ENÅSA KYRKA

ENÅSA KYRKA - Enåsa kyrka, även kallad Sanct Canutus, har två föregångare, båda på samma kyrkplats som nuvarande. Från medeltidskyrkan, tillägnad Sankt Knut, har bevarats en mässhake, en skulpterad madonna, en skulptur föreställande Sankt Knut eller Erik den helige samt en ljuskrona i järnplåt. Möjligen är en skulpterad Kristusfigur (kors och armar saknas) och sakristians dörrbeslag medeltida. Medeltidskyrkan ersattes på 1600-talet av en träkyrka. Denna byggdes av godsägare Conrad Falkenberg på Börstorps slott och finns avbildad i Peringskiölds Monumenta. Från denna tid finns en stol, daterad 1660. En stenmur skall ha byggts 1774.
Nuvarande kyrka uppfördes 1786-1787 på initiativ och bekostnad av ägaren till Börstorp, Fredrik Gustaf Spens. Ritningarna gjordes 1783 av arkitekt Olof Tempelman, 1745-1816. Tempelman samarbetade under många år med överintendent C.F. Adelcrantz på överintendentämbetet och ritade både kyrkor och kyrkoinredningar. På Tempelmans ritning har Enåsa kyrka cirkulärt gravkor i öster, men istället byggdes ett gravkor under koret. Här ligger byggherren och hans maka Ulrika Eleonora Falkenberg begravda. En orgel tillverkades 1787 av Johan Everhardt och den förgyllda fasaden finns ännu kvar. Lika gamla är klockorna. En altartavla från byggnadstiden såldes 1793 till Färeds kyrka och ersattes av nuvarande kors. Från 1700-talet är även den gustavianska predikstolen och en ljuskrona av böhmisk kristall.
1906 omtäcktes taken som då var klädda med stickspån av furu. Enligt en beskrivning av Anders Roland från denna tid hade fönstren tidigare haft luckor. Fönsterglasen var gula och gröna. Bänkinredningen var sluten, vitmålad och försedd med gårdsnamn. Taklisten var gulmålad, östväggen var dekormålad med moln och änglar samt kortaket härovan med ett Guds allseende öga. Kyrkan renoverades 1914. Kyrkan målades. Nya, öppna bänkar, kamin och skorsten insattes, trägolven under bänkkvarteren omlades och dörrarna lagades. På de "utdömda bänkarna" upptäcktes, enligt noteringar, underliggande målning, en från den föregående 1600-talskyrkan, i form av röda marmoreringar. Axel Forsséns förslag till "ordnande av kyrkogården" godkändes 1926. Långhustakets spåntak utbyttes mot tegel 1933. Eventuellt ersattes samtidigt tornets spån med plåt. Ett nytt orgelverk skänktes 1934 av socknens småskollärarinna och syförening. Enligt handlingar vette kyrkogårdens huvudentré mot väster och vägen kantades av en ståtlig allé. Kyrkogården var däremot, liksom kyrkorummet, i bedrövligt skick. Altarringen, predikstolen, läktarbröstet och orgelfasaden dekorerades genom påklistrade oljemålningar på väv, troligen gjorda i sen tid av lekman på orten. Ett renoveringsförslag upprättades för kyrkan 1950 av arkitekt Lars-Håkan Stråge. I förslaget ingick bland annat lagning och målning av socklar och fönster, omplanering av kyrkogården, nytt golv i sakristian, elinstallation och värmeanläggning mm. Av detta genomfördes åtminstone installation av elektrisk orgelfläkt och varmluftsuppvärmning (Bachosystem). Detta hände 1957. Ett förslag till inre renovering gjordes av konservator Olle Hellström och kyrkvärd Walfrid Carlsson 1958, men kom aldrig till stånd på grund av ekonomiska svårigheter. Vid länsarkitekt E Haasums och landsantikvarie Ullenius fortsatta renovering 1966-1967 fick interiören ny färgsättning, enligt Olle Hellströms förebilder. Istället för grått målades taket gråblått och bänkarna blågröna. Kormålningarna övermålades. Hellström tog även fram ursprungsfärger på predikstol, altarring och orgelfasad och de påklistrade avlägsnades. Dörrar avlutades. Två medeltida skulpturer, som under en period varit placerade i sakristian, konserverades av Olle Hellström och placerades i kyrkorummet. Järnkronan konserverades genom Västergötlands museum. Nya textilier, tillverkade av Monica Bertilsson, Vara, införskaffades. Bachosystemet, som aldrig kom att fungera tillfredsställande, ersattes av elektrisk värme. En dopfunt av norsk granit, ritad av Adolf Niklasson, införskaffades. Tidigare hade kyrkan inte ägt någon dopfunt, utan en dopskål hade placerats "på ett skrangligt bord". 1978 återinvigdes kyrkan efter en utvändig renovering som innefattade bland annat omputsning. Denna utfördes av Bröderna Asp, Töreboda. En minnestavla på östra korfasaden blev ifylld på senare tid.