RÅNGEDALA KYRKA

Rångedala kyrka är en rent nyklassicistisk salkyrka i byggmästare Petter Petterssons stil. Koret i öster är rundat och har något indragna väggar men är i det närmaste fullbrett, fönstren stora och rundbågade, sydväggen har en centrerad port, tornet är i väster med vapenhus och sakristian i norr med trappa till predikstolen. Läktarunderbyggnaderna är diskret uttryckta i rummet med släta väggytor i samma färg som väggarna i övrigt. Färgsättningen är ljust hållen i grå toner.

LÅNGHUS - Långhuset är stort och ljust och med endast ljushållare som utsmyckningar utöver den fasta inredningen. En koppling till den gamla kyrkan finns genom läktarbröstningens bilder från denna. Predikstolen sitter på norrväggen med trappa från sakristian, som har en dörr intill koret åt norr. I väster finns en orgelläktare på pelare och mellan underbyggnaderna har ett sentida inre entréparti anlagts. Framför bänkskärmen i söder står ett piano av ofärgat trä på hjul. På sista bänken i väster sitter ett ljudmanöverbord av furu.
GOLV - Lackat, nyare furugolv.
VÄGG - Slätputsade och vattrivna väggar sedan 1981 med ballasten driven ut i ytan. Avfärgade ljusrosa med kalkfärg. Under fönstren är vita stora, släta radiatorer monterade. Mellan fönstren sitter kraftiga ljushållare av mässing, troligen de som skänktes 1917. Vid koret är väggarna indragna omkring 30 centimeter. Läktarunderbyggnadernas väggar från 1981är släta och av trä, rosafärgade likt väggarna i övrigt. Ny väggarmatur. Infällt skåp för ljusmanövrering i södra delen av lackad furu.
PORT - Entrépartiet under läktaren är av lackad furu från 1981 och har glasrutor runtom pardörren av lackad furu med gulmetallvred. Södra porten sitter i en rundbågad nisch, likadan som fönstersmygarna, med ett lunettfönster upptill. Pardörren har tre fyllningar lika sakristians dörr och ett komplicerat gammalt smideslås utan låskista. Ena dörrbladet har en vertikal modern låsskena.
INNERDÖRRAR - Till sakristian sitter en sannolikt ursprunglig enkel dörr med rakt överstycke och tre fyllningar och en gammal nyckel. Ramverket är profilerat mot de släta fyllningarna. Dörrkarmen är profilerad på kanterna.
FÖNSTER - Båda långsidorna har tre stora, rundbågade fönster i djupa nischer på var sida, med lutande fönsterbänkar med kondensrännor, målade med blank plastfärg. Det fjärde fönsterparet ger numer ljus åt läktaren och dess underbyggnader. De har mittpost och två tvärposter så att fem lufter bildas med separata inner- och ytterbågar. Ytterbågen är med all sannolikhet ursprunglig och blyspröjsad till 12 rutor i varje rak luft med stormjärn på insidan. Innerfönstren sitter på gångjärn och har en profilerad, vågrät träspröjs på mitten av varje rak luft. Rundbågsluften är spröjsad till fyra rutor på insidan och betydligt fler på utsidan. Innerbågen hålls med små vridhakar av vitmetall och är troligen från 1950-talet. Över söderporten sitter ett spröjsat lunettfönster högst upp i nischen.
TAK - Vitmålat, tunnvälvt brädtak med längsgående rikting, sannolikt ursprungligt. Vid de fyra kronornas fästen sitter runda takmålningar i gulbrunt mot blå botten, med akantusblad i mitten i och runt dem ett spetsmönster i samma färg, likt en virkad duk. Det hela omramas av en tunn, metallimiterande ring. Taket ansluter till väggarna med en gesims av trä med välvda tandsnitt och en enkelt profilerad list.
