JÄRFÄLLA KYRKA

Järfälla kyrka är orienterad i öst-västlig riktning. Kyrkans äldsta murar, förhöjda under medeltiden, är uppförda av obearbetad gråsten. Murtegel har använts i sakristian, vapenhuset, övre partiet på långhusets västgavel samt i portal- och fönsteromfattningar.

Egentlig sockel saknas i enlighet med uppländsk tradition. Av funktionella skäl har gråstensmuren nedtill lämnats oputsad vid restaureringen på 1960-talet. Från den tiden är fasadens kvastade kalkputs som följer murens ojämnheter. Avfärgningen från år 2003 är utförd i brutet vitt. Långhuset och korets västra del har gemensam nockhöjd samt tak täckta av skiffer och gavlar krönta av kors i trä med flöjlar i järnsmide. Samtliga tegelmurade ytor är överputsade. Långhusets västgavel och sakristian har runda blinderingar i muren och i vapenhusets västfasad finns en fönsternisch. Vapenhusets sydgavel har en medeltida portal som är rundbågig och tvåsprångig samt försedd med målad, järnbeslagen trädörr från 1957. Den medeltida västportalens träport är tillkommen på 1960-talet. Samtliga fyra fönster i norra muren är upptagna i början av 1800-talet och fönstren i södra muren är samtidigt förstorade. Fönsterbågar i trä är indelade i små rutor med hjälp av blyspröjs och bågarna är tjärade i svart.

Järfälla kyrka uppfördes under 1100-talets sista fjärdedel och kyrkans dopfunt dateras till 1100-talets andra hälft. Av den romanska kyrkan återstår långhusets två östliga travéer med sydportal samt korets västparti med rester av ett troligen planerat östtorn. Under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och fick ett gotiskt fönster i söder, sakristia byggdes i norr och fick samtidigt som koret ett gotiskt ribbvalv i tegel. Samtidigt eller något senare förlängdes koret mot öster med ett lägre men välvt parti.

Under 1400-talets mitt byggdes vapenhus i söder med valv som slogs samtidigt med långhusets tre kryssvalv av tegel med helstensribbor. Under samma århundrade utvidgades långhuset med ytterligare en travé som täcktes av ett tegelvalv med halvstensribbor. Samtidigt fick kyrkan västportal.

1751 genomfördes en omfattande reparation av kyrkan. 1825 vidgades fönsteröppningar åt söder och fönster togs upp mot norr.

En grundlig restaurering utfördes 1927 följd av mindre kompletteringar på 1960-talet och de första åren på 2000-talet. Adlerbergska gravmonumentet på kyrkogården restaurerades 2005.

Järfälla kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

HISTORIK
Järfälla utgjorde tillsammans med Spånga en större sammanhängande järnåldersbygd som först i och med den medeltida sockenindelningen klövs i två socknar. Namnet Järfälla skrevs 1303 Gerfelli och tolkas som den kilformiga utmarken. Kyrkan uppfördes på en av de förhistoriska gårdarnas mark, intill den gamla häradsvägen, som troligen har förhistoriska anor. Två runstenar ska ha varit placerade vid kyrkan. Närheten till Bällstaån visar att Järfälla kyrka, i likhet med så många andra uppländska medeltidskyrkor, byggdes invid en viktig vattenled.

Under medeltiden etablerades nya gårdar i socknens norra och västra, mera skogrika trakter. Folkmängden ökade, vilket ledde till flera utvidgningar av kyrkan under medeltiden. Under 1600-talet bildades flera säterier som innebar en markkoncentration till ett fåtal ägare. 1751 donerade ägarna till Jakobsberg och Säby gårdar, kammarherre Olof Adlerberg och hans maka Anna Sofia Gyllenborg, 300 daler till kyrkans reparation.

Jordbruk och boskapsskötsel var länge järfällabornas viktigaste näringsfång. Men vid förra sekelskiftet avstyckades tomter för Järfällas första villasamhälle på Barkarbys och Kyrkbyns ägor. Ett 25-tal villor byggdes innan kronan köpte upp marken för ett militärt övningsområde på Järvafältet och Barkaby flygfält. 1900-talet har inneburit en kraftig befolkningsutveckling för Järfälla församling, som 1992 delades i fyra församlingar där Järfälla kyrka tillhör Barkaby församling.

