mönsterås kyrka

Från mitten av 1700-talet hade befolkningen i Sverige ökat kraftigt. Denna utveckling fortsatte in på
1800-talet och gjorde att församlingarna blev allt större och det blev svårt att få rum i de äldre, ofta
medeltida, kyrkorna. Denna trångboddhet förde under 1800-talet, med sig ett intensivt
kyrkobyggande. Under 1700-talet sker även en förändring av synen på gudstjänsten och
kyrkorummet. Prästen kom mer att ses som en pedagog som i samhällets tjänst upplyste
medborgarna. Kyrkobyggnaden kom därför att i allt lägre grad uppfattas som en helig plats där
sakramenten och Guds nåd utdelades och i allt högre grad som en sal där statsmakten, representerad
av prästen, undervisade menigheten. Genom detta kom predikan att inta en allt starkare position
gentemot sakramenten vilket gav genklang i kyrkorummets utformning i det att kyrkorummet kom
att utformas som ett auditorium, ljust, rymligt och överskådligt, gärna försett med altarpredikstol.
Den förändrade liturgin kom att gå hand i hand med tidens stilströmning klassicismen, vilket gjorde
dess formspråk till en hävdvunnen och genomförd arkitektonisk utformning i många kyrkor vid
tiden. Denna samverkan mellan liturgi och stilströmning, parad med det betydande kyrkobyggande
som ägde rum under 1800-talet har givit Sverige ett stort antal kyrkor med snarlikt utformning vilket
gör att man kan tala om en epok i svenskt kyrkobyggande. På denna ordets kyrka följde i början av
1800-talet, väckelsens där senempiren ofta fått ge form åt kyrkorummet. Det tidiga 1800-talets liturgi
kom att inriktas på väckelse där åhörarnas delaktighet blev allt mer central varför kyrkorummet i allt
högre grad sågs som en väckelsesal där formgivningen gavs en underordnad roll. Då det var ordet
och framförandet av detta som var den centrala kom arkitekturens uppgift att bli att inrama och rikta
uppmärksamheten mot predikan. Senempirens kyrkorum kännetecknas därför av en från
nyklassicismen ytterligare renodlad enkelhet. Detta senempirens rymliga ljusa kyrkorum å stadkoms
bl.a. genom väl tilltagna, rundbågiga fönsteröppningar, släta, ljusa och osmyckade väggar, tunnvälvda
tak med kraftig taklist och sluten bänkinredning, allt sammanhållet av en sträng symmetri och
klassiska formelement. Den typiska planformen var ett rektangulärt långhus utan utbyggnader med
vapen hus som en del av tornet i väster och sakristia inrymd i en absidial utbyggnad i öster.
Långhusets portaler lades symmetriskt i söder och norr och som huvudingång användes vapenhusets
port i väster.

Kortfattad historik och beskrivning av Mönsterås kyrka
Mönsterås socken gränsar i öster till Kalmarsund. Emån, utgör nordgräns för socknen under sista
halvmilen före utloppet i Kalmarsund. Socknens gränslinje i söder, mot Ålems socken, går mellan
Tokö och Lövö och på fastlandet vid Råsnäs en kilometer norr om Timmernabben. I väster gränsar
socknen till Ålem, Långemåla och Fliseryd socknar. År 1970 sammanslogs Mönsterås, Ålem och
Fliseryd till storkommunen Mönsterås. Det är som kyrko-, tings- och marknadsplats som samhället
på åsen har vuxit fram. Första gången socknen nämns i skriftliga källor är år 1378 då riddaren
Erengisle Sunesson (Båt) på Kråkerum skänker en del jord i Mönsterås till Vadstena kloster.