LÄKTARUNDERBYGGNADER - Två rum med ett entréparti mellan gjordes 1981. Rummen har parkettgolv och vitmålade väggar med glasfiberväv, där det inte är rosa originalvägg. En fri kolonn finns och en halvkolonn mot västväggen. Nya innerfönster framför de gamla, öppningsbara och utan spröjsar, når upp till det vitmålade brädtaket. Dörr av lackad fru i samma utförande som de äldre till norra rummet. Norra rummet är ett andaktsrum med ett altare av furu och björk samt en ikon på väggen, en äldre tramporgel med mera. Södra rummet har dels ett dörrlöst kapprum med hatthängare och garderober, dels ett väntrum med garderober i östväggen, sittmöbler samt en äldre, gråmålad brudbänk vid norrväggen. Hallen har ytor som i kyrkan och ett kolonnpar samt halvpelare mot väggen på var sida om vapenhusdörren. Den är en rak, gråmålad pardörr, lik övriga, med äggformat vred av mässing i ett stående ovalt, ovanligt beslag med nyckel. Ena dörrbladet har en modern vertikal låsskena.

KOR - Koret är något upphöjt över hela bredden och där står en kororgel i söder och en dopfunt samt en ambo vid framkanten i norr. På var sida om altartavlan finns språkband målade på väggen. Två fönster finns på var sida om altaret.
GOLV - Furuparkett från 1981, då koret förlängdes.
VÄGG - Som långhuset. Under takgesimsen finns språkband i guldskrift med bibelord. Under fönstren sitter radiatorer dolda bakom ett skydd av träfiberskivor med öppningar upptill och en slät överliggare.
PORT - Saknas.
FÖNSTER - Likadana fönster som i långhuset, men i fönstren närmast altaret sitter i den översta luften starkt färgade glas i en halvmåne i mitten vid basen. Fönsterbänkarna har en träfodring som målats med högblank vit färg. Kondensrännor saknas.
TAK - Hjälmtak med vitmålad brädfodring lagda i smala "tårtbitar".

FAST INREDNING
ALTARE - Stort träaltare från 1981 med slutna sidor av stående panel som är vitlaserad. Står på lågt podium med heltäckningsmatta. Två bönpallar på tassar med samma tyg som på knäfallet och lösa stolar i koret.
ALTARRING - Altarringen är ursprunglig men förändrad 1981. Den är svängd och står fritt utan att nå väggarna. Mellan ett stoppat knäfall med tygklädsel och ett slätt armstöd är en ljust gråmålad balustrad med förgyllda skaftringar i över- och underkant på dockorna.
BÄNKINREDNING - Bänkarnas utformning är från 1954, med modifierade ursprungliga dörrar och gavlar. De står i fyra lika breda kvarter med sidogångar, där de bakre kvarteren endast har fyra rader kvar, mot de främres nio. Bänkarnas gavlar och dörrar har likadan utformning som i Sandhults och Fristads kyrkor. Gavlarna har pilastrar med guttae, kantställd ruta nedanför, en smal list och tre kannelyrer på en låg bas. Dörrarna har en stående, rektangulär fyllning, likadan som dörren till sakristian, och profilerat ramverk. Reglar saknas. Bänkskärmarna har liggande fyllningar. Främre hörnen av kvarteren är rundade med ett välvt och indraget parti som formar en inverterad pelare. Överstycket har slät översida och raka profileringar åt gången. Bänkarna har släta, lutande ryggar och sitsar med rundade hörn, fotbräda och recenta hängare under bokstödet.
PREDIKSTOL - Predikstolen är ursprunglig, tillverkad okänt år av Lars Hansson från Holmen i socknen, och sitter på norrväggen med ljudtak och dold trappa från sakristian, mynnande i en rundbågad nisch. Korgen har fem släta sidor varav två är konkava. Den har en nätthet som är ovanlig, med diskret, lågt utkragande överstycke, en vulst nedtill dekorerad med en figursågad sirlig girland med små tofsar i underkanten och flack s-formad slutning med ett hängande ekollon. Varje sida har en marmorerad fyllning i gråtoner med reliefmålade symboler i guld för dopet, lagen, försoningen och lidandet, samt bladdekor invid väggen. Den är i ljusgrått och guld, med marmoreringar och målades senast 1981.
