Barsebäcks kyrka

Kyrkobyggnaden består idag av ett fyrsidigt långhus med rakslutet kor, ett kvadratiskt västtorn, något smalare än långhuset, och en nykyrka i form av en korsarm i norr. I anslutning till nykyrkan finns gravkoret och herrskapsläktaren i en egen volym, och bakom koret en påbyggnad för sakristia. De olika delarna är, med undantag för grav-koret, samtliga slätputsade och vitkalkade, saknar markerad sockel och har putsen ända ner till marken. Gravkorets fasader är spritputsade, vitkalkade och har en något förkroppad sockel. Hörnkedjan är markerad och slätputsad.

Bakom putsen göms flera typer av murverkskonstruktioner. Långhusets murverk är,
i sina ursprungliga delar, utfört som ca 1 m tjocka skalmurar av flinta med inslag av sandsten, som även finns i öppningarnas inramningar liksom i hörnkedjor. Stenarna har hopfogats med ett utstruket fogbruk, och i fogarna har man dragit horisontella kvaderritsar. Tornets ursprungliga murverk har en likartad utformning, men ligger i tydlig stötfog med långhusets murverk och saknar ritsade fogar. Större delen av tornet är ommurat med gråsten i relativt jämna skift i samband med reparationer på 1600- och 1700-talen. På tornets västfasad finns ankarjärn som bildar årtalet 1772 och initialerna GDH (Gustaf David Hamilton). Östförlängningens murar är enklare, uppförda av stora gråstensblock och mindre bitar av flinta, sandsten och tegel. Hörnkedjorna är av sandsten. Nykyrkans murverk har en liknande uppbyggnad, medan gravkoret och sakristian är murade i tegel.


Långhuset har, liksom östförlängningen, två fönster mot söder och ett mot norr, ut-formade som raka muröppningar. Långhusets västra fönsteraxel kommer från 1840, medan övriga fönster är äldre. Östförlängningens norra fönster tros härstamma från tiden kring sekelskiftet 1700-1800. Nykyrkan har tre rakt täckta fönster med högre
bröstningshöjd, som precis som gravkorets och sakristians fönster lär komma från 1700-talets arbeten. Fönstren på söderfasaden har, liksom de på nykyrkans- och öst-förlängningens norra sida, stickbågiga avlastningsbågar och slätputsade blinderingar mellan valv och fönster. Övriga fönster saknar avlastningsbågar. Alla fönster, förutom det i östförlängningens sydöstra del, är av gråmålat trä med två- eller fyra lufter. I det avvikande korfönstret finns en glasmålning av Hugo Gehlin från 1951, med sju bildfält med Kristus avbildad i landskapet kring Barsebäck, avgränsade av blyspröjsar. I lång-husets söderfasad finns läget för ett romanskt fönster markerat i putsen. Tornets ljud-öppningar i väster, norr och öster är stickbågiga med luckor av brunmålad ekpanel.

Kyrkan har fyra ingångar, placerade i tornets västfasad respektive sakristians-, tornets- och nykyrkans norrfasad. I huvudentrén genom tornet sitter en brunmålad trädörr, klädd med diagonalställd ekpanel i sick-sackmönster, innanför en spetsbågig öppning. Nykyrkans dörr är en brunmålad ramverksdörr med två fyllningar utvändigt. Sakri-
stians dörr, ursprunglig liksom nykyrkans, är klädd med brun, profilerad träpanel.
Öppningen mot torntrappan är stickbågig med en brunmålad bräddörr. På långhusets norra- och södra sida syns i väster frilagda spår efter de ursprungliga portalerna. Även i östförlängningens västra del har hittats numer förputsade rester av en portal.

Taken över långhus, östförlängning, sakristia och nykyrka är alla valmade sadeltak belagda med rött, enkupigt falstegel. Vid takfoten finns en putsad tegelgesims med olika utformning. Tornets och gravkorets gesimser är rikast profilerade, medan övriga består av tegellister i flera språng. Gravkoret täcks av en karnisformad, klotkrönt barockhuv med koppartak i skivtäckning med vertikala ståndfalsar. Tornets koppartak är lagt på samma sätt, utformat som ett tälttak som kröns av såväl klot som kors.

