lycksele kyrka

Kyrkan är uppförd i nyklassicistisk stil 17951799, efter ritningar av arkitekten Per Wilhelm Palmroth vid Överintendentsämbetet, Stockholm. Byggmästare var Olof Alm från Nordmaling, som också hade gjort en första förslagsritning.

Utvändigt har kyrkan genomgått en del större förändringar. Ursprungligen fanns det en utskjutande sakristia mitt på norra långväggen och en sidoingång på södra långväggen, i rak tväraxel från sakristian. Kyrkan var då ljust röd eller rosafärgad. Den västra ingången hade en mycket enkel omfattning och kröntes av en fronton. En stor restaurering genomfördes 1850, då sakristian revs och en ny, inskjuten polygonal sakristia byggdes till bakom koret i öster. Det innebar även att korfönstren sattes igen och ersattes av nya dörrar mellan koret och sakristian. Ingången till kyrkorummet mitt på södra fasaden sattes också igen och ersattes av ett fönster. Troligen tillkom panelen vid denna restaurering och den målades ljusgrå med vita knutar. Nästa större utvändiga restaurering genomfördes efter ritningar av Lars Israel Wahlman 192223. Vid denna restaurering förändrades sakristian och fick nytt tak och två öppna svalar med svarvade kolonner som bar taket på vardera sidan. Västentrén fick också sin nuvarande omfattning, nya kopparklädda dörrar ersatte tidigare spegeldörrar i trä, yttertrappan byggdes om, en spira sattes upp över koret, tornet kompletterades med små lunettfönster, och stuprör av plåt tillkom. Den senaste större förändringen utvändigt genomfördes efter ritningar av Rolf Bergh 1977. Då tillkom ett vapenhus mitt på norra fasaden, där sakristian ursprungligen var placerad. Kyrkans spåntak är renoverat flera gånger, men delar av det norra takfallet kan fortfarande ha originalspån kvar. Södra takfallet byttes i sin helhet 1985, medan sakristians spåntak är från 1920-talet när den gjordes om.

Vapenhuset i tornets bottenvåning har invändigt en åttakantig form och kolonner i hörnen. Från norra och södra sidan går svängda trappor upp till orgelläktaren. Färgsättningen i blågrått och brunt är dämpad och i taket finns en änglamålning och stjärnor. Vapenhuset är mycket välbevarat sedan 1923, då det fick sin nuvarande utformning, med kolonner och målningar av Filip Månsson. Det enda som avviker är det ljusa brädgolv som lades in 1977.

Kyrkorummet är enskeppigt med rak korvägg och parställda dörrar mot sakristian bakom. Taket utgörs av ett flackt tunnvalv, som är nästintill plant under hjässan. Det har vitmålad träpanel med tre stora rektangulära motivmålade plafonder och en profilerad gulbeige valvlist med målningar i rödbrunt liknande tandsnitt, äggstav och marmoreringar. Väggarna täcks med liggande panel och är vitgråa med stänkmönster. Golvet av furubräder är ljust och lackat. Kyrkan har öppen blågrå bänkinredning med mittgång och rektangulära gavlar marmorerade i blågrått. Korväggen pryds av ett arkitekturmåleri på duk i form av ett skenperspektiv med kolonnuppställning som bär en arkitrav och tempelgavel (tympanon). Altartavlan inom förgylld skulpterad ram föreställer uppståndelsen. Altaret i trä har rundade hörn och förgyllda ornament. Altaringen är halvrund och genombruten med svarvade marmorerade ljusgrå balusterdockor och ljust grålila överliggare och knäfall. Predikstolen på norra väggen har rund korg med karnisformad underdel. Den är marmorerad i grått och blått, indelad i fält genom lisener och försedd med förgyllda ornament och symboler typiska för nyklassicismen. Ljudtaket är runt, med lambrequin, klot och kors. På väggen bakom predikstolen finns en draperimålning. Den långt utskjutande läktaren i väster upptas till stor del av orgeln från 1978 som är okonventionellt disponerad med bastanta sidopartier och ryggpositiv, men inget mittparti. Delar av orgelfasaden, läktarbarriären, och pelarna som bär orgelläktaren är målade i orange. Bakom den nuvarande orgeln finns den gamla orgelfasaden från 1880 bevarad, delvis synlig från kyrkorummet. I utrymmet under läktaren har bänkarna tagits bort och där inryms numera bl.a. kapprum och café.