Ljudtaket sitter högt ovanför korgen och följer korgens form. Taket löper upp i en högre fyrkantig del mot väggen, med ett förgyllt kors på klot överst. Undertill sitter en Jahvesol mot blå botten. Underkanten har ett figursågat, förgyllt gallerverk med tofsar nedtill. Ovanpå de konkava sidorna sitter gyllene spetsbågar med urnor vid hörnen. Raka sidor kröns av målade trianglar. Den översta takdelen har ett gallerverk med kors i vågtopparna.
ORGEL - Originalfasaden av Zetterkvist från 1867 är kvar och den har en nyklassicistisk, arkitektonisk uppbyggnad i grått och guld. Mittpartiet skjuter nästan upp i taket och flankeras av två likadana sidopartier. De har rundbågade öppningar som blottar piporna och kröns av mäktiga, förgyllda karnisdekorer och bladverk bland annat. Mellan delarna sitter grövre pipor med kapitäl och bas, likt pilastrar. Mittpartiet har ett vinklat överstycke. Övre delen av orgelhuset markeras horisontalt av mörkgrå släta partier i över- och nederkant. I övrigt är det målat ljusgrått. Nederdelen är slät med något mörkare grå, släta pilastrar och fält. Nytt spelbord av lackat trä från 1970, då orgelverket renoverades.
LÄKTARE - Läktaren står på tio träkolonner, varav sex utgör en kolonnad till mittgången. Fyra döljs av läktarunderbyggnaderna. Kolonnerna har förgyllda kannelyrer, en skaftring och tallrikskapitäl. Basen är fyrkantig och hög, i höjd med bänkarna. Läktarbröstningen kragar ut i en rundning över mittgången och täcks av pannåerna från den gamla kyrkan. De är troligen från 1600-talet och visar Jesus i mitten, apostlarna och evangelisterna runt honom, målade i olja eller tempera i dunkla färger. Pannåerna har satts i recenta, tjocka ramar. Överstycket är mycket nätt och har ett skyddsräcke från 1981. Under tavlorna finns på bröstningen en mörkgrå marmorering med namnen under varje tavla. Smala förgyllda lister löper horisontalt. Undertaket har vitmålade bräder och blomformad armatur av mässing från 1934.
Läktaren är bred och djup. Golvet har heltäckningsmatta. På norra sidan om den centrerade orgeln är golvet uppdelat i sju gradänger sedan 1981, där bänkarna är bevarade på de tre översta. På södra sidan finns fem gradänger med bevarade bänkar, modifierade 1954, på alla nivåer utom den nedersta. De borttagna bänkarna är ersatta med lösa stolar. Bänkarna har raka, odekorerade gavlar.

SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARTAVLA - Altartavlan är gjord av Anders Gustav Ljungström och skänktes 1857. Den sitter i en rundbågad, kraftig guldram med akantusdekor upptill, äggstav på utsidan och en vulstdekor med ristat sicksackmönster, som har applicerade dekorer på släta partier runt om. Bilden visar Jesus på förklaringsberget med Moses, profeten Elia och lärjungarna Petrus Jakob och Johannes nedtill. Altaruppsats saknas.
DOPFUNT - En medeltida dopfunt, förmodligen av sandsten med lika bred, cylindrisk cuppa som bas, vilka är skråhuggna mot varann utan mellandel, vilket tyder på sent 1100-tal. Den tillhör en grupp som benämns "Finnekumlagruppen" och är tillverkad av mäster Andreas. Cuppan har intrikata flätverk huggna i relief och på de skråhuggna ytorna en krans av "tungor". Cuppan täcks helt av en nyare vitmetallplåt med liten skål i mitten. Över hänger en skulpterad basunängel av trä från den gamla kyrkan, som varit placerad på olika ställen här i kyrkan.
NUMMERTAVLOR - Två, fästa i väggen på det indragna väggpartiet vid koret. De har bred, grå ram med vågiga guldlister på båda sidor och ett gudsöga med strålkrans på översidan. Undertill hänger siffrorna.
