ANGARNS KYRKA

Vapenhuset täcks av ett vitmålat trätunnvalv, tillkommet under 1790-talets stora omgestaltning. På den västra och östra muren finns dock 15 cm breda indragningar, för ett aldrig fullbordat, eller tidigt borttaget tunnvalv. Golvet är belagt med lertegel, lagt i fiskbensmönster. Dubbeldörren in till kyrkorummet sattes in under 1800-talet.

Även långhusets valmade och segmentformade valv tillkom i samband med renoveringen 1795-96. Renoveringen, som innebar en omgestaltning i tidstypiskt manér, leddes av C E Wisell från Stockholm. Valvet markeras med hjälp av en profilerad och blåmålad list i trä. Läktaren hade redan uppförts under 1760-talet, men byggdes om i samband med den stora renoveringen. Den utskjutande norra delen togs bort och fronten försågs med den porfyrmarmorering den har idag. På orgelläktaren finns ännu originalbänkarna bevarade liksom två trearmade ljusbärare, även de marmorerade. Läktarombyggnaden genomfördes av snickaren Lundin. 1849 införskaffades kyrkans första orgel. Även om orgelverket förändrats, senast 1970, är den gamla fasaden bevarad.
Predikstolen, även den porfyrimiterande, tillverkades av hovbildhuggaren Per Ljung i nyklassicistisk stil i samband med renoveringen 1795-96. Ljudtaket är dekorerat med stiliserat utskurna fransar. Timglaset, som har ett ställ av snidat och förgyllt trä, skänktes till kyrkan 1745.

Långhusgolvets västra del är belagt med lertegel. I främre delen av gången ligger gravhällar, medan golvet i bänkkvarteren är belagt med bräder. Två bänkkvarter fyller långhuset. Bänkarna tillkom i samband med renoveringen 1946, som leddes av byggnadsrådet David Dahl. Bänkarna anspelar säkert på de slutna bänkkvarter som tillkom i samband med 1700-talets omgestaltning, och som under 1800-talet ersattes med öppna bänkar. I samband med renoveringen 1946 försågs även interiören med innanfönster av antikglas samt blyspröjsar.

Korgolvet, som är belagt med röd kalksten, är något förhöjt. Altare och altarring tillverkades 1788, men målades om under renoveringen 1946 för att harmoniera med de nya bänkarna. 1846 dekorerades korfönstret av ett förgyllt kors med törnekrona samt en väggmålning med blått draperi i nyklassicistisk stil.

Sakristian täcks ännu av det kupolartade kryssvalvet från 1400-talet. Det stickbågiga och gallerförsedda fönstret tillkom sannolikt under 1700-talet, när övriga fönster vidgades eller kom till. Entrén från kyrkorummet till sakristian är rundbågig och infattad av tegel. I sakristian finns två större skrudskåp, varav det ena sannolikt tillkom under 1700-talet och det andra är en replik, tillverkad under 1980-talet.

Inventarier
I koret står dopfunten från 1200-talet, troligtvis tillverkad på Gotland. Kyrkorummets släta och vitmenades väggar dekoreras bland annat av ett triumfkrucifix från 1200-talet. Skulpturen, som ursprungligen utförts i romansk stil moderniserades under gotiken enligt tidsenligt maner. Således förstärktes lidandets uttryck med en justering av benställningen liksom målade blodspår.

Av kyrkans nattvardskärl tillverkades kalk, patén och vinkanna av silver under 1800-talets första hälft. Oblatasken tillkom redan 1710. I kyrkans ägo finns även ett sockenbudstyg från 1854.

Till kyrkans äldsta textilier hör en mässhake av röd sidendamast från 1500-talet samt en mässhake av svart sammet med broderat kors och strålkrans, tillverkad efter 1830.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Angarns kyrka torde som tidigast ha tillkommit under 1280-talet. Sakristian samt vapenhuset har tillkommit något senare, och varken vapenhusets eller sakristians murar ligger i förband med långhuset. Salkyrkans långhus var ursprungligen täckt av ett tunnvalv med treklöverformad genomskärning, något som var vanligt under folkkungatiden. Vid okänd tidpunkt har kyrkan brunnit varpå trätunnvalvet brann ner och murarnas övre del förstördes. Efter branden försågs långhuset med ett platt innertak av trä och samtidigt sänktes vägghöjden med ungefär en halv meter. Vapenhuset lämnades utan innertak, med synliga takstolar. Sakristians medeltida valv bevarades dock.

Angarns kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Flera fornlämningar skvallrar om att trakten kring Angarn varit bebodd i flera tusen år. Här finns bl a ett stort antal runstenar från 1000-talet liksom flera hällristningar från yngre bronsåldern, då bebyggelsen var omfattande. Under medeltiden fanns här en vik som stod i förbindelse med Långhundraleden, den s k Angarnsjöängen. Angarn hade således liksom flertalet kyrkor, ett strategiskt läge utmed en farled och var lätt att nå i landskapet. Under 1800-talet torrlades sjön för att man skulle utvinna mer åker och samtidigt förbättra förhållandena för den befintliga intilliggande odlingsmarken.

Ordet garn betydde tarm eller snöre och användes i namn som betecknade något långsmalt. Angarnsjöängen var ju i forntiden en vik av Saltsjön. Förleden An- betyder mittemot och torde syfta på att kyrkan ligger mittemot den närbelägna viken Garn, där Össeby-Garns kyrka är belägen.

Vid tiden kring 1314 var Angarn annex till Vada kyrka. Annexförhållandet kvarstod fram till 1923, då församlingen lades som annex till Össeby-Garn. Sedan den 1 januari 2006 tillhör Angarns kyrka Össeby församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Dyhlén-Täckman, I, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Kulturhistoriskt värdefulla områden, Stockholm 1986
Henschen, I och Tuulse, A, Kyrkor i Vallentuna härad, Sveriges kyrkor, vol 71, Stockholm 1953
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Sjöman, B, Angarns kyrka. Upplands kyrkor -213, Katrineholm 1989

Kyrkan är uppförd av gråsten med rektangulär plan och ett rakt avslutat kor i öster. Omfattningar är dock till viss del murade i tegel. I samband med en större renovering 179596 försågs långhuset med nya takstolar. Sakristian och vapenhuset har dock kvar den medeltida takstolskonstruktionen.

Angarns kyrka är till sin form och plan ännu bevarad sedan kyrkan uppfördes under medeltiden. Gråstensfasaderna är putsade, och torde även ursprungligen ha varit det. Vid den östra gaveln finns en runsten inmurad i fasaden. Under 1700-talet var det främst fönstrens förändringar som skulle påverka kyrkans utseende exteriört. 1759 tas korfönstret upp till nuvarande utseende och under 1790-talets stora renovering vidgas de södra fönstren samtidigt som ett nytt fönster tas upp mot norr. Nuvarande ytterbågar kom till i samband med en renovering under 1800-talet.

Mot väster finns ännu ursprungsfönstret, eller snarare den ursprungliga gluggen bevarad. Kyrkans tak, som tidigare var täckta av spån, är nu klädda med falsad och svartmålad plåt.
Entrén till vapenhuset i söder markeras av en tvåsprångig, murad portal, typisk för uppländska vapenhus från 1400-talet. Porten är troligen den medeltida, även om låset tillkommit under 1700-talet. Vapenhuset kröns av ett kors, ditsatt under 1700-talet.