Edsbro kyrka

Långhusets gavelrösten från 1200-talet är helt av gråsten. Även vapenhusets röste från 1400-talet är byggt helt i gråsten men har mindre orneringar av tegel infogade i muren samt ett putsat parti märkt MDCCCLXXV (1875) efter en renovering gjord detta år. Sakristians och korets gavelrösten är till 2/3 murade i tegel och ornerade med axmurning och strömskift. Användningen av tegel ökade under senmedeltiden då man också alltmer utnyttjade teglets dekorativa möjligheter. Koret är jämnnbrett med långhuset. Kyrkans högresta tak är sedan 1890 täckta med korrugerad plåt och avslutas med enkelt utförda avtäckningar i slätplåt jämngamla med det korrugerade plåttaket. Takmaterialet kan verka främmande i miljön men är idag värdefullt som ett av få bevarade tak av detta material och av så hög ålder. Plåttaket är lagt över ett äldre spåntak. På taket finns smidda järnkors, två av dem med årtalen 1836 och ett märkt 1904.

Långhusets fönster mot söder och öster samt korets fönster mot söder fick sin nuvarande form när de förstorades 1753. Korets fönster mot öster har ursprunglig storlek liksom sannolikt sakristians. Det östra korfönstret har glasmålningar från 1904 som ersatte medeltida målningar. Övriga fönster har träbågar, mest med blåst äldre glas, troligen från 1800-talets senare hälft.

Dörren till vapenhuset är av grova brädor, försedd med riklig medeltidsinspirerad smidesdekor och tillkom 1904. Den tidigare dörren finns bevarad i klockstapeln och har huggmärken som sägs härstamma från rysshärjningarna 1719. Den ursprungliga yttre portalen, nu mellan vapenhuset och långhuset, har en tvåsprångig spetsbågig tegelomfattning som sedan 1904 rymmer en rektangulär innerdörr.

Edsbro kyrkas interiör har successivt fått sitt nuvarande utseende genom flera större omdaningar. Kalkmålningarna målades 1625 och kalkade troligen över 1753. På 1760-talet tillkom en stor del av nuvarande snickerier, Vid en stor restaurering 1904 togs kalkmålningarna fram samtidigt som en ny bänkinredning skapades. Den senaste större förändringen skedde 1950-1952 då kalkmålningarna restaurerades och snickerierna fick sin nuvarande färgsättning i gråblå ton med de ursprungliga kulörerna på predikstolen som utgångspunkt. Kyrkans snickerier hade 1904 målats i en tidstypiska bruna kulörer med förgyllningar.

Vapenhuset har ett stjärnvalv som 1904 fått en enkel kalkmålning med röda stjärnor i valvkapporna och enkla rankor på valvribbornas undersidor. Längs vapenhusets väggar finns bänkar av trä vars patina visar att de är av hög ålder. Golvet är av tegel, lagt 1950 och innebar en återgång till tegel som golvmaterial i vapenhuset. Nuvarande tegelgolv ersatte ett brädgolv från 1904, vilket då lagts över ett ursprungligt tegelgolv.

Kyrkorummet karaktäriseras av en intimitet som ges av de rikligt bemålade väggarna och valven. Samtidigt har rummet ett vackert ljus tack vare stora fönster på sydsidan och ger ett påkostat intryck genom många och välgjorda snickerier och ljusbärare. Kyrkorummet täcks av fyra tegelvalv. Korets valv vilar på murarna vilket visar att valvet tillkom redan när koret byggdes på 1400-talet. Långhusets tre ribbvalv vilar på pelare som inte är i förband med yttermurarna vilket visar att valven slagits sekundärt, sannolikt vid 1400-talets slut. Ursprungligen hade långhuset antingen tunnvalv av trä eller öppna takstolar. Valv och väggar är täckta med uttrycksfulla kalkmålningar från 1625. Målningarna täcker på ett sätt som är typiskt för sin tid så gott som alla ytor och har en karaktär med rötter i medeltida kalkmålningstradition men ett motivval som delvis skiljer sig från det medeltida. Målningarna kalkades över 1753. 1625 års målningar är en blandning av motiv och ornament med medeltida anknytning som t ex den yttersta domen i mellersta travén i långhuset och motiv typiska för 1600-talet. Några kan härledas till 1618 års svenska bibel som t ex Noaks ark i koret och är typiska för tidens intresse för gamla testamentet. Typiskt är också de många djävulsmotiven. Kalkmålningarna togs fram vid 1904 års restaurering av konstnären C Wilhelm Pettersson som arbetade i flera av kyrkorna kring Edsbro. Ganska stora förändringar gjordes av både ornamentik och delvis även motiv jämfört med ursprunget. Motiven upplevdes på några ställen som stötande och kyrkan ansökte till riksantikvarieämbetet om att valvmålningar föreställande häxor och djävlar icke borde återställas, enär det skulle inverka störande på sinnet att strax vid ingången till Guds hus mötas af dylika framställningar. Främst var det i vapenhuset man fann målningar med häxmotiv som målades över, medan de togs fram i långhuset. Målningarna rengjordes 1951 och 1970.