ÖVRIGT -
KORORGEL i barockstil, ovanligt nätt och omsorgsfullt utformad, målad gråvit. Krönet är brutet rakt (Danzigkrön) och jalusierna för piporna följer den formen. Gavlarna har rektangulära fyllningar med enkla, förgyllda lister, vilket även förekommer framtill.
PANNÅ föreställande Paulus, av samma ålder som övriga på läktarbröstningen, som numer är placerad över dörren till sakristian.

VAPENHUS - Relativt stort vapenhus med rektangulär planform och högt i tak. Huvudingång genom port i väster och entré till kyrkorummet i öster. Vapenhuset renoverades helt 1981, då även brandisolerande åtgärder vidtogs. Utmed norrväggen löper en underbyggd trappa från 1954 av trä, renoverad 1981. Trappstegen är lackade och utmed väggen löper en rund ledstång av trä. Trappan avgränsas åt söder av glesa, gråmålade ribbor som löper från vangstycket till taket. Underbyggnaden inrymmer ett förvaringsutrymme och en toalett.
GOLV - Kvadratiska golvplattor av polerad kalksten från 1981.
VÄGGAR - Rummets väggar är slätputsade och avfärgade vita med kalkfärg. Trappunderbyggnaden har stående, ljust gråmålad panel. Utmed sydväggen finns två gravhällar uppställda, en stor porträttgravsten från 1663 och en mindre, antagligen från samma århundrade, utan inskrift eller reliefer.
FÖNSTER - Västportalen har ett lunettformat, blyspröjsat överljus.
PORT - Västportalen sitter indragen i en mycket djup dörrnisch som är putsad likt väggen. Den inåtgående pardörren, sannolikt original, har rakt överstycke och är en plankdörr bestående av breda, gråmålade plankor. Gångjärnsbeslag av smide samt äldre smideslås. Dörrkarmen byttes och bladet justerades 1981.
INNERDÖRRAR - Dörrarna till toalett och förvaringsutrymme under trappan är gråmålade med rakt överstycke och tre rektangulära fyllningar. Enkla, släta, gråmålade foder.
TAK - Plant trätak från 1954. De breda bräderna har fallande bredd och är målade ljust grå. Mycket smal, slät taklist av trä som är målad likt taket. Armatur från 1981.

SAKRISTIA - Stor sakristia med högt till tak och fönster åt norr. Dörren till långhuset i söder sitter i en djup rundbågad nisch. I öster finns en dörr till ytterdörrens lilla vindfång. En furutrappa från 1981 går upp längs södra väggen till predikstolen. Trapplopp och vangstycke är lackade, medan handledare och räcke är vitlaserat. Räcket har fyrkantiga spjälor och mäklare med skulpterat krön. Västra väggen täcks av vitlaserade skåp från 1981 med stående panel, som når i höjd med den övre trappmäklaren. I öster ett litet, slutet altare av träfiberskivor, troligen från 1950-talet, med träkrucifix på och en äldre bönpall klädd med röd sammet framför.
GOLV - Heltäckningsmatta.
VÄGG - Slätputsad med en livligare textur än långhusets väggar och avfärgad vit. I östra väggen sitter en piscina från 1981 av huggen sten med lågerhuggen (räfflad), femkantig cuppa och dito bas som smalnar av nedtill.
PORT - Till vindfånget och porten i öster sitter en inåtgående, slät plankdörr med bandgångjärn och ett spolformat vred, med rejäl platt rundel för tummen och klinklås med bygel i karmen på åldrigt sätt. Dörren är troligen återanvänd, eftersom bladet är sammanfogat med gångjärn på ena sidan och tvärslåar på andra. Ytterdörren är också en plankdörr med ett stort gammalt smideslås med fjäder utan låskista. I karmen sitter hållare av metall för en bom, vilket är mycket ovanligt. Bladet har likadana tvärslåar som den inre och isolerad karm. Troligen är den också äldre och återanvänd. Båda dörrarna är gråmålade.
