VALLSJÖ GAMLA KYRKA

Vallsjö gamla kyrka hör till de så kallade Njudungskyrkorna som
uppfördes under 1100-talets andra hälft. Likheterna med domkyrkan
i Lund är många och byggnadstiden sammanfaller med att
domkyrkan har färdigställts. Man kan förvänta sig att byggnadshantverkare
har sökt sig vidare för nya uppdrag och tagit med sig
erfarenheter från domkyrkobygget.
Kyrkan uppfördes i sten med putsade fasader. Till ovanligheten hör
att kyrkan från början uppfördes med ett västtorn. De fl esta andra
kyrkor uppfördes utan torn. Den enda kyrka i närheten som också
uppfördes med torn var Vrigstads gamla kyrka, vilket förmodligen
berättar något om deras särställning. Kyrkan är från början uppförd
med långhus, kor, absid och torn. En sakristia i norr byggdes troligen
först under det sena 1500-talet. Kyrkan brandhärjades under det
svensk-danska kriget, 1568 brann den ner men återuppbyggdes på
de befi ntliga murarna kort därefter - troligen i samband med det
uppfördes sakristian. Den nuvarande sakristian är dock senare.
I samband med branden rasade tornet. Kyrktornet återuppfördes
aldrig, i stället uppförde man en klockstapel. Predikstol och kyrkbänkar
införskaff ades först i slutet av 1600-talet. I samband med
detta - eller kort därefter - vid sekelskiftet 1700 renoverades även
kyrkan och väggar kalkades då över. Triumfbågen som skiljer koret
från långhuset var ursprungligen av en ovanlig sort med mittpelare
- när denna raserades är osäkert men antingen skedde det vid
brandhärjningen 1568, eller senast i samband med ändringarna
kring sekelskiftet 1700.
Redan på 1600-talets fi nns uppgifter om att kyrkan var i dåligt
skick och att den upplevdes omodern. Vid 1700-talets mitt målades
en tidsenlig yttersta domen-skildring i barockstil i taket. Denna är
nu framtagen och konserverad.
På grund av platsbrist och dålig standard i mitten på 1800-talet
aktualiserades frågan om att bygga ny kyrka. Efter dessa diskussioner
minskades då underhållet ännu mer och förfallet accelererade.
Ritningar på en nya kyrkobyggnad togs fram 1857 och påminde
mycket om kyrkan i Vrigstad. Man forslade till och med fram stenar
till bygget. När sedan stationssamhället Sävsjö började växa och
man insåg att det snart skulle bli socknens huvudort, placerade man
istället efter en donation den nya kyrkan närmare Sävsjö.
När den nya kyrkan stod klar 1891 togs den gamla kyrkan ur
bruk. Klockorna i klockstapeln fl yttades över till den nya kyrkan,
liksom orgeln. Kort därefter revs klockstapeln och sakristian av timmer
monterades ner för försäljning, den lär därefter ha uppförts som
drängstuga. 1910 hölls en sista symbolisk gudstjänt, men troligen
mest för att få uppmärksammat kyrkans dåliga tillstånd. Året efter
fi ck man bidrag från Kunglig Maj:t på 200 kr för en renovering av
taket, med omläggning av granspån. Även murar lagades och golvet
byttes delvis ut. Nu startade ett medvetet program för att åtminstone
förhindra förfallet, om ännu inte med ambition att sätta den i bruk
igen. Förfallet avbröts men kyrkan lämnades öde, och benämndes
i fortsättningen också som ödekyrka.
När den nya kyrkan fi ck sin nuvarande orgel, den som var avsedd
att uppföras från början, fl yttades den gamla Magnussonorgeln 1913
tillbaka och återmonterades, dock sattes den aldrig i drift igen.
1925 genomfördes den första renoveringen sedan 1911. Nu
var ambitionen lite högre än förra gången och man önskade även
kunna använda kyrkan då och då, under t ex sommargudstjänster.
Golv och bänkar lagades, och i taket upptäckte man under övermålningar
de äldre yttersta domen-målningarna. Man vågade dock
inte ta fram dem utan avvaktade en konservator som provskrapade
taket. Året efter, 1926, bytte man ut sticketacket mot ett spåntak
och tjärade det.
Frågan väcktes om att få uppföra en ny klockstapel, efter förebild
av den gamla och på dennes plats. Arkitekt Sven Brandel ritade ett
förslag som 1931-32 kom till utförande.
1944 gjordes ett program för att åter ta kyrkan i bruk, och för
att skrapa fram takmålningarna. Programmet gjordes av arkitekt
Erik Lundberg och omfattade även en ny sakristia i timmer, men
det dröjde till 1950 då man genomförde restaureringen. Sakristian
uppfördes av timmer från en gammal ladugård i Hjärtlanda och
kläddes med spån. Det bemålade innertaket plockades ner och
monterades upp på ett nytt innertak, det stora fönstret i korabsiden
murades delvis igen för att rekonstruera den medeltida lilla fönsteröppningen.
Målet med restaureringen var att återställa kyrkan i det
skick den hade vid 1822 års renovering, med undantag av de äldre
takmålningarna och det mindre fönstret i korabsiden. När allt var
klart gasades kyrkan med cyanväte för att få bort ohyra.
Sedan restaureringen 1950 har inte mycket ändrats. Orgeln renoverades
1960, och 1991 genomfördes ett renoveringsprogram omfattande
putslagning, avfärgning och ommålning av fönstersnickerier.
2005 genomfördes reparationer av 1500-talstakstolarna, det yttre
remstycket åt söder byttes och sentida enkla lagningar nygjordes i
traditionell timringsteknik. Därtill lades spånen om på kyrkan med
undantag för sakristian.