Kyrkans huvudentré i väster saknar vapenhus, men har vid 1960-talets restaurering byggts in med ett vindfång av glas och stål under läktaren. Från samma tid härrör en spiraltrappa i stål upp till orgelläktaren. Kyrkans västra trave saknar bänkinredning och fungerar som en plats för bokbord, klädhängare, bänkdynor och teknisk utrustning. Som besökare möts man av en ljusbärare i smide kallad Det ekumeniska skeppet. Golv av kalksten fortsätter i långhusets mittgång och i koret. Det långsmala kyrkorummets väggar och höga valv är vitkalkade och rengjorda vid senaste restaureringen. Enda medeltida målningsdekor som hittats är spår efter det igensatta gotiska fönstret på långhusets sydmur. Bänkkvarteren i långhusets tre följande travéer har plankgolv och fasta, slutna bänkar. Bänkkvarteren går fram till kortrappan och södra kvarteret avdelas med en gång till sydportalen. Bänkarna från 1752-53 har tillverkats lokalt av bonden Anders Olsson i Äggelunda. Fönstrens innerbågar av trä är målade i grått.

Sydportalen, som är rundbågig med järnbeslagen dörr från 1200-talets slut, tillhör den romanska kyrkan. Den leder till det senmedeltida vapenhuset vars golv är täckt av tegel med tre trappsteg ner mot ytterporten. Väggar och samtida valv är putsade och vitkalkade. Ett medeltida fönster i västra väggen är försett med järngaller.
I långhusets nordöstra hörn sitter predikstolen av målat och förgyllt trä, skänkt 1724 av C G Dücker på Jakobsberg och Säby, flyttad till sin nuvarande plats på norra sidan vid kyrkans restaurering 1752. Rundbågiga fält med målningar framställer Kristus och de fyra evangelisterna. Draperimålningen på muren, troligen utförd av J W Rinck, kom till 1752 när en uppgång direkt från sakristian byggdes. Timglaset på predikstolen och nummertavlan på sin arm i triumfbågen är från samma tid.

Triumfbågen skiljer långhuset från det kvadratiska koret vars gotiska ribbvalv i tegel är kyrkans äldsta. Den till koret senare tillkomna, lägre förlängningen mot öster är försedd med ett välvt parti. Korets väggar och valv har kalkmålningar i nyklassisk stil från 1927 av konstnären Yngve Lundström. Såväl altaret av trä, med placering intill östra muren sedan 1779, som altaruppsatsen, är i stort sett oförändrade sedan 1825. Altartavlan i olja på duk framställer Kristus i Emmaus. Rundfönstret över tavlan ersattes 1927 med en glasmålning av Yngve Lundström. Altarringen, från 1960-talets restaurering, består av flera delar.

Den romanska dopfunten av sandsten med reliefornering på cuppan och en fot prydd av odjurshuvuden samt uttömningshål är tillverkad under 1100-talets senare del, troligen i Mälardalen. Närbesläktade funtar finns i Bro och Frösunda kyrkor. Ett äldre fragment av cuppa är funnet på Fornhemmets tomt i Sigtuna. Dopfunten är placerad i korets södra sida, över stenhällen som täcker nedgången till det Adlerbergska gravvalvet. Från samma tid är ett fragment av en gravhäll med inristat ringkors som nu förvaras i förrådet på kyrkogården. På triumfbågens södra mur sitter ett epitafium över Anna Carolina Adlerberg efter en ritning från 1767 av Jean Eric Rehn. Det är av grön kolmårdsmarmor och har formen av en sarkofaggavel, krönt av ett förgyllt vapen av ätten Adlerberg.

I en nisch i korets norra vägg finns en träskulptur som framställer Heliga Anna med jungfru Maria och Jesusbarnet. Skulpturen, ett svenskt arbete från tiden omkring 1500, kan ha tillhört det altarskåp som fanns över altaret fram till 1825.

En rundbågig ingång från koret till sakristian har tröskel murad av tegel och en djup, stickbågig nisch mot koret. Sakristian har plankgolv, kalkade väggar och ett tidigt ribbvalv.
Dörren till predikstolen är från 1752 och en järnskodd dörr till en medeltida förvaringsnisch i väggen är från 1817 . Inredning av furu, för textiliernas förvaring med hängare för mässhakar och kalkkläden, är från 1960-talets slut, kompletterad 2004 med en skrivpulpet.

Läktarbarriären är ombyggd 1947 med mittpartiet från den gamla barriären.
Orgeln är ritad och byggd 1962 av Marcussen & Søn Orgelbyggeri från Aabenraa i Danmark och tillbyggd med ryggpositiv 1970. Den omfattar 27 stämmor.

Övriga inventarier
Ett par ljusstavskrön med sekundärt förgyllda figurer dateras till 1400-talets andra hälft. Dopbord samt dopskål och silverkanna, är skänkt 1757 från Säby gård, med makarna Olof Adlerberg och Anna Sofia Gyllenborgs namn ingraverade. I kyrkan finns även oljemålningar från 1700-talet. Ljusarmar och ljuskronor samt liturgiska textilier är från 1700-tal och framåt.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.