INNERDÖRRAR - Till långhuset i söder sitter en sannolikt ursprunglig, inåtgående spegeldörr med tre fyllningar och äggformat vred på kammarlåset med skjutregel upptill, bygel i karmen. Gångjärnsbeslagen har en ovanlig Z-form och allt är gråmålat. Dörren till predikstolen är en ursprunglig, eller äldre, plankdörr med kraftiga, profilerade tvärslåar med mycket små bandgångjärn med spaderformad ände. Dörren stängs dels med en skjutregel och dels med ett klinklås med fjäder och dragring, samt platt äggvred på utsidan av 1700-talskaraktär. Tre stentrappsteg leder från dörren upp till korgen.
FÖNSTER - Ett rundbågat fönster sitter i nordväggen i en djup, vidgad nisch med rak överkant och träfodring på fönsterbänken. Det har en T-post med tre lufter och antikglas i ytterbågen.
TAK - Plant, vitmålat brädtak med en relativt bred gesims av trä, som är svagt kälad med marmorering i blågrå toner.

TORN -
TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Läktarhall. Längs norrsidan löper en öppen, brant trappa upp. Ett steg går upp till ett vilplan sedan ett rakt trapplopp av ek utan sättsteg. Lackat ekgolv. Vita, släta putsade väggar. Rundbågat fönster i västväggen i djup nisch med spricka i hjässan. Tre spröjsade lufter i T-post, endast ytterbåge. Vita snickerier. Vitlaserat tak från 1981 med 1950-tals armatur av bly och glas i kantig cylinder. Tunt, ljusgrått räcke vid trappan ned i norr och vid detta står två äldre, gråmålade bänkar med kontursågade ben och rundade hörn. Korgbågad, djup smyg till läktaren med ett steg av ekbrädor i hela smygens bredd. Pardörr till läktaren lik den i sakristian.
VÅNING 3 - Förrådsrum med hyllor i söder och fönster åt väster. En öppen trätrappa leder upp i öster. Gammalt brädgolv och vitputsade, skrovliga väggar med djup, rund fönsternisch åt väster. Plåtlucka in till kyrkvinden i öster med gammal smidd hasp i bilad karm. Spjälvägg med dörr runt trappan ned i norr. Fönstret är runt, har tre stormjärn och är träspröjsat i en annorlunda, sexkantig form i mitten. Karmen är tjock och vitmålad. Taket är av ohyvlade, tjocka brädor lagda med glipor.
Observerat: Fuktskador i takvirket.
VÅNING 4 - Delar fönster med våning 3 och har även likadana ytor som där. Öppen trätrappa i väster. Väggputsen är grovt slevdragen och troligen original. Hyllor i söder, bänk med mera.
Observerat: Stora fuktskador på mittenbjälke och tak. Spricka över fönstret och putsnedfall.
VÅNING 4 - Klocktorn. Fyra luckor med elöppning. Ytor som våning 3 och 4. En enkel trätrappa upp i väster. Två klockor av hög ålder, den ena betydligt mindre än den andra.

Kyrkan ligger inte i rak öst-västlig riktning, utan med koret kraftigt vridet åt norr, så att nord-sydlinjen går diagonalt genom kyrkorummet. För att underlätta orienteringen anges emellertid i det följande fiktiva väderstreck med koret rakt i öster.
Rångedala kyrka är en stor, nyklassicistisk salkyrka med stora rundbågade fönster i långhuset, rundat, fullbrett kor i öster, sakristia åt norr vid koret och ett fyra våningar högt torn över vapenhus i väster. Entréer finns i tornet åt väster, mitt på sydväggen, samt i sakristian åt öster.

