Rimbo kyrka

Fönstren är svagt stickbågiga och fick sin nuvarande form 1856. Fönstren i söder har sin ursprungliga plats men har förstorats. Norra sidan saknade som brukligt ursprungligen fönster, det östra av dem togs upp på 1700-talet och det västra 1856. Fönstersnickerierna är från 1969, kopplade bågar med gröntonade antikglas. Korets fönster i öster sattes antagligen igen när altaruppsatsen tillkom 1645 men markerades sedan 1903 i muren och togs åter upp år 1969.

Vapenhuset har under långa perioder varit stängt mot långhuset, dels omkring 1670-1745, dels under perioden 1903 till omkring 1964 då det åter öppnades och en ny dörr sattes in i öppningen mot långhuset. Valvet är likt övriga valv slaget i samband med att byggnadsdelen uppfördes. Valvet är ett enkelt vitkalkat fyrdelat ribbvalv. Golvet är ett tegelgolv från 1903 med en äldre gravsten inlagd. En trädörr av hög ålder leder till den murade vindstrappan.

Om vapenhuset är ganska enkelt till sin karaktär är långhuset desto mer påkostat och rikt på detaljer som fångar ögat. Interiören kan sägas vara en komposition med inslag tillkommna vid i huvudsak tre-fyra olika perioder. Sitt nuvarande utseende fick kyrkorummet vid en omfattande renovering år 1903 ledd av Sigge Cronstedt även om vissa mindre förändringar gjorts vid senare renoveringar.

Långhusets tre valv har välvts i samband med att kyrkan byggdes och koret har målats i samband med detta. Det är inte känt om det påträffats kalkmålningar på andra ställen i kyrkan. Korvalvet och det mellersta valvet är stjärnvalv och det västra är ett åttadelat något enklare valv. Alla är slagna över förkroppningar i murarna utan de valvpelare som känneteckanr sekudära valv. I kortraveén finns målningar i valv och väggar som togs fram i samband med renoveringen 1903. Målningarna på väggarna var svårt skadade och det vi ser idag är till stor del rekonstrutioner gjorda av dekorationsmålaren E Dahl. I valvet var målningarna bättre bevarade och något mer försiktiga kompletteringar gjordes. Målningarna bär tydlig prägel av senmedeltidens motvilja mot odekorerade ytor. Övervägande är motiven hämtade från nya testamentet, mest anmärkningsvärda är de ovanliga motiven på norra väggen föreställande de sju katolska sakramenten. De två bakre travéernas valvribbor dekorerades 1903 med schablonmålade rankor.

Kyrkorummet upplevs som ovanligt praktfullt vilket till stor del beror på de påkostade snickerierna och ljusredskapen, bland dem altare, altaruppsats och predikstol. Ägarna till närliggande säteriert Ekebyholm, framförallt familjen Horn, har starkt bidragit till kyrkans interiör genom många donationer i skilda tider. Bland dem märks de många inventarier som tillkom under 1600-talet, altare, predikstol, vapensköldar med mera.

Altaranordningen har en altaruppsats i kraftfull förgylld barock. Ett rikt skulpterat ramverk av trä omger tre oljemålningar, nederst Nattvarden och överst Herdarnas tillbedjan. Den största målningen, placerad i mitten, har ett katolskt motiv där Kristi blod strömmar ned i hans kyrka och blir till livets vatten. Motivet har ofrivilligt en anknytning till de målningar på korväggen som antagligen kalkades över ungefär samtidigt som altaruppsatsen tillkom. Altaruppsatsen antas vara tysk och ha kommit till Sverige genom Claes Christersson Horn under trettioåriga kriget. Idag står dessutom ett värdefullt sakramentskåp från 1300-talet i koret. Till altaranordningen har vid 1700-talets mitt fogats träskulpturer från ett medeltida altarskåp. Altaret är murat av tegel, exakt ålder är okänd. Den enkla altarringen i ljust grå ton med sparsam gulddekor i speglarna tillkom 1903 men öppnades upp i mitten vid renoveringen 1969 ledd av arkitekt Carl Erik Nohldén.

