Malsta kyrka

Vapenhusets inre är enkelt, med odekorerade väggar och valv. Öster om ytterdörren finns ett fönster liksom i många vapenhus i Upplands medeltida kyrkor. I Malsta saknas spår efter altare som ofta fanns intill fönstren. Istället kan det ha samband med den sk exorcismen då djävulen före dopet besvärjdes att lämna barnet innan det fördes in i den egentliga kyrkan. Valvet är ett halvstens kryssvalv och är slaget samtidigt som vapenhuset byggdes. Den spetsbågiga portalen mot långhuset var ursprungligen yttre ingång och är vackert utförd med en rundstav av tegel inlagd i den tvåsprångiga omfattningen. På väggen sitter en del av fasaden till den orgel från 1855 som monterades ned år 1977 och längs golvet återfinns tidigare nämnda fragment av runstenar.

Kyrkorummet är litet och ger ett asketiskt intryck. Valven är stjärnribbvalv slagna under senare hälften av 1400-talet där det främre valvet med sin s k Vadstenastjärna markerar korets särskilda betydelse. På vinden finns märken kvar i putsen som visar läge och utformning för det ursprungliga treklövervalvet av trä.

Väggar och valv är vita och har som enda dekorationer invigningskors, totalt 20 stycken. Invigningsskorsen är av flera olika typer och målade på olika putslager. Vid en kyrkoinvigning målades endast 12 kors och kyrkan har således genomgått flera invigningar. Korsens inbördes ålder är svår att avgöra men putslagren de målats på visar att de röda korsen är yngre än de svarta. Kyrkan saknar i övrigt spår av kalkmålningar.

I mittgången och koret ligger golv av kalkstensplattor lagda 1847 och i bänkkvarteren ligger trägolv.

Likt många andra medeltida kyrkor har Malsta snickerier från mitten och slutet av 1700-talet. Bänkkvarteren är slutna och har rokokodrag med urnformad dekoren mellan dörrarna. Bänkinredningen byggdes om 1937 för att bli bekvämare.

Orgelläktaren är gjord med en enkel front delad i tre fyllningar. Läktarbygget bekostades av Johan von Brehmer 1731 samtidigt som denne tillträdde Degarö säteri. Släktvapnet finns kvar på läktarbarriären och under lång tid var läktaren förbehållen gårdsfolket på Degarö. Nuvarande orgel och väl anpassade orgelfasad byggdes 1977 av Robert Gustavsson, Härnösand.

Altare och altarring härstammar från 1785 men har sedan dess förändrats flera gånger. Altarbordet är högt, smalt och saknar avslutning uppåt efter att den tavla som nu hänger på väggen mot sakristian tagits bort. Tavlan är fritt gjord efter Rubens Nattvarden. Bakom altaret finns ett podium i enkel barock som åt sidorna avslutas av förgyllda voluter. Altarringen är kvadratisk i planformen med rundade hörn och gjord med fyllningar som är utskjutande på insidan, likt hur de flesta fyllningsdörrar i hus på landsbygden utfördes vid denna tid.

Predikstolen är enkelt utförd och har kvadratisk plan med fasade hörn. Ljudtaket har samma planform som predikstolen, under hänger en förgylld duva och upptill kröns taket av ett kors. Nedanför trappan upp till predikstolen finns en fyllningsdörr och mellan predikstol och ljudtak har en valvpelarens språng utnyttjats för att måla en illusorisk blå drapering på väggen.

I koret finns klockarbänk på södra sidan, tillverkad samtidigt som övriga bänkar samt dopfunt i sandsten daterad till 1200-talets senare hälft. Dopfunten är av en ovanlig typ med fyrsidig sockel som endast återfinns i en handfull kyrkor i Sverige.

Bänkinredning, predikstol och läktare är målade i mörk gråbrun enkel ådringsmålning med svarta fyllningar, altaret i en ljusare grågrön marmorimitation med sparsam gulddekor och orgeln ådrad i grått med gulddekor. Kulörerna härstammar från 1937 års restaurering och valdes då utifrån framskrapade fragment av ursprungliga färgsättningar.

Ingången till sakristian är spetsbågig och med oputsade tegelskift i öppningen mot långhuset, båda är drag som antyder en datering till 1300-talets början. Dörrbladet är järnbeslaget som skydd mot stölder och omgjort 1825. Sakristian är enkelt utförd och saknar målningar. I den västra väggen finns en nisch med plåtbeslagen låsbar dörr för nattvardssilver. Fönstret mot norr har stickbågig nisch och är försett med järngaller av hög ålder.

Malsta kyrka har salkyrkoplan som tillsammans med andra detaljer som omfattningen till den ursprungliga ytterportalen kan datera den till senare delen av 1200-talet eller tiden omkring år 1300. Den är helt uppförd i gråsten med det senare tillkomna vapenhusets gavelröste i tegel. Kyrkan är liten och har behållit sin ursprungliga planform utan att byggas ut med kor eller höjas vilket ofta skett med medeltida landsortskyrkor. Detta gör den till ett välbevarat och värdefullt exempel på denna typ av kyrkor som blev allmän håll från 1200-talets senaste årtionden. Längs norra väggen finns sakristia som antagligen byggts relativt snart efter att långhuset stod klart och mot söder ett vapenhus som kan antas ha tillkommit omkring 1430 1450. Sakristia och vapenhus är separat uppförda utan förband med långhuset. Sakristian har med största sannolikhet tillkommit efter att långhuset byggdes, murarna är i gråsten med ett ursprungligt valv av stenflis i kalkgjutmassa vilket är ett byggnadsätt som förknippas med Gotland. Gotländska hantverkare byggde under 1300-talets första årtionden sakristior i denna konstruktion i flera kyrkor i Roslagen.

Vapenhuset kan dateras främst utifrån blinderingarna i gavelröstet med mönster som blev vanligt från 1430-talet med sköldar och liggande trappstegsfriser. Blinderingarna i Malsta överrensstämmer med dem som finns i Estuna kyrkas vapenhusröste och visar likheter med mönster i Uppsala domkyrkas torn. Vapenhusdörren är enda yttre ingång till kyrkan, portalen är tvåsprångig och har en plankdörr av hög ålder.

Fönsteröppningarna förstorades och fick sin utformning på 1790-talet. I öster fanns tidigare ett medeltida fönsterarrangemang med två fönster omfattade av en spetsbågig nisch, detta ersattes av det nuvarande större korfönstret, troligen också på 1790-talet. Träpartierna har trebruten övre avslutning, bågarna visar stor likhet med Lohärads som insattes på 1870-talet. Vid restaureringen 1937 insattes nuvarande antikglas innefattade i blyspröjs i ett för den tiden vanligt sätt att göra interiören mörkare. Omedelbart öster om vapenhuset finns nischen efter ett ursprungligt rundbågigt fönster som sattes igen när valven slogs på 1400-talet. På västra gaveln syns märken i putsen som antyder tidigare öppningar i muren. Från mitten av 1740-talet fanns en utvändig trappa till läktaren och senare ett fönster.

Exteriören är slätputsad med sockeln markerad i spritputs. Taket är belagt med tjärat spån och på gavelspetsarna sitter smideskors märkta 1782, året för en stor takreparation då även takstolarna byttes.