FASAD - Tornfasaden och västra väggen på långhuset är spritputsade 1999 med en något "flockig" puts med relativt liten ballast. Putsen är avfärgad med vit kalkfärg. Övriga byggnadskroppar har en äldre spritputs från 1985 med synlig marmorkross som ballast. Dessa fasader är avfärgade gulvita med kalk- eller kc-färg. Under torntaket finns en vitmålad trägesims i form av en klassiserande konsollist. Under takfoten på övriga delar av kyrkan finns en profilerad takgesims som är målad vit. I tornets fjärde våning finns på varje sida en rundbågig ljudglugg med solbänkar likt fönsteröppningarna. Luckorna är klädda med fiskbenspanel som är målad grön. I tornfasaden finns raka ankarslut som är målade svarta. Mellan sydportalen och ett lunettfönster däröver är en stentavla inmurad med inskriptioner om byggnadsåret. Mot nordöstfasaden, invid sakristian, finns en låg, gjuten källarnedgång i mark med välvd överkant och dörrar av ståndfalsad kopparplåt.
Sockeln är något utkragande och cirka en meter hög invid långhus och kor samt ungefär en halv meter hög invid tornet. Långhusets och sakristians sockel är spritputsad och avfärgad grårosa, medan tornsockeln är slätputsad, kvastad och ofärgad.

FÖNSTER - Kyrkans fönster sitter indragna i relativt grunda, rundbågiga fönsteröppningar som nedtill har grova, ojämna fönsterbänkar av granit. Karmen har nedtill fått sågas efter stenens form. De rundbågiga fönsterbågarna, målade gröna och sannolikt ursprungliga, har mittpost och två tvärposter. De fem lufterna är indelade med blyspröjsar till mindre rutor. Långhuset har fyra stora fönsteröppningar på var långsida och ett lunettfönster ovan sydportalen. I koret finns fyra jämnt fördelade likadana fönster. Sakristian har ett sådant fönster, fast mindre, i norrfasaden och tornet har ett i andra våningen åt väster. I tredje tornvåningen sitter åt väster ett spröjsat runt fönster.

PORT - Sydportalen sitter centrerad i långhusets sydfasad med en stor fritrappa av granit framför. Portalen markeras genom två smala kolonner med bas och doriskt kapitäl, huggna i sandsten. Kapitälen kröns av stenklot. Detta är återanvänt från den gamla kyrkan. Porten omges av en slätputsad omfattning med ett mjukt, flackt svängt överstycke och däröver en plåtavtäckning formande en segmentbåge mellan kapitälen. En grönmålad pardörr med rakt överstycke sitter något indragen i fasaden i en grönmålad karm. Dörrbladen har fiskbenspanel i övre delen och liggande, profilerad panel i den nedre delen. Dörren saknar dörrvred. Sannolikt är dörren samtida med kyrkan. Över portalen finns ett lunettfönster med en stentavla under.
Västportalen, som är mindre markerad i fasaden, sitter i en rundbågig öppning där överdelen utgörs av ett lunettformat överljus. Pardörren har likadan utformning och färgsättning som sydportalen. Utanför porten finns ett stort plansteg i granit, ovanför finns en enkel, modern armatur.
Sakristians dörr är gammal med ett rundbågat stentympanon över med gotiserande ristningar i och som förefaller kunna vara en överflyttad detalj från den gamla kyrkan, möjligen medeltida. Dörrbladet är enkelt med rakt överstycke och fiskbenspanel i övre halvan och liggande panel nedtill med en utåtböjd plåt. Låset är vänt uppochned på gammalt vis och handtaget vittnar också om hög ålder.

TAK - Långhuset har ett sadeltak täckt med skifferplattor. I norra takfallet finns en hög skorsten som är inklädd med gråmålad järnplåt i bandtäckning. Sakristian har ett sadeltak med valmad spets, även detta med skiffertäckning. Koret täcks av ett hjälmtak med ärgad kopparplåt, lagd med skivtäckning med förskjutna hakfalsar. Tornet har tälttak med en öppen lanternin mitt på. Såväl lanterninen som taken täcks av oärgad kopparplåt liknande den på koret. Lanternintaket kröns av ett förgyllt kors på kula. Hela kyrkan har sentida hängrännor och stuprör i svartmålad plåt.