Predikstolen från 1648 hade redan ursprungligen riklig dekor med de fyra evangelisterna skulpterade i trä i fält på korgen. I samband med att predikstolen 1750 flyttades från södra till norra sidan av kyrkan kompletterades den med medeltida figurer i fältet närmast väggen och ovanpå ljudtaket. Antagligen kommer de från samma altarskåp som altaruppsatsens figurer.

Bänkinredningen avviker i form och kulör från övriga snickerier. De ljust grå öppna bänkarna i tidstypisk nygotik tillkom 1903. Sidorna från de gamla bänkarna från 1700-talet placerades som skärmar längs väggarna.

Orgel och orgelläktare har byggts om vid flera tillfällen men utseendet från 1780-talet har i stort behållits. Orgelfasadens pipor kröns uppåt av förgyllda urnor. Läktaren står på kraftiga urnformade pelare markerade i gyllengul kulör. Läktarbarriärens mittdel är kraftigt framspringande och markeras av den Hornska vapenskölden. Orgel och läktare är marmorerade i blått med gulbruna speglar på läktarbarriären. Nuvarande orgelverk är byggt 1976. Även flera stora malmkronor och ljusplåtar, flertalet från 1600-talet bidrar till kyrkorummets uttryck liksom de många vapensköldarna.

Sakristian har ett fyrdelat vitkalkat valv liknande vapenhusets och är liksom övriga valv i kyrkan slaget i samband med att den uppfördes. Fönstret mot öster har förstorats flera gånger. Dörren mellan långhus och sarkistia har en tresprångig rundbågig portal mot vapenhuset. Omfattningen murades om på 1800-talet och dörrbladet plåtkläddes men portalen behöll sin äldre form.

Rimbo kyrka är en salskyrka med vapenhus i sydväst och sakristia i nordöst. Murarna är av gråsten med gavelrösten av tegel samt i vapenhus och sakristia även muröverdelar. Tegelmurarna är regelbundet murade och med riklig ornering, särskilt i västra röstet. Kyrkan var helgad åt Sankt Andreas vilket bekräftas av andreaskors i långhusets och vapenhusets gavelrösten.

De höga branta taken är sedan 1920-talet täckta med skiffer. Takstolarna antas vara ursprungliga.

Kyrkan har tre ingångar, den ursprungliga i vapenhuset, en ingång i väster upptagen på 1670-talet som idag är huvudingång samt en liten dörr till sakristian upptagen 1903. Vapenhuset har i ytterportalen en tresprångig svagt spetsbågig omfattning och trädörr från 1745. Vapenhuset användes under tiden omkring 1670 1745 som gravkor och dess ytterportal var då igensatt. Portalen i tornet västvägg togs upp när vapenhuset sattes igen och består av en dubbelport och över denna ett runt fönster. Porten hade först halvrunt överstycke. 1745 kapades överstycket av och ett överljus monterades. Ett vindfång anordnades 1903, de yttre dörrarna flyttades ut och ett par innerdörrar i vikingastil sattes in.

Rimbo kyrka är byggd i ett sammanhang vid 1400-talets slut och representerar tydligt den tidens kyrkobyggnadsideal med gotikens betoning på höjd och ljus förverkligade i en större landsortskyrka. Tegelslagningstekniken hade spritt sig i Sverige och typisk dekor i form av blinderingar och mönstermurningar liksom valvslagning med konstfulla stjärnvalv var viktiga uttrycksmedel.

Rimbo kyrka är en salskyrka med vapenhus i sydväst och sakristia i nordöst. Murarna är av gråsten med gavelrösten av tegel samt i vapenhus och sakristia även muröverdelar. Tegelmurarna är regelbundet murade och med riklig ornering, särskilt i västra röstet. Kyrkan var helgad åt Sankt Andreas vilket bekräftas av andreaskors i långhusets och vapenhusets gavelrösten.

De höga branta taken är sedan 1920-talet täckta med skiffer. Takstolarna antas vara ursprungliga.