Vapenhuset i tornets bottenvåning har golv av rött tegel lagt i förband, slätputsade och kalkade väggar och ett innertak i form av ett putsat kryssvalv. Valvet är spetsbågigt med fyrsidiga ribbor, och vilar på tresprångiga pilastrar med profilerade imposter. På ribbor och valvkappor finns kalkmålningar, som bl.a. föreställer bibliska gestalter omgivna av träd. Vapenhuset skiljs från långhuset med en spetsbåge, som är dekorerad med kvadermålning. I bågen sitter en pardörr, uppbyggd som en ramverksdörr med tre fyllningar. Den är, precis som ytterdörrens insida, grönmålad.

Vapenhusets tegelgolv fortsätter in i långhuset. Det har putsade och vitkalkade väggar och valv, utförda på samma sätt som vapenhusets. Under bänkarna, riktade mot koret på ömse sidor om mittgången, ligger brädgolv. På såväl valv som väggar finns spår av kalkmålningar från olika perioder, både figurativt romanskt 1100- 1200- talsmåleri, yngre 1200-talsmålningar i form av kvaderdekor och figurativa motiv från 1300- och 1400-talen. De yngsta målningarna är tydligast och mest färgstarka, bl.a. i form av en mycket framträdande djävul på västväggen. Längst fram i långhuset, och alltså mitt i kyrkorummet, står på södersidan predikstolen och på motstående sida dopfunten. Under predikstolen ligger rester av ett ursprungligt sidoaltare, helgat åt S:t Thomas.

Östförlängningen ligger i liv med långhuset och har likartad uppbyggnad med tegel-golv, putsade och kalkade väggar och valv som vilar på tresprångiga pilastrar. På östra väggen finns draperimålningar från 1600- och 1700-talen, där den senare är synlig och inramar altaruppsatsen. Under bänkarna, som riktats mot mittgången, ligger samma brädgolv som i långhuset. Koret är något upphöjt och belagt med gula och grå viktoriaplattor, med undantag av ytan innanför altarskranket, som har brädgolv.

I östra korväggen finns en dörr till kyrkans sakristia. Fyllningsdörren är ekådrad mot koret och mot sakristian täckt med en grönmålad skiva. Golvet är täckt med kvadrat-iskt, gulaktigt golvtegel, medan väggar och tak är putsade och vitkalkade. I sydöstra hörnet av sakristian finns ett litet beredningsaltare.

Vid långhusets östra travé når man nykyrkan, vars golv är belagt med kalkstensplattor. Väggarna är vitputsade och kalkade, och innertaket utfört som ett plant brädtak. I nykyrkans norra del finns en orgelläktare (gamla fiskarläktaren), som bärs upp av fyra, runda träpelare. Räcket är öppet med svarvade balustrar. Under orgelläktaren finns en dörr till en hall, från vilken man når förråd, elcentral och trappan till orgeln. På väggen som skiljer nykyrkan från underbyggnaden finns flera gravhällar uppställda. Bredvid dessa står en dörr, som hittades 1937 på Barsebäcks gård, och som troligen är nordportalens ursprungliga. Plankdörren av fur har romanskt influerade järnbeslag med treräfflade band som bildar ett gallerverk med bl.a. liljeornament.

Herrskapsläktaren och gravkoret, som förärades familjen Hamilton för all framtid i samband med patronatsrättens upphörande, ligger i mötet mellan öst-förlängningen och nykyrkan. Mellan dessa och läktaren finns stickbågiga öppningar. Den upphöjda läktaren nås från nykyrkan via en ekådrad trappa. I åskådaröppningen mot söder sitter ett ekådrat träräcke. Under denna finns en igenmurad, stickbågig öppning mot gravkammaren. Herrskapsläktaren har cementgolv, putsade och vitmålade väggar och ett putsat och vitmålat pla-fondtak med välvda sidor.

Tornets övre våningar nås via trappan på tornets norra utsida. Från dörren leder en stentrappa, placerad mellan tornets yttervägg och en avskiljande murad vägg mot vapenhuset, vidare uppåt. Ovan vapenhusets valv finns ett träbjälklag som klockarstolen står på. Klockarstolen är av ek och bär troligen inslag av medeltida virke. Takstommen består i korthet av två snedförsträvade bindbjälkar, från vilka strävor leder till dubbla remstycken som ligger på murarna. Från remstyckena utgår sparrar, tassar och stödben. Sparrarna och en mittstock sammanfogas med bjälkar i tornets övre del.