Nuvarande kyrka i Rångedala uppfördes 1847 och ersatte då en till åldern okänd, men sedan 1500-talet omtalad, kyrka av sten på platsen. Den gamla kyrkan byggdes till 1752, men ansågs vid en inventering på 1820-talet ändå liten, trång och mörk. Koret var lägre än långhuset. Altaret var av täljsten och altartavlan ett bildhuggararbete med scener om bland annat Kristi död och uppståndelse. I taket fanns ett kors med påmålad Frälsare och duvor svävande under. Predikstolen med himmel över var också bildhuggen och målad. Taket var bemålat med Världens skapelse och Adams fall och en skulpterad basunängel med text fanns. En egenhet var att kyrkan hade två läktare: en i norr för män och en längs västgaveln för kvinnor. Bröstningarna hade målningar av evangelister och apostlar.
Väggar och tak ansågs så dåliga att reparationer inte ansågs lönsamt. 1842 beslutades att bygga en ny kyrka och man hämtade medel över hela riket medelst kollekt och stambok. 1847 började man lägga grunden runt den gamla kyrkan. Den utfördes i de dimensioner som krävdes för att få stamboksmedel, men murarna sägs sedan vara uppförda endast på den inre kanten av grunden! Byggmästare var här, som vid så många andra kyrkobyggen i trakten, Petter Pettersson (ibland kallad Persson). Han var från Sandhult, en trakt då känd för sina många och skickliga byggmästare och snickare. En ritning från Kungliga Överintendentsämbetet fanns från 1839. Takskiffer hämtades från Lidköping. Allt smide gjordes i Håkes-Andersa smedja, ditflyttad från Gunnarstorp. Murbruk av kalk från Viske-Kleva och lera ältades på platsen, vilket ansågs vara ett synnerligen ansvarsfullt arbete och renderade Magnus Andersson, som utförde sysslan, en livslång titel som "lerkong". Hans gård har sedan dess också kallats Kongatorpet. Klockorna hissades upp i hyrda silkeslinor. En materialbod uppfördes i öster på kyrkogården och där hölls gudstjänster varannan söndag.
Murarna uppfördes under 1847 och inredningen var då nästan klar och kyrkan togs i bruk 1848. Södra portens utvändiga stenstolpar med klot återanvändes från gamla kyrkan. Predikstolen gjordes med den i Borås Caroli kyrka som förebild, "med en och annan förbättring". På väggen målades ett draperi. Läktarpelarna var likadana som i Sandults kyrka. Rappningen skulle ske senare och kyrkan målades interiört först 1853, då bänkarna fick björkådring. Altartavlan skänktes 1857 och den gamla lämnades till Ramnakyrkan. Den sägs vara en kopia av en fresk av Fra Angelico i San Marcoklostret i Florens. Ett bönealtare från 1786 fanns i söder. Orgeln installerades 1867.
1897-1899 genomfördes den första ommålningen av bänkar och väggar. Väggmålningar med limfärg i fält med rosa grundton och marmoreringar gjordes och korväggen fick språkband på överdelen. Bänkarna ekådrades. Draperiet vid predikstolen målades över. Den medeltida dopfunten av sandsten eller täljsten (olika uppgifter) återfanns i kyrkogårdsmuren, dit den degraderats efter rivningen, och återinstallerades omkring 1906.
Vid en inventering omkring 1920 hade kyrkan inbyggda bänkrader och ett målat träaltare och altarring med balustrar samt ursprunglig altaruppsats. En brudbänk omtalas.
