PORJUS KYRKA

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Porjus kyrka var ursprungligen en arbetarbarack. På dåvarande komministerns Axel Löfqvists initiativ byggdes den om till kyrka. Det är en träbyggnad med rektangulärt långhus och sadeltak. Både fasader och tak är täckta med mörkbrunt spån. Fönstren är tvådelade, rektangulära med spröjsar. Klockstapeln från 1921, är placerad på en kulle strax öster om kyrkan.

Kyrkorummets väggar och tak är klädda med ljusbrun träpanel. Golvet är av trä. Kyrkan har en fast bänkinredning i slutna kvarter. Kyrkan restaurerades 1957 och fick ny interiör.

KÄLLA: Hållén, Agneta, Nya svenska kyrkor III. Rapport RAÄ 1997:1. Stockholm 1998

Runt kyrkan och längs uppfarten finns en låg mur av huggen sten, som kantas av björkar .
En grusad väg leder genom kyrkotomten upp till församlingshemmet, en rödfärgad timmerlänga längre upp i backen. 1920 byggdes gravkapellet vid kyrkogården, ovan älvstranden ca en
kilometer från kyrkan. Ett år senare invigdes klockstapeln på en höjd NÖ om kyrkan. Klockstapeln
som saknar visuellt samband med kyrkan, är en öppen konstruktion med
stolpar som bär upp en spånklädd klockhuv.

Innan Porjus fick sin kyrka hölls gudstjänsterna i provisoriska lokaler. Redan 1920 byggdes gravkapellet vid kyrkogården, ovan älvstranden ca en kilometer från kyrkan.

Porjus kyrka byggdes 1928 med en av Vattenfalls marketenteribyggnader som stomme. Kyrkan omgestaltades radikalt vid 1950-talets ombyggnad, då fasadens nakna timmerväggar kläddes i spån och de höga sexdelade fönstren ersattes av lägre, blyspröjsade fönster.