Gothem kyrka

Långhuset, koret och tornrummet täcks av kryssvalv av kalkstensflis. Absiden täcks av ett hjälmvalv och sakristian av ett tunnvalv i samma material.

Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. I långhuset är de till stor del täckta med medeltida kalkmålningar.

I tornmurarna är två ankarjärn inlagda i N-S riktning i höjd med valvet.

Golvet i kor, långhus och absid består av slipade kalkstensplattor med enstaka gravhällar av kalksten inlagda. Korets golv är uppbyggt ett steg, absidens ytterligare tre steg. I bänkkvarteren, i tornrummet och i sakristian fernissade trägolv. Orgelpodiet är uppbyggt fem steg och täckt med heltäckningsmatta.
Till tornets övre våningar samt till långhusvinden leder en murtrappa från ringkammaren i den norra muren. Vidare upp i tornet kommer man via invändiga trästegar. I tornhuven finns stegar och vilplan av trä. Förbindelse mellan långhus- och korvindarna saknas, och till kor- och absidvindarna kommer man via en murtrappa i norra kormuren. På kor- och långhusvindarna finns inspektionsbryggor av trä med tillhörande stegar.

Den fasta inredningen i kyrkorummet består i koret av altarbord, uppmurat av kalksten, med altaruppsats och altarring av trä. I det nordvästra hörnet en medeltida korbänk av trä med snidade gavlar. I norra väggen finns även ett medeltida väggskåp.

I långhuset predikstol och sluten bänkinredning av trä i tre bänkkvarter, ett på den norra och två på den södra sidan.

De utvändiga trappstegen framför portalerna består av kalksten.

Kyrkan saknar triumfkrucifix. Dopfunten av trä och försedd med hjul(!) står i triumfbågen intill predikstolen. Flera nummertavlor på korbänken och på väggarna, samt ljusplåtar av mässing i koret.
Orgeln har som nämnts sin plats på det uppbyggda podiet i tornbågen i långhusets västligaste del.
Kyrkklockan en av öns äldsta hänger som brukligt i tornets klockvåning. Den rings manuellt.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med absid och sakristia, långhus samt ett mycket högt torn med gallerier i norr och söder.

Väggarna är uppmurade av kalksten och samtliga fasader är putsade med kalkbruk och vitkalkade. I tornets översta del är mellan taket och murarna insatta utfyllnader av dels stående och dels liggande, tjärad panel. Socklar på samtliga byggnadsdelar av släthuggen kalksten.

Yttertaken är som nämnts överallt täckta med tjärade bräder. Tornet har istället för en tornhuv ett sadeltak, klätt med s.k. tornpanel. Under panelen är högbenen klädda med plåtkappor. I tornet finns två brädklädda vattendäck, varav det nedre (klockdäcket) har en utkastare åt norr. Klockbocken (av ek) står på detta nedre däck.

Övriga tak täcks av falar. Faltaken över torngallerierna, långhuset och koret består av ett lag falar på en tät bördning av råspånt och asfaltpapp. Absidtaket har snedkantad panel som bördning under två lager falar. Sakristian är försedd med ett pulpettak av i huvudsak samma konstruktion, men det har kompletterats i efterhand genom att springorna mellan överfalarna försetts med en extra täckfala. Absidtaket har vindskivor(!) med drakhuvudformade spetsar.

De bärande takkonstruktionerna är i allmänhet tillverkade av handbilade virken (sakristitakets takstolar är dock cirkelsågade), och långhusets takstolar är reparerade vid många olika tillfällen, då nya virken satts in bredvid de gamla, så att vissa takstolars högben är både dubblerade eller tredubbla, i något fall t.o.m. fyrdubbla.

Kyrkan har fem vindflöjlar: Tre på torntaket och vardera en på långhus- och kortaken.
Avvattningsanordningar saknas på samtliga takfall.

Fasaderna är som nämnts putsade och vitkalkade. Undantag är tornets södra fasad ovanför galleritaket, vilken sedan 2002 är grovt kalkputsad utan avfärgning.

Fönstren har i samtliga fall enkla, ofärgade och blyinfattade glas, insatta i ramar av smidesjärn som putsats in i stenkarmarna. Fönsteröppningarna är i övrigt oförändrade sedan medeltiden, undantag är absidens södra fönster, som är tillkommet i efterhand (sannolikt på 1600-talet). Det är även försett med ett utvändigt galler av smidesjärn. Fönsterbänkarna (ej gluggbänkarna i tornet) är försedda med droppbleck av blyplåt, diktade i insågade spår i murverket. Ljudgluggarna och gallerigluggarna i tornet har solbänkar av kalksten och fågelnät av fjäderfänät i ramar av trä, monterade i murens innerliv.