Marken på åsen där Mönsterås centrala delar ligger idag brukades från slutet av 1300-talet in på 1500-
talet som klosterjord under Vadstena kloster och senare av klostergården i Åsevad. När den första
bebyggelsen utöver jordbruksbebyggelsen tillkom är okänt men av samtida dokument vet vi att åsen
under 1530-talet var bebodd av köpmän kapabla att konkurrera med Kalmars borgare. Bebyggelsen
och handelslivet har växt upp kring den gamla marknadsplatsen vid kyrkan där marknader hållits
åtminstone sedan medeltiden. Med tiden uppfördes marknadsbodar i två rader utmed vägen på åsen,
den nuvarande Storgatan, vilket så småningom kom att dela marknadsplatsen i två delar, Landtorget
och Sjötorget. Idag finns bara Landtorget kvar. Under 1700- talet fortsatte utvecklingen så att den
borgerliga bebyggelsen bredde ut sig på åsens topp längs huvudgatan. Köpinggårdarna fick vid den
här tiden den karaktär som de har än idag. Gårdarna sträckte sig från Storgatan ned mot sjön. Mot
gatan låg bostadshuset med handelsbod i bottenvåningen, i tomtsluttningen låg en rad uthus såsom
brygghus, mangelbodar, dass, vedbodar, verkstäder, stall och fähus.
Mönsterås kyrka har föregåtts av minst två kyrkor på samma plats. Den äldsta, i trä, uppfördes
sannolikt redan på 1100-talet då sockenbildningen var klar. Denna kyrka ersattes av en i sten på
1200- talet. Mot slutet av 1700-talet var kyrkan för trång och diskussioner om att bygga till eventuellt
bygga en ny kyrka tog fart. Beslutet blev att en helt ny kyrka skulle uppföras. Kyrkobygget påbörjades
år 1842 och invigdes den 19 september 1847 av Kalmarbiskopen A C Kullberg. Kyrkan uppfördes
till stor del genom dagsverken av bönder och torpare. Hela kyrkan uppfördes med långhus, kor,
absid, sakristia och torn i nyklassicistisk stil. Arkitekt var J W Gerss. Ritningen till kyrkan följdes inte
helt. Bland annat skulle lanterninen ha haft en annan konstruktion och byggts av tegel. Man ville
dock förbilliga bygget och lanterninen uppfördes i trä. Altarmålningen, vilken är en kopia av David
von Kraffts mäktiga Korsnedtagningen (Kalmar Domkyrka) utfördes av kalmarmålaren Sven
Gustaf Lindblom. Kyrkan har en rektangulär planform med ett rundat kor i öster. I norr finns
sakristian uppförd samtidigt med kyrkan. I väster finns ett kvadratiskt torn med koppartak och en
trälanternin krönt av ett förgyllt kors. Övriga tak på kyrkan är klädda med tegel. Fasaden är
spritputsad med släta hörnpartier och omfattningar. Sockeln är också den putsad och avtäckt med
kopparbleck. Takfoten är kraftigt profilerad. Långhusets och sakristians fönster är höga och
rundbågade och smårutigt spröjsade. Fönstren i vapenhuset är till största delen blindfönster.
Ljudgluggarna är klädda med liggande panel och grönmålade.
Fyra större renoveringar har gjorts av Mönsterås kyrka sedan den uppfördes under åren 1842-45.
