GISLAVEDS KYRKA

Gislaveds församling, Båraryds socken, ligger i Gislaveds kommun i Jönköpings läns sydvästra del. I
väster angränsar socknen till Halland. Vid mitten av 1800-talet inleddes en diskussion kring var man
skulle uppföra en ny kyrka. Gislaved som hade kommit att utvecklas till en centralort var föreslagen men
även andra möjliga platser presenterades, såsom Ödegärde, Smörhult eller Gislaveds Buskegård. Tanken
var då att man skulle gå samman från flera mindre församlingar, främst för att kunna klara de omfattande
investeringar som uppbyggnaden av en ny kyrka skulle innebära.
Processen pågick under många år och man hann ändra besluten vid ett flertal tillfällen. 1880-1882
uppfördes en ny kyrka i Båraryd på platsen för den medeltida kyrkan. Ungefär samtidigt lät man anlägga
en begravningsplats i Gislaved. Det kom dock att dröja fram till 1901 innan man beslutade att bygga ett
kapell alldeles norr om kyrkogården. Arkitekt Ludvig Peterson tog fram ritningar och 1904 kunde arbetet
med kapellet sättas igång. Två år senare, 1906, var byggnationen klar. Kapellet invigdes och kom, sin
placering till trots, att få namnet Båraryds kapell.
Båraryds kapell var en väl sammanhållen byggnad med en stor tornhuv placerad i den östra delen av det
valmade sadeltaket. Kapellet hade som idag ett långhus som dominerade även om dess längdsträckning
inte var så poängterad då som idag. Såväl exteriört som interiört uppvisade kapellet drag av
nationalromantik. Detta visade sig förutom i enskilda formelement också genom val av material, såsom
kvaderhuggen granit i grunden och bara murar av rödbränt tegel. Taket var initialt belagt med spån
medan tornet var klätt med omålad, galvaniserad plåt.
Det faktum att Gislaved i likhet med flera andra orter växte fram under en kraftigt expanderade period
kom att bli kännetecknande för den västra delen av Jönköpings län. Det kom också att bli anledningen till
att det på dessa orter ibland etablerades kyrkor som fick en mer stadsmässig karaktär. I nämnda kyrkor
kom även brukandet , såsom gudstjänstfirandet, till viss del att skilja sig från de traditionella
landsortskyrkorna.
I takt med att Gislaved fick en alltmer intensiv verksamhet och folkmängden ökade blev kapellet för litet.
Av denna anledning påbörjades 1935 en omfattande om- och tillbyggnad av kapellet. Byggnadens
långhus förlängdes och tornhuven ersattes av ett traditionellt torn med poängterad höjd. Den väl
sammanhållna byggnadskroppen fick i samband med nämnda åtgärder en mer klassisk utformning av en
salskyrka samtidigt som det rustika i de nationalromantiska kom att behållas. Arkitekten bakom
tillbyggnaden av kapellet var dåvarande länsarkitekt Malte Erichs i Jönköping. Samtidigt som nämnda
arbeten utfördes kom man också att utöka kyrkogården.
Att kyrkogården har utökats i etapper kan man idag uppleva i form av olika indelningar av
begravningsplatsen, inte minst genom att de äldre delarna av kyrkomuren har behållits däremellan.
Kapellet kom efter utvidgningen att kallas kyrka men det skulle dröja fram till 1951 innan den blev
huvudkyrka och på allvar kom att heta Gislaveds kyrka.
Befintlig interiör fick i huvudsak sin utformning 1953-1955. Under dessa år anlitade församlingen
stockholmskonstnären Axel Wallert för att utföra altartavla, takmålningar samt måleri på läktarbröstet
och predikstolen. I en övrigt sparsmakad kyrkomiljö kom nämnda målningar att dominera upplevelsen av
kyrkans inre. Konstnären gavs möjlighet att ta ett helhetsgrepp på kyrkorummet.
Utvändigt angränsar kyrkan till en parkanläggning i direkt anslutning till kyrkogårdens södra del. Parken
benämns allmänt som Kyrkoparken och karaktäriseras av en rund damm med en centralt placerad
skulptur, Folkvisan, av skulptören Axel Wallenberg. Nämnda skulptur tillkom under 1940-talet. I parken,
under en hängbjörk finns fyra reliefer infästa i ett stenfundament. Verket har titeln De fyra årstiderna och
konstnären är Bernard Anderson. Relieferna skapades 1951 och sannolikt göts de av Herman Bergman,
vars namn också finns med i anslutning till relieferna.
I väster ligger vårdcentralen och där låg även längre tillbaka en sjukstuga. Granne med kyrkotomten i
norr ligger bostads- och mindre affärsfastigheter. I öster, mitt emot kyrkan, ligger Kyrkans hus
inrymmande pastorsexpedition och tjänsterum och där intill finns församlingshemmet. Kyrkans hus, där
pastorsexpeditionen ligger, är inrymt i ett tidigare bostadshus i funkisstil. Församlingshemmet
kännetecknas av en återhållsam arkitektur, där dess användning och koppling till kyrkan främst visas i
gatufasadens korsformade fönster. Värt att notera är mönstermurningen i teglets förband, vilket
framkommer särskilt väl i släpljus.
Till skillnad från övriga kyrkor i Gislaveds kyrkliga samfällighet är Gislaveds kyrkan en kyrka i
stadsmiljö. Placeringen ger den också ett litet bredare användningsområde i jämförelse med övriga
kyrkor. Gislaveds kyrka utgör huvudkyrka i pastoratet och där bedrivs exempelvis
konfirmandundervisning och hålls också gudstjänster på speciella teman, såsom dop. Dörrarna till
Gislaveds kyrka är dagligen öppna och framme i koret brinner ofta andaktsljus.

