Riala kyrka

Innan den nuvarande stenkyrkan uppfördes vid 1200-talets slut fanns det sannolikt en träkyrka på samma plats. Eventuellt har sakristian tillhört den äldre träkyrkan.

1200-talets långhus synes ha haft ett trätunnvalv. Under 1460-70-talen välvdes kyrkan och försågs med kalkmålningar. Tegelvalven är tre, två stjärnvalv och längst i väster ett ribbvalv.

Vapenhuset byggdes till i början av 1400-talet i anslutning till kyrkans huvudentré på södra långväggen. Under 1400-talets senare hälft utvidgades vapenhuset åt väster och skjuter ut ett stycke utanför långhusets västgavel. Efter denna utvidgning välvdes vapenhuset. Vid vapenhusets östra vägg finns ett murat tegelaltare med en rundbågig nisch.

Vapenhuset byggdes till i början av 1400-talet i anslutning till kyrkans huvudentré på södra långväggen. Under 1400-talets senare hälft utvidgades vapenhuset åt väster och skjuter ut ett stycke utanför långhusets västgavel. Efter denna utvidgning välvdes vapenhuset. Vid vapenhusets östra vägg finns ett murat tegelaltare med en rundbågig nisch.

Under 1700-talet förstorades fönstren och målningarna överkalkades år 1749. Samma år byttes den tidigare altarprydnad ut mot den nuvarande altaruppsatsen. En rikt snidad rokokoram i blått och guld, tillverkad av bildhuggaren Olof Gerdman i Stockholm. Denna ram omfattar en oljemålning på duk föreställande Korsfästelsen, en kopia av en målning av Rubens i Antwerpens katedral.

Till 1700-talets förändringar hör också den nuvarande predikstolen, ett barockarbete tillverkad år 1734 av mäster Hans Möller samt altarringen och altarbordet tillverkat år 1796-97 av snickaremästare Forsman i Norrtälje.

Orgelläktaren och orgelfasaden är uppförda år 1842 efter ritningar av arkitekt C.G. Blom Carlsson.

Interiören präglas av de två senaste restaureringarna. Vid 1892-93-års restaurering, ledd av arkitekten J. Laurentz framtogs, de på 1700-talet överkalkade, muralmålningarna och restaurerades hårt. Bänkinredningen ersattes med den nuvarande öppna och fönstren fick sina medeltidsinspirerade öppningar med trefönstergrupper i nygotisk anda. Korets rundfönster med glasmålning härrör också från Laurentz restaurering år 1893 liksom predikstolens prydnader, i målad och förgylld gjuten zink.

År 1939 restaurerades kyrkan under ledning av Erik Lundberg och konservator Alfred Nilsson. Interiören fick då sitt nuvarande utseende. Korets målningar befriades från övermålningen från år 1893 och valv och väggar rengjordes. Nytt trägolv lades in i hela kyrkan. Predikstolen och altarringens färgsättning är ett resultat av 1939-års restaurering. Vidare konserverades hela beståndet av medeltida skulptur.

1890-talets bänkinredning målades om år 1953.

Av medeltida träskulptur finns bevarat en staty föreställande aposteln Jakob d.ä. från 1300-talets senare hälft, en madonnabild och ett krucifix.

Dopfunten är från 1200-talets senare del. Dessutom finns en slutstensplatta av trä bevarad i korvalvet, förmodligen samtida med valven.

Över den tresprångiga öppningen in till kyrkan, i vapenhuset, finns en keramikrelief av konstnären Gunnar Palmgren från 1944.

Långhuset, i öst-västlig riktning, utgörs av en rektangulär salkyrka av gråsten med kraftigt utbredda fogar. Dessa var försedda med s.k. kvaderristning, en ristning i putsen, som ville ge en illusion av att byggnaden var uppförd av fyrkantiga block. Kvaderristningen kan ses på gavlarna från långhusets vind.

År 1894 spritputsades väggarna utvändigt, med slätputsade dörr- och fönsteromfattningar. Fasaderna är vitkalkade och utformade med blinderingar. Sockeln tjärströks år 1900.
Kyrkans branta sadeltak täcks av tjärade spån.

1200-talets långhus synes ha haft ett trätunnvalv. Under 1460-70-talen välvdes kyrkan och försågs med kalkmålningar. Tegelvalven är tre, två stjärnvalv och längst i väster ett ribbvalv.

Sakristian har ett ursprunglig s.k. klostervalv murat av gråstensskärv, en ålderdomlig konstruktion som är relativt ovanlig i Uppland. I sakristians norra innermur sitter ett ursprungligt väggskåp.

Vapenhuset byggdes till i början av 1400-talet i anslutning till kyrkans huvudentré på södra långväggen. Under 1400-talets senare hälft utvidgades vapenhuset åt väster och skjuter ut ett stycke utanför långhusets västgavel. Efter denna utvidgning välvdes vapenhuset. Vid vapenhusets östra vägg finns ett murat tegelaltare med en rundbågig nisch.