ÖSTERÅKERS KYRKA

Vapenhuset har ett plant innertak som liksom de putsade väggarna är målat i vit färg. Golvet är belagt med gravstenar. 1987 byggdes vindfången om ritningar av arkitekt Uno Söderberg. Under 1990-talet inrättades en handikapptoalett, samt städrum och förråd i vapenhusets västra del, även det efter Söderbergs förslag.
Kyrkorummet täcks av kryssvalv samt stjärnvalv, tillkomna i samband med den stora ombyggnaden 1649-1650. Valven är liksom väggarna putsade och avfärgade i vit kulör. Valvpelarna delar rytmiskt in kyrkorummet i olika sekvenser. På den norra muren, intill predikstolen, syns läget för den medeltida kyrkans östra vägg. Kyrkan försågs med en orgel 1837. Orgelfasaden samt läktaren utfördes efter ritningar av C G Blom Carlsson, men läktaren utvidgades vid 1900-talets mitt. Nuvarande orgelverk tillverkades 1970 av Marcussen & Søn, Aabenraa, Danmark. Orgeln har 38 stämmor. Sedan 1979 finns en kororgel från Richard Jacoby Orgelverkstad i Stockholm.

Under 1950-talet genomfördes en större renovering under ledning av arkitekterna Evert Milles och Erik Källgren. Det var i samband med denna upprustning som brudkammaren inreddes i kyrkans nordvästra hörn och kyrkorummet försågs med nuvarande bänkkvarter. Samtidigt målades kyrkans samtliga snickerier om i en enhetlig kulör. Predikstolen tillverkades efter ritningar av arkitekt Thure Wennberg 1791, och ersatte då en äldre från 1630-talet. Predikstolen är utförd i klassicistisk stil och täcks av ett ljudtak, bland annat dekorerat med stiliserade fransar.

Det polygonala koret ger ett mycket ljust intryck med de höga, spetsbågiga fönstren. I samband med en renovering under 1980-talet frilades det mittersta fönstret som sedan längre tid varit igensatt. Koret har nu således samma form som under 1600-talet. Vid 1980-talets renovering togs även det murade altaret från 1784 bort och den gamla altartavlan flyttades till väggen ovan sakristieingången. Korfönstret dekorerades istället med ett glaskors av konstnären Marika Lilliehöök Hennix. Sedan 2000 är koret försett med ett nytt altarbord och en dopfunt, efter förslag av arkitekten Mona Lantzourakis.

Entrén till sakristian är försedd med en dörr i järnplåt, tillverkad 1649. Sakristian, som uppfördes kring 1430, är nu täckt av ett vitmålat tunnvalv, tillkommet i samband Fersters ombyggnad 1647-50. Väggarna pryds av flertalet porträtt av tidigare kyrkoherdar, tidigare upphängda i kyrkorummet. Golvet är belagt med äldre gravhällar och längs västra väggen finns flera skrudskåp från 1700-talet.

Inventarier
Till kyrkans äldsta inventarier hör en dopfunt från 1100-talet av gotländsk kalksten. Den står dock i vapenhuset. I koret står en dopfunt från 1672, tillverkad av brun ölandskalksten och är skänkt av Gabriel Oxenstierna. Korets väggar dekoreras av ett antal minnestavlor och begravningsvapen. Mot söder finns ett epitafium, tillverkat i svart marmor över riksrådet Gabriel Oxenstierna, och mot norr ett begravningsvapen för greve Gabriel Oxenstierna, son till förutnämnda Oxenstierna.

Kyrkan bevarar ett flertal äldre silverföremål från 1600-talet och framåt. Till det äldsta hör dock en kalk av förgyllt silver, tillverkad i Tyskland under 1500-talet.
Till kyrkans äldre textilier hör bl a en röd mässhake, dekorerad med kors och spetsar, samt en mässhake av svart sammet, även den dekorerad med kors och spetsar. Båda skänktes till kyrkan kring 1700-talets mitt. Det äldsta antependiet är tillverkat av röd sammet 1794.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Österåkers kyrka är uppförd som en enskeppig kyrka i öst-västlig riktning med murverk av framförallt natursten, men även av tegel. Kyrkan fick huvudsakligen sitt nuvarande utseende vid en genomgripande ombyggnad 164750. Ombyggnaden bekostades av Brita Kurk- Oxenstierna, dåvarande ägare till Smedby säteri, samt av Gustaf Banér. Kurk anlitade murmästaren Hans Ferster för att leda arbetet. Arbetets primära mål var att uppföra ett nytt, högt och polygonalt kor med underliggande gravvalv. I samband med arbetet, rasade delar av kyrkans norra mur. Det ledde till en genomgripande restaurering av kyrkan.

Kyrkans fasader är vitputsade och delas in av murade pilastrar liksom högsträckta och spetsbågiga fönster med järnbågar. Pilastrarna dekoreras av ankarslutar med initialer av såväl Brita Kurk som Gustaf Banér. Det lätt svängda taket är täckt av skiffer och kröns i öster av en takryttare med kopparplåt.

Kyrkans huvudentré går via vapenhuset i väster. Det inrättades 1705 i det medeltida västtornets bottenvåning. Tornet revs dock 1750 medan bottenvåningen och vapenhuset fick stå kvar. Vapenhuset täcks av ett valmat yttertak och är, liksom långhusets tak, täckt med skiffer. Den rundbågiga portalen är i övre delen försedd med ett fönster. Dubbelporten till vapenhuset är dekorerad av beslag från 1400-talet, dock renoverade och kompletterade.
På den södra långsidan finns en rikt utsmyckad sandstensportal, krönt av de Oxenstiernska och Kurkska vapnen.

Sakristian, som tillkom under 1400-talet, är belägen i norr. Röstet är dekorerat med en ornering som har stora likheter med orneringen på Uppsala domkyrkas torn, varför sakristian kan dateras till omkring 1430. Under Fersters renovering 1647-50, byggdes sakristian om och försågs med en strävpelare.

steråkers kyrka uppfördes under slutet av 1100-talet. Den medeltida kyrkan bestod av ett långhus med ett smalare kor, samt ett kraftigt torn i väster, möjligen avsett som skyddsrum. En sakristia tillkom troligen på 1200-talet och under 1200- eller 1300-talet fick koret samma bredd som långhuset. Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt öster. Ett vapenhus uppfördes i söder samt en ny sakristia i norr och invändigt slogs tegelvalv som dekorerades med kalkmålningar. Under en genomgripande ombyggnad 164750 gestaltades kyrkan enligt samtida ideal, även om det medeltida murverket bevarades.

Österåkers kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Namnet Österåker är troligen inspirerat av namnet Åker (ursprungligen i betydelse helig åker) och antyder att området kan vara en gammal kultplats. För detta talar bl a bevarade terrassbildningar från yngre järnåldern. Att Österåker haft en stor betydelse redan under förhistorisk tid vittnar även tre stora gravfält kring kyrkan om. Gravfälten pekar på att området har hyst en kontinuerlig bosättning från åtminstone äldre järnålderns senare hälft. Kyrkan låg utefter den betydelsefulla Långhundraleden i närheten av Garnsviken. Stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka av trä.

När järnvägen anlades under modern tid blev socknens centrum flyttat till Åkersberga, något som medfört att kulturmiljön kring kyrkan kunnat bevaras.