på torntaket, målad i brunt. Lanterninens huv är också rundad och kröns av ett förgyllt kors på dito kula.

Långhuset är rektangulärt med sadeltak. Det är symmetriskt i formen och präglas till utseendet av sina stora fönster. På den norra sidan sitter fem stycken i höga stickbågevalv. På den södra sidan är det mittersta valvet neddraget till marknivån och rymmer ett halvfönster och en sidoport. Dörren är klädd med brunmålad panel i fiskbensmönster. Tre trappsteg i släthuggen granit samt en ramp belagd med cementplattor leder upp till denna. Ramp och trappa har sidostycken i betong med brunmålade räcken i järn.
På långhusets östra gavel är mittdelen av fasaden något indragen så att antydningar till sidorisaliter framträder.
På den västra gaveln sitter två mindre rundbågefönster i stickbågevalv, ett på var sida om tornet.
Långhusets kraftigt utkragande takgesims består av ett slätt listverk av vitmålade brädor.

Mot den östra gavelns indragna sektion sitter sakristians utbyggnad. Den är närmast kvadratisk till grundformen och har ett sadeltak med valmad östgavel.
Åt söder har sakristian en brunmålad träport klädd med panel i fiskbensmönster. Den sitter i ett stickbågevalv och har ett trappsteg i huggen sten. Bredvid dörren sitter ett litet rundbågeformat fönster i ett stickbågevalv. Ett motsvarande fönster sitter på den norra sidan.
Sakristians takgesims är ett enkelt vitmålat listverk i trä.

Samtliga av kyrkobyggnadens tak är klädda med kopparplåt. Långhus och sakristia har fotrännor och torntaket hängrännor av koppar. Stuprören är av samma material.

Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt. De är dekorerade med hörnlisener som slätputsats. Likaså är omfattningar kring dörrar och fönster slätputsade.
Kyrkans sockel är något utkragande och pågjuten med cement. Även den är spritputsad, men avfärgad i grått. Vid långhusets sydvästra hörn är en del av sockeln frilagd, där texten ÅR 1800 är inhuggen i stort format i grundstenen.
Långhuset har endast en synlig ventilöppning i marknivå, sittande på den östra gaveln. Sakristian har två, varav den ena ligger under marknivån.

Alla fönster på kyrkan har ytterbågar av svartmålat gjutjärn. Sakristians fönster har likadan spröjsning som västportens lunett. De stora fönstren på långhusets långsidor har en indelning i olika stora rektangulära fält, samt två rader runda smårutor med opakt glas. Den övre delen av dessa fönster består av tre cirklar och har rutor färgade i lila, blått och orange. Övriga rutor är ofärgade.