GUSTAVIANUM

GUSTAVIANUM - Byggnaden uppfördes under 1300- och 1400-talen som ärkebiskopsgård, men blev föremål för genomgripande förändringar 1622-26 efter ritningar av den holländske byggmästaren Caspar Panten. I slutet av 1600-talet var huset förfallet, och en omfattande restaurering gjordes. Samtidigt lät Olof Rudbeck d.ä. 1662-63 uppföra kupolen för den anatomiska teatern, Theatrum Anatomicum. Gustavianums översta våning ombyggdes omkring 1690 för universitetets boksamling, som till 1841 var inrymd här. 1738-39 ersattes det gamla spåntaket av ett plåttak. 1744 påbörjades grundliga reparationsarbeten och inre ändringar efter Carl Hårlemans ritningar. Inredningsarbetet leddes av slottsnickaren Johan Wolff. Den hårlemanska restaureringen avslutades 1757. Inre trapphuset inreddes på 1840-talet efter ritningar av universitetets ritmästare Johan Way. Från 1620-talet till 1887, då det nuvarande universitetshuset blev färdigt, var Gustavianum universitetets huvudbyggnad. Den anatomiska teatern rekonstruerades 1949.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X, Gustavianum uppfördes på rester av den gamla biskopsborgen. Bottenvåningen och delar av huvudvåningen är murad i munkförband vilket är en medeltida teknik. Byggnadsarbetena inleddes 1622 och den holländska arkitekten och byggmästaren Caspar van Panten anlitades för gestaltningen.

Det var till Gustav II Adolfs ära som byggnaden fick sitt namn. Gustavianum blev monumental i jämförelse med de flesta hus i staden. En täckt fritrappa, prydd med Gustav II Adolfs monogram, ledde från trädgården upp till huvudvåningen. Fönstren var stora, fasaden var vitkalkad och det spåntäckta taket var valmat. I bottenvåningens södra del inreddes aerariet, akademiens räntekammare. Ingången vette mot domkyrkan och fönstren var gallerförsedda. Mot norr fanns de utrymmen som behövdes för kommunitetet som kök, matsal, förråd och rum för spismästaren. Kommunitet var ett studenthärbärge som fanns kvar i huset till 1637.

I huvudvåningens södra del fanns en föreläsningssal, Auditorium majus. I den norra delen fanns fyra mindre rum varav två användes som tryckeri, medan det större rummet ursprungligen var kommunitetets matsal. Övervåningen var från början lägre än huvudvåningen, och där fanns 26 studentrum längs en mittkorridor. Det finns bevarade pipor och kanaler i fasadmurarna som visar att byggnadens eldstäder låg vid yttermur, vilket var brukligt på 1600-talet.

Tillkomsten och utformningen av den anatomiska teatern hör nära samman med professor Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). Han kom 1648 som student till Uppsala och redan 1652 hade rikskanslern Axel Oxenstierna gett Rudbeck uppdraget att rita en anatomisk teater för universitetet. I den anatomiska teatern skulle dissektioner äga rum som skulle föra den medicinska vetenskapen framåt.

Den anatomiska teatern uppfördes 1662-1663. Övervåningen i Gustavianum byggdes om och studentrummen togs bort. Teatern skulle ge intryck av att vara ett rundtempel. Invändigt formgav Rudbeck rummet utifrån de grekiska templen med kornischer, arkitraver och kolonner. Till gradängens fronter lät han göra 25 kapitäl av vardera kolonntyperna toskansk, dorisk, jonisk, korintisk och komposita. Tornet kröntes av en kupol. Överst placerades ett solur i form av en liten glob. Kupolen kopparkläddes medan Gustavianums övriga takyta försågs med ett nytt spåntak.

Den anatomiska teatern kom inte att användas på det sätt som det var tänkt från början. Mellan 1663 och 1766 förekom endast ett tiotal dissektioner som man känner till med säkerhet. Byggnaden blev även kritiserad, den ansågs vara ett maktfullkomligt slöseri. Med åren blev anatomisalen omodern och inte funktionell, varför verksamheten under andra halvan av 1700-talet flyttade till andra lokaler. Därefter stod den anatomiska teatern och förföll i nästan hundra år till 1859.

År 1687 genomfördes en ombyggnad för att huset skulle kunna rymma fler böcker. Taket revs och vindsvåningen gjordes drygt två meter högre. Två nya bibliotekssalar med mellanliggande trapphus och galleri tillkom. Bibliotekssalarna dekorerades med stuckatur, pilastrar med korintiska kapitäl, byster av antika filosofer och skalder samt latinska inskrifter. Gustavianum var universitetsbibliotek i knappt 200 år till 1841, då boksamlingen flyttades till det nybyggda universitetsbiblioteket Carolina Rediviva.

År 1746 ritade arkitekten Carl Hårleman (1700-1753) en ombyggnad av byggnadens exteriör och interiör. Denna ombyggnad avslutades 1757 och Gustavianum fick därmed det utseende som det fortfarande har. Fritrappan som hade lett direkt upp till andra våningen togs bort och istället öppnades två nya portar, åt väster och åt öster. Portarna placerades rakt under anatomiska teatern, vilket gav huset ett mer symmetriskt uttryck.