Vinden nås via en lucka på klockarvåningen. Strax under bjälklaget finns rester av den romanska öppning, som utgjorde ett västfönster. Östförlängningens taklag i ek är ur-sprungligt med senare kompletteringar i fur. Avvalmningen i öster är från 1770-talet. Stommen består av sparrar, hanband, tassar, stödben och remstycken. Långhusets tak-lag har en likartad uppbyggnad, till största delen i fur med ekinslag, och har reparerats vid olika tillfällen. Nykyrkans takstomme är byggd av sparrar, tassar, dubbla hanband och stödben som vilar på ramstycken. Sakristians vind går inte att nå. Gravkorets tak-lag är av trä med bindbjälke, mittstolpe, tassar, remstycke och längs sparrarnas sidor bågträn, som ger taket sin form. Samtliga takytor har underlagstäckning av brädor.

Inredning och inventarier
Altaret är tillverkat av trä på 1760-talet och sammanbyggt med altaruppsatsen. Träet
är marmorerat i grönt med ett rödmarmorerat fält på framsidan, i vilket det finns snidade sköldar med Hamiltons och Hildebrands vapen.

Altaruppsatsen från 1760-talet är sammanbyggd med altaret, uppburen av två förgyllda änglar. Den består av en oljemålning av Carl Gustaf Pilo, som föreställer Kristus i Getsemane, innanför en marmorerad ram. Högst upp på ramens entablement finns en strålkrans med en symbol för Treenigheten.

Altarskranket är från 1760-talet, be-stående av ett rakt mittparti och något insvängda sidor. Räcket är uppbyggt av grönmarmorerade balusterdockor. Knäfall och överliggare är sammetsklädda.

Dopfunten är av sandsten, utförd på 1100-talet med stor sannolikhet av Mårten Stenmästare, och har förts till Barsebäcksgruppen, som karakteriseras av funtar med slät, cylindrisk fot. Den runda cuppan har uttömningshål och dekor i form av en palmettfris i relief. Funten var ursprungligen försedd med en numer undanställd stenplint.

Predikstolen är av polykrom ek från 1637, men är ombyggd och kompletterad vid flera tillfällen. Den är uppbyggd av en fot med sex sidor, en korg med åtta och en baldakin med sju. Mellan korgen och baldakinen finns ett mellanstycke med beslagsvingar och växtdekor. Korgens listverk avdelas med atlanter i form av evangelisterna, Petrus och Paulus. Mellan figurerna finns fyllningar med snidade bilder som föreställer scener ur Kristi liv. Korgens överliggare är, liksom baldakinen, dekorerad med kerubansikten och inskriptioner. Predikstolens trappa har marmorerade räcken med hela sidor.

Bänkinredningen är från 1891. De ekådrade bänkarna är öppna med profilerade gavlar, fram- och bakskärmar med fyllningar, psalmbokshylla och lösa dynor. I prästgården förvaras delar från två 1700-talsbänkar, som troligtvis är från två olika inredningar.

Orgeln från 1942, tillverkad av A Mårtenssons orgelfabrik, har nio stämmor fördelade på manual och pedal. Orgelfasaden är tredelad, anpassad så att de synliga piporna inte blockerar ljuset från nykyrkans norra fönster. Nedanför läktaren står en digital orgel.
Klockorna i tornet är från 1200-talets mitt respektive från 1759. Den äldre lillklockan är svagt dekorerad utan text, medan storklockan har inskriptioner, rik ornamentik och på mantelns ena sida Hamiltons och Hildebrands vapensköldar.

Övrigt
Gravhällar, i grå höörsandsten från 1100-talet, av sandsten från omkring 1200, av kalksten från senare delen av 1500-talet, av gul sandsten från 1589, av gråsvart kalksten från 1774 respektive av kalksten från 1760-talet. Hällarna står uppställda i nykyrkan.

Nattvardskalk, från 1815 av silver med rund fot, runt skaft och en svagt vidgad cuppa. Kalken, formgiven av silversmeden Jacob Möller, bär inskriptionen: Denna kalk är gifven till Barsebecks Kiörka af Gustaf Hamilton och Fredrika Bonde år 1815 efter at Kiörkan genom tjufvars inbrot uti prestegården blifvit beröfvad alt kiorkosilfvret.

Offerstock, ålder okänd, av trä med beslag och lock av järn. Offerstockar var avsedda för uppsamling av offergåvor och förekommer redan från tidig medeltid.

Trabesplanka, från 1400-talets senare hälft, med utsnidad och målad växtdekor. Under det synliga färgskiktet från 1700-talet finns rester av en troligen ursprunglig målning.

Triumfkrucifix, utfört i ek runt 1510-1520. Krucifixet är ett danskt/skånskt arbete, eventuellt med koppling till Claus Bergs Odenseverkstad. Kristusfiguren är av gotisk typ.