STOCKARYDS KYRKA

Föregående kyrka var en tornlös timmerkyrka, sannolikt uppförd
1692. Denna kyrka hade 1719 försetts med fi gurativa takmålningar.
1894 hade församlingen haft för avsikt att ersätta denna kyrka med
en stenkyrka. Till detta ansåg man sig dock inte ha resurser när det
kom till kritan. Istället ansöktes om dispens hos Kungl. Maj:t för
att få bygga en träkyrka istället. Detta beviljades och nya ritningar
togs fram av arkitekt Fritz Eckert vid Överintendentsämbetet 1902.
Denna kyrka uppfördes 1906-07 strax söder om den gamla. Byggmästare
var A Pettersson, Vetlanda och målaremästare V Isaksson,
Vetlanda. Efter kyrkans invigning 1908 revs den gamla kyrkan
och timret försåldes till Älmhult där det användes till ett magasin.
Klockstapeln kom att fl yttas till Slottsskogen i Göteborg, där den
restes vid Smålandsstugan. Den runristade medeltida kyrkporten
införlivades i länsmuseets samlingar.
Kyrkan var enligt Byggnadsstyrelsens inspektion uppförd i noggrann
överensstämmelse med ritningarna. Den invändiga målningen var
utförd i gulockra och gulfärg i olika nyanser. Guld var sparsamt
använt på predikstol och altare. Taket var vitt med blåa lister, i övrigt
saknades dekoration. En tolvstämmig orgel färdigställdes 1908 av
E Wirell, Liatorp. 1938 ersattes den sotande kaminuppvärmningen
med direktverkande el. 1949 ommålades interiören efter ett förslag
av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Den smutsgula ytan på tak,
väggar och bänkar ersattes av skiftande nyanser av övervägande
ljusa färger. I princip blev det en vitmålning. Elektrisk belysning
installerades samtidigt i enlighet med program av ingenjör R Rosengren,
Tranås. Det är oklart om man åtgärdade de fuktskador på
trossbottnen som omnämns i handlingarna. 1954 färdigställdes
en ny altartavla av professor Olle Hjortzberg. 1959 konserverades
den gamla kyrkans predikstol av Sven Wahlgren. Den ursprungliga
färgen togs fram och retuscherades. 1960 byttes orgelverket ut mot
ett 16-stämmigt verk från 1933, tillverkat av Magnusson, Göteborg.
Detta hade tidigare stått i Huskvarna gamla missionskyrka. För
fl ytten stod Frede Aagaard.
1966 väcktes frågan om nybyggnad eller restaurering av kyrkan.
Diskussionen föranleddes av bristen på biutrymmen och fuktproblem
under kyrkan. Byggnadsstyrelsen yrkade på restaurering, med
hänsyn till kyrkans välbevarade karaktär. Följande år ersattes den
läckande svartplåtstäckningen på kyrkan av kopparplåt. Tornspiran
bar sedan tidigare kopparplåt. Restaureringen kom till stånd
1969-70 under ledning av arkitekt Per Rudenstam, Jönköping.
Huvudentreprenör var Bröderna Carlssons byggfi rma, Tranås. Vapenhuset
försågs med mellanväggar för att ge biutrymmen och toalett.
Läktaren utökades för att rymma kör, varvid den ursprungliga
bröstningen sparades. Långhusdörrarna hade tidigare försetts med
träfi berskivor framför sina genombrytningar, nu insattes råglas. Fyra
nya ljuskronor upphängdes, ritade av arkitekten och tillverkade av
ciselör Sixten Borg, Jönköping. Golven och dopfunten slipades och
laserades med grön skiftning. Väggarna målades i gröngrå ton, takstolarna
bruna. Bänkarna målades bruna likaså. Altarringen fi ck ny
klädsel och antikglas insattes i korfönstren. Sakristian försågs med
toalett och källartrappa. Väggarna kläddes med väv och vitmålades.
För målningsarbetena svarade målaremästare Bruno Håkansson,
Barkeryd. 1980 tillverkades en ny orgel av Nils-Olof Berg, Nye, med
bevarande av befi ntlig fasad. Spelbordet gjordes på nytt inbyggt.
1987 tillkom en kororgel med samme upphovsman.
1993 företogs en ny in- och utvändig restaurering. Eluppvärmningen
moderniserades med bl.a. byte till oljefyllda radiatorer. Fönstren
renoverades och rötskadade vindskivor utbyttes. För de utvändiga
arbeten stod Fransson & Nordhs Byggnads AB, Stockaryd. Fasaderna
ommålades med ljusgrå linoljefärg. Tornluckor och fönster
målades i engelskt rött, från att ha varit gråa. Ursprungligen var de
avfärgade i gulockra. Den nya färgsättningen avsågs dock ge större
enhetlighet genom minskad kontrastverkan mot portarna. För den
invändiga ommålningen svarade målaremästare Rune Håkansson,
Barkeryd. Arbetena baserade sig på en färgarkeologisk undersökning
utförd av länsmuseets konservatorer. Genom denna blev det en viss
återgång till ursprunglig färgskala. Tidigare vitmålade predikstol,
altarring, läktare och orgel återfi ck brun ton och guld.
Någon gång efter 1993 gjordes altaret fristående, oklart när eftersom
inga handlingar föreligger. Detta är anmärkningsvärt eftersom ett
dylikt ingrepp är tillståndspliktigt. Även uppsättningen av handikapprampen
till ena porten torde ha saknat tillstånd.