Portalerna (4 st) är huggna av kalksten. De är rundbågiga med enkla veckkapitäl, förutom tornportalen som har kapitälband dekorerade med stiliserade växtmotiv. Portarna är av trä och tjärade utvändigt. Den södra långhusportalen kyrkans huvudingång är försedd med ett stort överljus av samma konstruktion som övriga ljusöppningar, och dess vimperg täcks av ett faltak av den ursprungliga konstruktionen (d v s lika taket på absiden).

Kyrkobyggnaden
Gothem kyrka är i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Den byggdes som församlingskyrka för Gothem församling, och används fortfarande för detta ändamål.

Kyrkans äldsta delar är koret med sakristian och absiden, vilka kom till vid en byggnads¬etapp i början av 1200-talet som ersättning för en äldre, romansk stenkyrkas korparti. Grundresterna av denna äldre kyrkobyggnad från 1100-talet påträffades under golvet i kyrkan vid den senaste invändiga restaureringen 1949-50.

Det nuvarande långhuset byggdes vid mitten av 1200-talet. Av allt att döma var avsikten att dess västra del skulle förses med ett torn. Planerna ändrades, och under senare delen av 1200-talet påbörjades det nuvarande tornet omedelbart väster om långhuset. Efter ett längre uppehåll fullbordades tornbygget vid 1300-talets mitt. Det kröntes då med stor sannolikhet av en spetsig tornhuv liknande dem i t.ex. Rone eller Öja. Den övre delen av tornet rätades vid bygget upp i förhållande till den nedre delen.

Vid sidan av kyrktornen på Domkyrkan i Visby samt tornen i Lärbro och Vamlingbo m.fl. torde Gothem kyrka ha haft det högsta tornet på Gotland. Den murade delen av tornet är f.ö. enligt tillgängliga uppgifter fortfarande högst på ön (ca 42,5 m). Höjden till flöjeln är ca 52,0 m. Även i övrigt är kyrkan en av Gotlands stör¬sta, bl.a. uppgår de totala takytorna till ca 1 000 m2 och de totala, putsade fasadytorna till ca 1 380 m2

Kyrkans samtliga tak har av allt att döma alltid varit täckta med bräder (på tornet tornpanel, i övrigt faltak).

Kyrkan har genomgått mycket få utvändiga förändringar sedan byggnadstiden. Den mest iögonfallande är ombyggnaden av den förmodade, spetsiga tornhuven till ett sadeltak. När den utförts är ovisst, man har antagit att det skett i samband med en brand på 1400-talet, men säkra uppgifter saknas. Större reparationer på torntaket har i modern tid skett 1879, 1933 och 1997. Invändigt har kyrkorummet under efterreformatorisk tid inretts med bänkar, predikstol, altaruppsats m.m.

Senaste utvändiga restaurering
Den senaste utvändiga re¬staureringen utfördes 1997 efter förslag av underteck-nad. Torntaket reparerades och kläddes med ny brädpanel, vattendäcken i tornet reparerades och faltaken över torngallerier, kor, långhus och sakristia lades om på tät bördning. Vidare putsades fasaderna och vitkalkades, och naturstenspartierna i socklar, fönsteromfattningar, hörnkedjor etc. av huggen kalksten gjordes rena och foglagades. Fönstren reparerades och åskskyddet kompletterades. Inspektionsbryggorna och den elektriska belysningen i tornet och på vindarna kompletterades.

2002 reparerades putsen på tornets södra och västra fasader sedan ett antal svåra vädersituationer med kraftiga slagregn från sydsydväst med efterföljande frostnätter under vintrarna 1997-98 och 1999-2000 allvarligt skadat putsen på dessa fasadpartier.

Senaste invändiga restaurering
Den senaste invändiga restaureringen gjordes som nämnts åren 1949-50 efter förslag av professor Erik Lundberg, Stockholm. Då togs bl.a. kalkmålningarna fram och ett elektriskt uppvärmningssystem installerades. En ny invändig restaurering av kyrkan planeras till år 2006.

Kulturhistoriskt värdefulla inventarier
Till kyrkans mest värdefulla inventarier hör korbänken från 1300-talet med målningar från 1600-talet, kalkmålningarna i kyrkorummet (i tornvalvet från 1200-talet, i långhuset och korvalvet från 1300-talet), sakramentsskåpet i koret från 1300-talet, bänkinredningen, delvis från 1600-talet, samt predikstolen från början av 1700-talet.