KALMAR DOMKYRKA

Domkyrkan började byggas 1660 efter sju års planering och efter ritningar av Nikodemus Tessin
d ä. Den halvfärdiga byggnaden invigdes 1682 efter en provisorisk avslutning. På befallning av
kung Kar l XI återupptogs domkyrkobygget 1692 för att färdigställas 1703. Under 1700-talet
genomfördes reparationer av kyrkans yttertak av koppar- och järnplåt och under en omfattande
yttre och inre restaurering påbörjad 1783 fick fasaderna följande färgsättning: putsade fasadytor i
ljust gult med huggstensdetaljer i ljus grå oljefärg och sockeln slammad samt målad i tegelrött.
1790 utökades bänkutrymmet med nya läktare i norr och söder.

Under 1800-talet utökades läktarna p.g.a. behov av ökat antal sittplatser, och på 1870-talet
anlitades kända arkitekter för en förändring av kyrkans inredning, bl.a. tillfrågades arkitekt Helgo
Zettervall i läktarfrågan. Under 1800- och 1900-talen framlades totalt sju olika förslag till
kupolöverbyggnad och ett förslag till mittorn på domkyrkan, av vilka dock inget genomfördes.
Under åren 1910-14 restaurerades domkyrkan exteriört och interiört efter r itningar och
beskrivningar av stadsarkitekten i Kalmar, J Fred Olson. Yttertaken belades med kopparplåt,
fasaderna spritputsades och putsen togs bort från pilastrar och sockel likaså togs även
oljemålningen bort från huggstensdetaljerna. Vid denna restaurering sattes den norra resp. södra
frontespisens övre flankfönster resp. fönsterna på ömse sidor om altaret igen.

1981-82 omfärgades de, vid detta tillfälle hårt smutsade, gulbruna fasaderna i en lejongul kulör i
samband med en yttre restaurering.

Under 2005 har en omfattande exteriör iståndsättning av domkyrkan genomförts. De övre och
nedre takfallens kopparytor över mitt- resp. sidoskepp har omlagts med ny kopparplåt i sin helhet
medan vissa övriga kopparklädda delar såsom exempelvis frontespismurkrön har utskiftats. Delar
av takkonstruktionen av trä har utlagats; intäckning med glespanel, högben till takstolar,
takfotsinbyggnad etc. Fasaderna har iståndsatts med putslagningar/omputsningar och
stendetaljerna av kalksten har restaurerats och konserverats (en mindre del stenar har utskiftats av
tekniska skäl). Eldsurnorna av trä (vars övre del är klädd med blyplåt) på hörntornen resp.
eldsurnorna av sandsten (på frontespisgavelkrön resp. -voluter) har rengjorts, utlagats och
förgyllts (trä- och blydelarna har målats med linolja). Fönsterna (som renoverades och
grundmålades 2004) har färdigmålats utvändigt och återfått en dokumenterad tidigare
ytbehandling i förenklad ekådr ing. Putsfasaderna har återfått 1834 års färgsättning i ockragult
med ljust kalkstensgråa omfattningar. Delar av söderportalens sandstenskolonnkapitäl har målats
i oljefärg i sandstensgrå kulör. Sockeln ska restaureras genom rengör ing och foglagning.

Historiska uppgifter är huvudsakligen hämtade ur boken Kalmar Domkyrka av Ingrid Rosell
och Robert Bennett.

Kyrkans arkitekter m.fl.
Domkyrkan uppfördes efter ritningar av Nikodemus Tessin d ä, 1615-81. Tessin genomförde en
inspirationsresa bl.a. till Italien 1651-53 och arbetade på 1650-talet med ombyggnaden av
Borgholms slott, förslag till Kalmar domkyrka på uppdrag av Karl X Gustav resp. med förslag till
gravkor och ombyggnad av Veckholms kyrka för Magnus Gabriel De la Gardie. 1660 påbörjades
Kalmar domkyrka och två år senare Drottningholms slott enligt Tessins ritningar. Förslag till nya
fasader på Kungliga slottet utarbetades på 1660-talet och omkring 1680. Till Tessins övriga
kyrkliga byggnadsverk hör det karolinska gravkoret vid Riddarholmskyrkan och ombyggnad av
Maria Magdalena kyrka i Stockholm.

Abraham Winantz, adlad Svansköld, 1644-1709, var Tessins d ä styvson och ledde fullbordandet
av domkyrkan 1692-97. Han studerade för styvfadern, utbildades till ornamentstecknare och
ritade bl.a. förlagor till skulpturutsmyckningen av flottans fartyg i Karlskrona. Efter Tessins d ä:s
död 1681 fortsatte han arbetet med ombyggnaden av Borgholms slott under Erik Dahlbergs
ledning. På 1690-talet arbetade han med konstruktionsritningar till Trefaldighetskyrkan i
Karlskrona och amiralitetets byggnader. Efter 1697 arbetade Svansköld vid Tessins d y:s sida
som biträdande stadsarkitekt och hovarkitekt bl.a. vid uppförande av Stockholms slott efter
branden.

Nikodemus Tessin d y, 1654-1728, stod arkitekt till domkyrkans altaruppsats. Hans dragning till
Berninis stil återspeglas i hans förslag till altaruppsatser bl.a. för Stockholms slottskyrka och Vor
Frelsers Kirke i Köpenhamn. Han fortsatte sin fars arbete med kyrkobyggnader i romerskt skolad
klassicism bl.a. vid uppförandet av Trefaldighetskyrkan och Fredrikskyrkan i Karlskrona och
Kung Karls kyrka i Kungsör.

Hans Wachtmeister, 1641-1714, var inspektor över kyrkobygget under sista byggnadsskedet på
uppdrag av kung Karl XI. Wachtmeister var amiralguvernör, befälhavare över flottan (som var
förlagd till Kalmar under en övergångsperiod på 1680-talet) och 1680 generalguvernör över
Kalmar och Blekinge län. Wachtmeister anförtroddes 1679 uppgiften att anlägga den nya staden
Karlskrona och är begravd i Trefaldighetskyrkan där.

Anders Knutsson, död 1679, var byggmästare och arbetade vid fortifikationen på 1650-talet och
vid domkyrkan från 1660-talets mitt. Per Månsson var byggmästaren som efterträdde Knutsson
1679 och var verksam vid domkyrkan ännu 1689.

Rudolf Bientz, 1659-1710, född i Basel, var byggmästare och verksam i domkyrkan 1692-1702
då han flyttade till Karlskrona och var där verksam vid uppförandet av Trefaldighetskyrkan och
som amiralitetsbyggmästare. Han är begravd i Trefaldighetskyrkan.