Interiören har förändrats mycket sedan byggnadstiden. Stora invändiga förändringar gjordes redan vid restaureringen 18491850. De inre förändringar som följde av de yttre ombyggnationerna har redan nämnts ovan. Stora delar av inredningen byttes också ut. Ursprungligen fanns en altartavla som föreställde korsfästelsen, sannolikt kom från den tidigare kyrkan och ska ha varit målad av den mångkunnige Pehr Fjellström. Den flyttades 1849 till den nya kyrkan i Örträsk (där den fortfarande finns kvar) och ersattes av den nuvarande uppståndelsemålningen av konstnären Carl Johan Sjöstrand (målad 1842). Predikstolen byttes också. Den ursprungliga predikstolen utgjordes av en halvrund målad korg utan dekorationer, placerad mitt på norra väggen med direkt uppgång från sakristian. Den ersattes av den nuvarande, som fick ny placering närmare koret. Nuvarande altarring och troligtvis även altare tillkom också vid detta tillfälle och läktaren byggdes ut på sidorna. En av de största förändringarna var det invändiga måleriet. Dekorationsmålaren Karl Erik Holmström, som var bördig från Lycksele men bosatt i Stockholm, engagerades för att måla om kyrkan. Han var samtidigt verksam i Örträsk kyrka och båda kyrkorna fick en liknande utformning med målat kassettak och arkitekturuppställning i skenperspektiv på korväggen. I Lycksele kyrka målades kassettaket över redan på 1870- eller 80-talet, medan de yttre delarna av arkitektur-uppställningen, dvs. de kolonner som flankerade dörrarna, målades över på 1920-talet.
Nästa större förändring var Wahlmans restaurering 192223. Förutom vapenhusets omgestaltning var de kanske största förändringarna i kyrkorummet att interiören målades om och fick ny färgsättning och nya dekorationer, att läktarbarriären om-gestaltades, samt att elektricitet installerades för belysning, radiatorer och bänkvärmare. Några jugendinspirerade mindre ljuskronor finns fortfarande kvar i kyrkorummet. Andra förändringar var bl.a. att predikstolen sänktes, nya korbänkar med svängbara nummerskyltar tillkom och övriga bänkar omgestaltades och fick nya gavlar. Vid restaureringen fann man ett senmedeltida krucifix bakom korpanelen. Det restaurerades, kompletterades och försågs med nytt kors. Troligen kom det ursprungligen från moderförsamlingen, Umeå landsförsamling.

Vid Knut Nordenskjölds restaurering 194951 tillkom källaren under sakristian, liksom taklisterna, dörrfoder och altaret i sakristian. De obelisker som numera flankerar altaret i sakristian stod ursprungligen på vardera sidan bänkkvarteren och var ett typiskt Norden-skjöldskt tillägg. Även lampetterna i kyrkorummet, som ersatt äldre lampetter, bär hans signum. Andra förändringar var att en del av 1920-talets dekorationsmåleri försvann och istället tillkom de tre plafondmålningarna i taket, utförda av konstnären Gunnar Torhamn. De föreställer hur Kristus visar sig för lärjungarna efter uppståndelsen, himmelsfärden och pingstundret, och ska därigenom ses som en tematisk och kronologisk fortsättning på altartavlans uppståndelsemotiv. Fler förändringar som genomfördes vid denna restaurering var att korgolvet höjdes, bänkinredningen byttes mot en helt ny (utom i koret), predikstolskorgen sänktes ytterligare, orgelfasaden fick troligen en ny färgsättning och det medeltida krucifixet hängdes upp på södra väggen.

Kororgeln tillkom 1976 och åren därpå genomfördes ett flertal mycket okänsliga förändringar, huvudsakligen efter restaureringsförslag av Rolf Bergh. Hela den gamla läktaren revs och en ny uppfördes. Under läktaren togs åtta bänkrader bort på vardera sidan för att inrymma kyrktorg och skåp. Bänkkvarteret i nordost, mot koret, kortades också av. Ett andra vapenhus tillkom i norr, och ovanför dörren dit placerades en stor oljemålning av Olle Blomberg, som stilmässigt bryter av från kyrkans övriga karaktär. Nytt furugolv lades in i hela kyrkan. Korgolvet sänktes något, liksom predikstol med tak, altarbord och predella. Altarringen kortades och flyttades något. Ny armatur och ambo tillkom och takkronorna placerades om med två i koret och två i mittgången (tidigare hängde alla i mittgången). År 1978 tillkom dopfunten och den nya stora orgeln som nu helt dominerar läktaren. Den är tillverkad av Magnussons orgelbyggeri i Göteborg och uppges vara av mycket hög musikalisk klass. Det är en fullvärdig konsertorgel. Den är disponerad på ett ovanligt sätt, med kraftiga sidopartier men öppen i mitten där man skymtar den gamla orgelfasaden från 1880-talet (Åkerman & Lund) som fortfarande är bevarad på läktaren.

Bänkinredningen från 1950-talet som 1977 fått en vinröd färgton, målades 1999 om i en mer dämpad blågrå laseringsmålning. Den avsåg att komma nära bänkinredningens ursprungliga färgsättning, men eftersom kyrkorummet innehåller så många årsringar som kulörmässigt drar åt delvis olika håll kan man uppleva att helheten inte är fullt samstämd. År 2010 genomfördes en värmekonvertering med vattenburen fjärrvärme.