1930-1934 gjordes nästa renovering. Elbelysning under läktaren och centralvärme med varmluftsgaller installerades. Ambitioner fanns att måla om interiören enligt äldre färgsättning. Förslagen gjordes av John Hedaeus, som gjort flera dekormålningar i trakten. Orgelverket hade byggts om 1920 och marmorerades nu, liksom läktaren, predikstolen, taklisten, invändiga dörrar och bänkarna. Väggarna kalkades över, men upp till fönstren oljemålades de grå. Snickerier oljemålades. Han konserverade också basunängeln och målade den med tempera enligt befintliga färger. De målade takrosetterna behölls. Taket i övrigt var odekorerat och målades blått och vitt. Församlingen ville göra en församlingssal under läktaren, eftersom kyrkan ansågs vara för stor och man ville minska uppvärmningskostnaden. Ett tidigt förslag till läktarunderbyggnad således. I en sockenstuga/skolvind (olika uppgifter) återfanns 17 pannåer från den gamla kyrkan, troligen från 1600-talet. De hade legat där i nära 100 år och var i gott skick, så de sattes upp på läktarbröstningen. Vid golvarbeten anmäldes att man hittat rester av bränt trä, samt gravar. Man spekulerade i om det kunde vara fynd från en äldre träkyrka, men inga vidare undersökningar vidtogs.
1937 upphörde Rångedala att vara moderförsamling i pastoratet. Rångedala låg visserligen mera centralt, men den nya moderförsamlingen Toarp var betydligt större till folkmängden.
1953-1954 pågick en mer omfattande renovering. Vapenhusets trappor upplevdes som obekväma, så södra trappan avlägsnades och en ny med större hål gjordes i norr. Bänkarna byggdes om för större bekvämlighet. Läktarbänkarna fick djupare sits och lutande ryggar med rak överkant. Utöver detta ökades avståndet mellan långhusets bänkar, med bredare gavlar som följd. Sitsarna sänktes och hatthyllorna under dem togs bort, bokstöden gjordes större. De främre bänkarna avlägsnades liksom de längst bak under läktaren. Dörrarna bättrades och hängdes om till östra sidan. För att få en målning som "bättre ansluter till möblernas form" målades predikstolens marmorering över och södra innerdörren målades ljusare för att "bättre smälta samman med väggnischen". Inga större förändringar av färgsättningen gjordes i övrigt. Väggarna kalkades om i dåvarande färg (1978 var det terracotta).
Nytt orgelverk och spelbord av mahogny installerades i originalfasaden kring 1970 och då togs läktarbänkarna på norrsidan bort. Takstolen var rutten och fick repareras, vilket föregicks av diskussioner och olika önskemål om att ersätta skiffertäckningen med någon plåt. Skiffern hade förskjutits av rostade spik. Riksantikvarieämbetet önskade behålla skiffern, medan församlingen hellre ville ha plastlackerad aluminiumplåt, eller koppar om de haft råd. Tornets koppartak alstrade salter som kunde skada såväl plåt som galvspik till skiffer. Troligen blev det skiffer eftersom det finns idag.
1981 stängdes kyrkan i ett halvår för ytterligare en kraftig renovering. Länsmuseet hävdade att kyrkan var en "god representant för en mycket vanlig kyrkotyp" med en harmonisk och stilren interiör som borde hållas intakt. Vapenhuset helrenoverades, fick stengolv och isolerad ytterport bland annat. Två läktarunderbyggnader gjordes, där Riksantikvarieämbetet poängterade att väggarna skulle vara släta och avlägsnade bänkar magasineras. Man godkände inte att altarringen delades, men korgolvet fick höjas och förstoras för kören och tonade fönster sättas in i koret. Ett nytt altare installerades. Det ursprungliga hade schablonmålningar som var i för dåligt skick för att bevaras. Sakristian helrenoverades eftersom den ansågs trång och mörk, med ny trappa till predikstolen, ny piscina och smalare skåp, samt nya ytskikt. De äldre inventarierna konserverades. Väggarna målades helt rosa likt grundtonen från 1800-talets slut och taket blev vitgrått som "ursprunget". Ljusa färger eftersträvades så bänkarna målades ljust vitgrå med enkel blå dekor.
1985 gjordes en utvändig putsrenovering, som inte lyckades helt utan fick göras om 1999. Man hade använt ett för hårt, hydrauliskt bruk som inte hade fäst vid det äldre skiktet och sprutat på färgen som blivit porös och innehöll för mycket vatten. Plastfärg på sockeln hade också orsakat skador av instängd fukt.