Golvet i kyrkan är sedan 1904 ett brädgolv. Golvet byttes på 1970-talet under läktaren på grund av rötskador.

1861 byggdes en ny orgel av P L Åkerman i Stockholm och i samband med det en ny läktare. Orgelläktaren byggdes om 1904 då bland annat dörrarna mot vapenhuset och den inbyggda trappan under läktaren tillkom. Längs norra väggen har funnits en mindre läktare som togs bort 1861. Orgeln har genom gått flera förändringar under 1900-talet. Orgelverket byttes ut 1937 och renoverades 1971. Nuvarande orgelverk byggdes 1993.

På 1760-talet förnyades stora delar av kyrkans snickerier. 1762 tillkom en bänkinredning med slutna bänkkvarter tillverkad av snickaren Dahlström i Norrtälje som var den som levererade stora delar av inredningen. 1904 byttes bänkinredningnen förutom i koret ut mot nuvarande öppna bänkar. De gamla bänkarnas sidor återanvändes som väggpaneler och sitter ännu på plats.

Predikstolen som här finns på södra väggen är gjord i en enkel barockstil, där de tre snidade figurerna som föreställer evangelisterna Matteus, Markus och Lukas ter sig närmast naiva till karaktären. Troligen är predikstolens undre del gjord av snickaren Olof Person från Ljusdal, Hälsingland på 1600-talets senare hälft. Olof Person gjorde under denna period ett antal predikstolar, bland annat i Ununge i Uppland och Trönö i Hälsingland. Ljudtaket tillkom på 1760-talet och är gjort av samme snickare Dahlström som då gjorde bänkinredningen. Även korgen kompletterades med en övre kant och en list i form av lagerstav med korsade band tillkom. På predikstolen står timglas i en hållare som kröns av en dödskalle, en symbol för tidens gång och människans dödlighet som idag framstår som mycket teatralisk.

Altaret av tegel är medeltida och rymmer en relikgömma. Altarringen förfärdigades vid 1760-talets slut av Dahlström i Norrtälje. Altarprydnaden är däremot ett arbete inköpt från Stockholm på 1760-talet. Den förgyllda rokokoramen med änglar, urnor och en stor sol omfattar en osignerad oljemålning av Jesus på korset mellan Maria och Johannes. I nedre delen av ramen finns en relief av ek som föreställer herdarnas tillbedjan av det nyfödda Jesusbarnet. Motivet är vanligt på altartavlor, reliefen är antagligen utländsk och tillverkad på 1500-talet. Tillsammans med ljudtaket över predikstolen är altaruppsatsen och bänkarna i koret vad som återstår i oförändrat skick av de många snickerier som tillkom på 1760-talet.

Dopfunten är enkel och saknar helt ornering. Den är jämngammal med kyrkan och står sedan 1926 i korets norra sida men har tidigare stått under det västra gavelfönstret.

Kyrkan har en rik uppsättning ljusbärare som bidrar till påkostade intycket av rummet. I långhuset hänger två ljuskronor av mässing från 1600-talet och en från 1904 samt en kristallkrona från 1700-talet. I valvbågen mellan långhus och kor finns en ljusarm av mässing för tre ljus från 1689.

Kyrkorummet fick sin nuvarande färgsättning vid 1950-52 års restaurering. Kalkmålningarna rengjordes och mindre retuscheringar gjordes. För snickerierna togs predikstolens dämpat gröna och grå kulörer som utgångspunkt för en ny färgsättning.

Sakristian har en enkel ålderdomlig karaktär med vitkalkade väggar och tunnvalv. Golvteglet lades 1952. I taket hänger en kristallkrona skänkt 1837 av komministern i Edsbro J Enlund. Dörren mot långhuset är av smidd plåt på järnram. Dörröppningen är tvåsprångig och upptill stickbågig. Samma form har fönsternischen mot öster, fönsteröppningen hade länge varit igenmurad men togs åter upp 1904 denna gång dock med en enklare rektangulär form.

Edsbro kyrkas interiör har en ålderdomlig prägel genom sina dominerande och effektfulla kalkmålningar. Genom sin mångfald av snickerier från 1600-tal till tidigt 1900-tal med färgsättning som fick sin nuvarande utformning 1950-1952 har kyrkan en rikedom av inslag från olika tidsepoker som gör den samtidigt både varierad och harmonisk.