Södra Sandby kyrka

Troligen uppfördes en stenkyrka i Södra Sandby under tidigt 1200-tal. Under seklets senare del tillkom ett torn i väster. Tornet uppfördes av gråsten med kvadrerade hörnkedjor av sandsten och kunde endast nås från långhuset då det saknades muröppningar i markplan.

Under 1400-talet slogs kryssvalvet i tornet. Valvets sköldbåge täcker delvis ett numera igensatt fönster i söder, vilket visar att valvet är sekundärt.

I slutet av 1500-talet genomfördes kraftiga ombyggnader av Södra Sandby kyrka. Exakt hur mycket som bevarades från den äldre kyrkobyggnaden är inte klarlagt. Man vet dock att nedre delen av det medeltida tornet bevarades. Kyrkbygget avbröts emellertid då sockenmännen i Sandby råkat i ekonomiska svårigheter. I ett brev daterat 1593 begärdes hjälp från kungen för att färdigställa kyrkan:

Miss. til Hack Ulfstand. Menige Sognemænd i Sandbye Sogn have berettet, at de have begyndt at bygge sig en Sognekirke, men endnu ikke helt have kunnet fuldfore Arbejdet, fordi Kirken kun har ringe Formue; de ere allerede komne i Gæld ved det Byggeri, der er udført paa Kirken, og have derfor anmodet Kongen om at skaffe dem nogen Hjælp til Kirkens Bygning. Det befales ham at undersøge Sagen og paa Kongens Vegne drage Omsorg for, at Sandbye Kirke kan faa nogen Hjælp af de formuende Kirker i Lenet, saa den kan blive sat helt i Stand.

Den första bevarade beskrivningen är från 1663. Väggmurarna sades då vara uppförda med jordsten och mursten (tegel). Kyrkan saknade torn, men hade istället en klockstapel av trä klädd med fjell (troligen spån). I söder fanns ett vapenhus uppfört i sten med sadeltak. Yttertaken var täckta med bly medan innertaken var klädda med vitmålade brädor lagda på bjälkar.

1666 renoverades kyrkan delvis och den norra ingången murades igen.

1725 var kyrkan i dåligt skick. Taken läckte och vissa brädor var så pass murkna att de riskerade att ramla ner. Även klockstapeln var illa åtgången. Det sades att den vid ringning rörde sig av och an i takt med klockornas svängningar. Fem år senare, 1730, reparerades kyrkan av murarmästare Olof Olofsson från Lund. Bland annat stabiliserades den södra sidan med ny sten. Olofsson gjorde även arbeten i koret och på korvinden som vid denna tid nåddes från en trappa i koret.

Under 1700-talet utfördes en rad olika reparationsarbeten i bland annat kyrkans takkonstruktion, klockstapel och vapenhuset, som 1752 förstärktes med två pelare. Samma år tillkom den västra läktaren och predikstolen flyttades.

1797 muras tornet om ovanpå de bevarade delarna av det medeltida tornet. Ritningarna hade upprättats redan 1781 av murarmästare Bengt Lundberg från Lund. Ingången förlades i väster och takkonstruktionen bestod av ett tälttak.

1825 försågs kyrkorummet med tunnvalv i trä. Den då ruttna utvändiga trätrappa som lett till tornvinden togs bort och ersattes av en trappa i sten.

1847 genomfördes omfattande renoveringar av kyrkan. Vapenhuset i söder revs och den norra korsarmen uppfördes. Kyrkan försågs med nya fönster samt ett rosettfönster mot norr. Kyrkorummet fick ny bänkinredning och en ny altarring.

1889 byggdes tornet om och försågs med trappstegsgavlar efter ritningar upprättade av ingenjören och arkitekten A. W. Lundberg i Lomma. När man rev de övre murpartierna upptäcktes att enbart de yttre och de inre murarna var murade med bruk medan det mellanliggande stenskiktet var lagt utan bruk. För att säkra tornkonstruktionen insattes därför fyra ankarjärn.

1910 beskrev domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin det kupiga trätaket och det platta trätaket i koret som vanställande av kyrkans interiör. Wåhlin utarbetade därför ett förslag där kortaket delades in i kassetter enligt renässansmönster. På så vis ansåg han att taket bättre skulle samspela med altaruppsatsens estetik. Det installerades även nya bänkar i koret samt nytt golv av kalksten.