Gislaveds kyrka uppfördes ursprungligen som Båraryds kapell 1903-1905. I Gislaveds central saknades
dessförinnan en kyrka och församlingsmedlemmarna var hänvisade till Båraryds kyrka, omkring 5 km
därifrån. För att råda bot på den situationen fattade man beslut om att uppföra ett centralt beläget kapell i
Gislaveds tätort. Båraryds kapell ritades av arkitekt Ludvig Peterson från Överintendentsämbetet. Det
kanske främsta kännetecken var en dominerande tornspira som likt en stor kon kragandes ner över det
valmade sadeltaket.
Båraryds kapell användes i sitt ursprungsskick fram till 1935 då en genomgripande om- och
tillbyggnaden utfördes. Om- och tillbyggnadens ritningar togs fram av dåvarande länsarkitekten Malte
Erichs i Jönköping. Kapellet förlängdes i öster, försågs med ett traditionellt torn och fick därigenom
också en mer typisk kyrkoform. Den tidigare väl sammanhållna volymen gavs istället en tydligare
längdsträckning. Förändringarna gjorde Gislaveds kyrka till en enskeppig salskyrka med ett välvt
brädtak. Denna form har kyrkobyggnaden ännu kvar.

Utmärkande för Gislaveds kyrka av idag är att byggnaden har östtorn och att altaret därmed är placerat i
väster, vilket i normalfallet brukar vara tvärt om. Anledningen till detta kan ha varit att man styrd av
kyrkotomtens placering fann det mer naturligt att placera huvudingång i öster, eftersom man därigenom
kunde ansluta till färdvägen.
Vanligen läggs koret i öster, för att solens första strålar skall leta sig in genom korfönstret och påminna
om uppståndelsen. Emellertid har detta skäl undanröjts då man innan koret 1953 skulle utsmyckas av
konstnären Axel Wallert satte igen de tre befintliga kofönstren. För att trots nämnda förändring släppa in
dagsljus tog man istället upp ett mindre fönster på korets södra vägg.

Kyrkans exteriör
Kyrkans fasad domineras av en kraftig grund av kvaderhuggen och rusticerad granit. Ovan grunden
följer murar i rödbränt tegel i mönstermurade förband. Långhusets fasader bryts upp av strävpelare, vars
framträdande roll på ett tydligt sätt knyter Gislaveds kyrka till en traditionell tegelarkitektur med rötter i
medeltida europeiskt byggande och samtidigt bevarar den nationalromantiska stil som kapellet
ursprungligen hade. Teglet har i sig använts för att smycka fasaden i form av en gesims och
fönsteromfattningar. I konstrast till det rustika, röda teglet står de klassiska, gröna plåttaken. Plåtarbetena
återfinns även på strävpelarna.
Genom kyrkans förhållandevis höga placering reser sig byggnaden markant över den omgivande
bebyggelsen, ett intryck som förstärks genom att trappan upp till vapenhusets ingång är relativt hög. I
kyrkans östra del kommer ingångarna nämnare marknivån och vid den norra ingången har man under
senare tid gjort en rullstolsramp i granit, vilken på ett fint sätt ansluter till kyrkans exteriör.
Fönsterkarmarna är svartmålade medan bågarna har målats röda. En detalj värd att uppmärksamma är
tegelmurarnas vulstformade fogar. De utgör i sig en dekorativ och karaktärsskapande detalj hos
kyrkobyggnaden. Vid kommande underhåll och eventuella framtida förändringar av kyrkobyggnaden är
nämnda fog viktig att återskapa istället för att i åtgärdade partier arbeta med en slät fog.