Invändigt gjordes byggnaden mer monumental genom det stora ovala trapphuset i byggnadens mitt. Mellanvåningens föreläsningssalar Auditorium majus och Auditorium minus byggdes om genom att åhörarbänkarna som stått längs väggen med en mittgång flyttades ihop med gångar närmast fönstren. Till salarna ritade Hårleman rokokokatedrar som han själv skänkte till universitetet. Idag finns en av dem kvar i Auditorium minus.

Med åren blev Gustavianum allt mer trångt, men när Konsistoriehuset byggdes på 1750-talet förbättrades situationen. Konsistorierna, fakulteterna och den ekonomiska förvaltningen flyttade till Konsistoriehuset. Kvar blev universitetsbiblioteket och de två lärosalarna.

När gamla Academia Carolina vid Riddartorget revs 1778 blev Gustavianum universitetets huvudbyggnad. I drygt hundra år var Gustavianum huvudbyggnad tills det nya Universitetshuset togs i bruk 1887. I samband med bygget av universitetshuset anlades parken mellan de båda byggnaderna. Det innebar bland annat att Gustavianums trädgård med de omgärdande murarna revs.

Efter att biblioteket år 1841 hade flyttat till Carolina Rediviva uppläts bibliotekssalarna till universitetets naturvetenskapliga samlingar och universitetets konstmuseum. För ritningarna till denna ombyggnad svarade professor Johan Way (1792-1873). Vid ombyggnaden fick entrén sin nuvarande utformning med en öppen trapphall som sträcker sig över två våningar. Anatomiska teatern hade också spelat ut sin roll och inredningen revs 1859 för att ge plats åt ett nytt zoologiskt museum. Läktargradängerna togs bort och ett bjälklag byggdes i höjd med den översta läktaren. Salens översta del lämnades dock utan åtgärder.

När Zoologiska institutionen lämnade Gustavianum 1916-1917 inleddes en rad ombyggnader efter ritningar av arkitekten Axel Anderberg. Fasaderna ändrades genom att granitsockeln tillkom och yttertrapporna lades om med ny sten. Dörren mot väster togs upp som entré till vaktmästarbostaden. Därefter gjordes flera mindre ombyggnader för institutionerna Nordisk fornkunskap, Klassisk fornkunskap, Konsthistoria, Victoriamuseet och Upplandsmuseet. Dessa ombyggnader pågick fram till 1922, då hade även byggnaden försetts med elektriskt ljus och centraluppvärmning med radiatorer i rummen.

År 1946 genomfördes en fasadrestaurering, då delar av putsen knackades ner. I samband med detta arbete dokumenterade landsantikvarie Nils Sundquist murverket och bekräftade att byggnaden hade en medeltida stomme. Fasaderna återfick senare den gula kulör som byggnaden hade efter Hårlemans ombyggnad på 1700-talet.

Under denna fasadrestaurering kom frågan om att återinreda anatomiska teatern upp. 1950 rustades kupolen upp och inredningen återskapades. Av interiören var den översta tredjedelen av teatern bevarad med väggar, fönster, pelare och kupoltak i så gott som oförändrat skick. Vid rekonstruktionen utgick man från Olof Rudbecks avbildningar i hans bok Atlantica samt bevarade uppgifter och räkenskaper. Byggnaden innehöll också spår av äldre utföranden, till exempel huggna urtagningar i de snedställda strävor där läktarna varit fästa. Den ursprungliga målningen av väggar, listverk och pelare frilades från senare färgskikt. Rudbecks anatomiska teater återinvigdes 1955.

Under 1960-talet gjordes en ut- och invändig ombyggnad efter ritningar av arkitekt Bengt S Carlberg. En avfärgning av fasaden 1967 avslutade ombyggnaden. De invändiga förändringarna föranleddes av att Institutionen för Konsthistoria hade flyttat tvärs över gatan till Konsistoriehuset. Gustavianum förtätades genom att fler rum skapades med mellanväggar. Fram till 1962 fanns en vaktmästarbostad i norra bottenvåningens västra del. Den togs bort och rummen blev kontor. År 1966 återskapades den stora salen i övervåningens södra del. I salen mot norr byggdes en entresolvåning. De många ombyggnader för olika institutioner från 1960-talet och framåt gav dock även kunskap om byggnadens äldre förhållanden.

1984 genomfördes en omfattande fasad- och fönsterrenovering med kalkfärg och linoljefärg. För handlingarna till dessa arbeten svarade Hidemark & Månsson Arkitektkontor.

1996 flyttade kvarvarande institutioner ut ur Gustavianum för att ge plats åt ett nytt universitetsmuseum. En omfattande restaurering genomfördes efter ritningar av restaureringsarkitekt Ove Hidemark. Målsättningen var att återskapa husets 1700-talsutseende med rumskaraktär och rumssamband. Detta syns speciellt i den stora trapphallen som återskapades efter Hårlemans idéer och de båda föreläsningssalarna Auditorium majus och Auditorium minus. I bottenvåningen tillskapades rum för service och kontor samt en hiss för att öka tillgängligheten i byggnaden. I de övre våningarna rekonstruerades rummen med utgångspunkt från den Hårlemanska ombyggnaden på 1700-talet.

Källa: Revidering av skyddsbestämmelser, RAÄ-2020-250, 2020-06-22.