Första renoveringen gjordes cirka 70 år efter att kyrkan stod färdig. Mellan åren 1913-14 fick arkitekt
E Bernhard uppdraget att övervaka renoveringen. De stora förändringarna skedde interiört. En
ombyggnad av koret genomfördes med ny altarring med balustrar. Interiören ommålades, vilket
inkluderade marmorering av kolonner och bankkvarter. Predikstolen och altarmålningen ommålades
i vitt och draperimålningen bakom predikstolen övermålades. De gamla kaminerna ersattes av en
elektrisk värmeanläggning och vindfånget vid östra ingången förändrades. Orgeln renoverades. Den
andra stora renoveringen av kyrkan gjordes 1939 under ledning av J F Olson. Kyrkan fick då en
grågrön färg exteriört, enligt Oskarshamnstidningen den 6/12 1939, och ytterdörrarna
kopparkläddes. Den tidigare interiört vitmenade kyrkan fick ny färgsättning enligt tidens ideal. Taket
målades i matt pastellgrå kulör, taklisten i grå ljusockra - med dämpad marmorering. Väggarna
målades varmt gråvita. Som kontrast till takets svalare färg målades bänkarna i en varm grå färg med
brunt inslag. Bänkdörrarnas speglar marmoreringsmålades. Altare och predikstol fick tillbaka sin
ursprungliga färgsättning. Den tidigare ljusa läktarbröstningen fick en neutral grå ton med riklig
förgyllning. Pelarna målades i skiftande svartbrunt och grågrönt. Korpartiet vidgades för att mer
påminna om den ursprungliga planen och korfönstren försågs med antikglas. Draperimålningen
bakom predikstolen, som målats över 1914, frilades. Då behovet av besöksplatser minskat gjordes en
ombyggnad av sittbänkarna och utglesning av raderna. Elektrisk belysning monterades. De äldre
inventarierna restaurerades av konservator Sven Wahlgren och sattes in i kyrkorummet. Viss
grundförstärkning gjordes också. Återinvigningen skedde samma år 2:a söndagen i advent av biskop
Yngve Brillioth. Ett par mindre renoveringar och omändringar skedde under 1960- och 70-talen. En
yttre ommålning och installation av fasadbelysning gjordes 1967. År 1970 omändrades sakristian och
ett källarutrymme tillbyggdes under densamma. Sakristians ursprungliga plåtskodda dörrar lämnades
kvar. Då den besökande församlingen under åren minskat i antal och gudstjänstformerna ändrats
hade behovet av mindre andaktsrum uppkommit samtidigt som man kunde avvara en del av det
stora gudstjänstrummets bänkar. Detta gjorde att man 1985, underbyggde orgelläktaren och i de nya
utrymmena inrymdes kapprum, vilorum, barnens rum, arbetsrum för kyrkovaktmästaren,
handikapptoalett. Arkitekt var I Pettersson från Kalmar. När läktarunderbyggnaden gjordes togs en
av trapporna upp till läktaren bort. Läktarbröstningen förändrades så att den tidigare spjälförsedda
rundeln försågs med speglar på samma sätt som den raka delen av läktarbröstningen. Bänkarna
kortades för att ge plats åt en handikappramp till koret på den östra sidan och vidare gjordes en
tillbyggnad av rullstolsramp vid östra ingången. En ny ljudanläggning med högtalare i taket
installerades. Ett flertal av inventarierna konserverades av konserveringsenheten på Jönköpings läns
museum och altaruppsatsen från den föregående kyrkan placerades på den södra väggen i koret. Ett
nytt värmesystem medbänkvärme installerades. Den 23 juni var det domprosten Lage Pernveden
som förrättade återinvigningen. Renoveringen 1998 omfattade yttre renovering av skador och
rengörning och målning av fasaden. Samtliga snickerier och tornluckorna, lanterninen, fönster och
huvudporten synades och målades. Taket på lanterninen och dess balkong byttes mot nytt koppartak.
Rötskadade delar byttes ut och vattenavrinningen sågs över. Nya stuprör monterades på tornet.
Samtliga plåt- och smidesdetaljer målades. En ny kopparplåt monterades över ingången till
långskeppet. Korset på lanterninen förgylldes. Tornuret renoverades (Kalmar läns museums rapport
Mönsterås kyrka. Utvändig renovering 1998, 2002:22)

Kyrkan har en rektangulär planform med ett rundat kor i öster. I norr finns
sakristian uppförd samtidigt med kyrkan. I väster finns ett kvadratiskt torn med koppartak och en
trälanternin krönt av ett förgyllt kors. Övriga tak på kyrkan är klädda med tegel. Fasaden är
spritputsad med släta hörnpartier och omfattningar. Sockeln är också den putsad och avtäckt med
kopparbleck. Takfoten är kraftigt profilerad. Långhusets och sakristians fönster är höga och
rundbågade och smårutigt spröjsade. Fönstren i vapenhuset är till största delen blindfönster.
Ljudgluggarna är klädda med liggande panel och grönmålade.