TÅNNÖ KYRKA

Tånnö kyrka är uppförd i väst-östlig riktning med rundat kor i öster
och torn i väster. Sakristian ligger i norr. Ingångar finns i väster och
mitt på södra långsidan.
Tånnö kyrka är en typisk senklassicistisk landsortskyrka. Fasaderna
är spritputsade och avfärgade i vitt och vilar på en låg naturstenssockel.
Artikuleringen är väldigt sparsam, varken omfattningar
runt fönster eller hörnkedjor förekommer. Däremot finns det en
kraftig och välformad takfotsgesims i trä, målad i rött, grönt och
grått. Portalen på västra tornsidan har också en kraftig omfattning
i form av ett par halvkolonner som bär upp en korgbåge. Ovanför
korgbågen finns en plakett inmurad till minne av uppförandet 1849.
Fönstren är rundbågiga och indelade i fem lufter, med blyinfattat
glas. Sadeltaket är lagt med svartmålad plåt, torntaket och sakristians
tak likaså. Tornlanterninen är brädfodrad och målad i rött och
vitt och kröns av ett förgyllt kors på ett klot.

Tånnö kyrkas historik är tätt knuten till Voxtorps kyrkas. Båda de
äldre kyrkorna från medeltid revs vid mitten av 1800-talet och båda
uppförde snarlika nyklassiska kyrkor, invigda med bara några års
mellanrum. Tånnös styrande hade dessutom den tydligt uttalade ambition
att vilja efterlikna Voxtorps kyrka så mycket som möjligt.
Tånnös gamla kyrka var av trä och uppfördes under medeltid. Den
stod på platsen för kyrkogården idag på västra sidan om vägen.
Den gamla kyrkan finns avbildad av Brunius, kort innan den revs
1849. Den var spånklädd, rödfärgad och hade ett högrest tak med
takryttare, rakt avslutat kor i öster, vapenhus i söder och fristående
klockstapel. På norra sidan verkar ha förekommit tillbyggnader.
Den nya kyrkan började uppföras under 1849 och invigdes 1852
ett år av svår missväxt i Tånnö socken då man också fick söka
statsunderstöd. Det berättas att den nya kyrkan byggdes med spik
från Hörle bruk som man fått i utbyte mot sin gamla dopfunt.
Idag är dopfunten på Historiska museet och en avgjutning finns
i kyrkan. Ritningarna från Överintendentsämbetet i Stockholm
frångicks i flera avseende, församlingen önskade en kyrka i likhet
med Voxtorps och den färdiga kyrkan påminde också om grannsocknens
kyrka.
Kyrkan uppfördes som i många andra fall utan orgel. Först 1866
uppfördes orgeln, av C Elfström som 1877 även byggde om orgelverket
i Voxtorp. De första åren sker endast få förändringar av
kyrkan. Det är först på 1930-talet som någon egentlig förändring
genomförs då kyrkan genomgår en omfattande renovering. Av synliga
förändringar är glasmålningarna de mest påtagliga från denna
renovering 1936. Dessa utfördes i en något ovanlig etsningsteknik
av glasmålerifirman Neumann & Vogel. Utvändigt putsade man
om kyrkan och invändigt målades den om och ett nytt trägolv lades
ovanpå det gamla.
Nästan hundra år efter det att dopfunten hade bytts bort köper
församlingen 1947 in en avgjuten kopia av dopfunten, som de senaste
decennierna förvarats på Historiska museet i Stockholm. 1954
moderniseras kyrkan och man sätter in modern vattenburen värme
istället för kaminerna. 1966 görs en större och tidstypisk ändring av
kyrkorummet utrymmet under läktaren byggs in och används till
olika praktiska ändamål. Underbyggnaden görs dock väldigt diskret
med skärmväggar. 1993 är det dags igen och då utvidgas utrymmet
under läktaren och görs mer permanent.
Bortsett från dessa ändringar har Tånnö kyrka främst varit föremål
för underhållsåtgärder. Kyrkan har förändrats ovanligt lite och är på
så sätt en av de bäst bevarade nyklassiska kyrkorna i länet.