193337 genomfördes en ombyggnad av kyrkorummet under ledning av arkitekterna Carlsson och Lönegren i Lund. Vattenburen centralvärme med radiatorer ersatte tre äldre järnkaminer. Golven belades med grå kalkstensplattor och en ny trappa till orgelläktaren anordnades i långhusets sydvästra hörn.

1962 försågs kyrkan med nya fönster ritade av arkitekt Hans Westman. 1968 utrustades klockvåningen med elektriska lucköppnare.

Under ledning av arkitekten Torsten Leon-Nilsson byggdes sakristia och väntrum in under den norra läktaren 1975. Lösa stolar ersatte bänkkvarteren i den norra korsarmen och hela inredningen målades om. Tio år senare putsades kyrkans exteriör om. Arbetet leddes då av Forsberg & Wikerstål arkitekter. Vid omputsningen utfördes även en murverksdokumentation.

1997 genomfördes en vindsrengöring. Man fann då bland annat ett krucifix från 1700-talets början. Krucifixet, som var försett med passionsverktyg, var fram till 1964 monterat tillsammans med kyrkans medeltida kristusbild.

2004 genomfördes en invändig restaurering enligt förslag upprättade av Hegelund och Marsvik arkitekter. Arbetena omfattade putslagningar, bättringsmålning av inredning, rengöring samt kalkning av väggar och valv.

Kyrkobyggnaden är i huvudsak uppförd med murar i gråsten lagda i kalk- och lerbruk. Tornets nedre del som utgör kyrkans äldst bevarade murverk har hörnkedjor av kvaderhuggen sandsten. Merparten av muröppningarnas omfattningar är utförda i tegel. Tornets oputsade gavelrösten är murade med rött, maskinslaget tegel och har vitputsade blinderingar. Samtliga fasader är spritputsade och vitkalkade. Långhusets och korsarmens fasader avslutas upptill av en kornisch bestående av tre mursprång där den mittersta utgörs av ett sågtandsskift. Korsarmens kornisch har enklare profilering med två mursprång.

Långhuset och det rakslutna koret har branta takfall avtäckta med enkupigt, rött vingtegel. Teglet är lagt i bruk på gavelmurarnas krön så att takavtäckningarna slutar i liv med fasaderna. Koret är något mindre än långhuset och har aningen brantare takvinkel. I mitten på den västra korfasaden finns ett fönster som är placerat i en ursprunglig nisch. I den östra muren finns en stickbågig dörr av brunmålade stående brädor som tillkom vid Wåhlins restaurering av koret 1911. Dörren är försedd med kraftigt utsirade gångjärn med fornnordiskt motiv. Centralt placerat i gavelspetsen ovanför dörren återfinns östväggens enda fönster som förser korvinden med dagsljus. Samtliga av kyrkans fönster är målade i en ljust gråblå kulör. Flera av fönstren har idag löstagbar spröjs. Detta beror på att de spröjslösa fönster som tillkom 1962 inte accepterades av Riksantikvarieämbetet då de ansågs alltför modernistiska för en 1500-talskyrka.

Tornet har rektangulär planform och samma bredd som långhuset. Sadeltaket har takfall åt öster och väster och är avtäckt med enkupigt rött vingtegel. Fasadernas ankarslutar varierar i sin utformning. På den västra väggen bildar den översta radens ankarslutar årtalet 1797. Årtalet markerar tidpunkten för uppförandet av tornets övre våningar. Ankarjärnen fäster i de inre bjälklagen och håller på så vis samman murarna. Tornet stod under många år utan tak. Klockringning skedde då genom en klockstapel i trä som var placerad intill kyrkan. När tornet byggdes på försågs det ett flackt tälttak, vilket gav kyrkan ett satt uttryck. De nuvarande, högresta och trappstegsförsedda gavelröstena tillkom 1889 och utformades av ingenjören och arkitekten A. W. Lundberg i Lomma. Gavelröstena har obrutna tegellisener som avslutas upptill av cementavtäckningar. Mellan lisenerna finns rundbågiga och cirkulära blinderingar. Tornet har rundbågiga ljudöppningar försedda med gjutna kolonner i samtliga väderstreck.