Frillestads kyrka

null, Frillestads kyrka består av ett medeltida västtorn och ett långhus från 1877 med tresidig avslutning. Det nuvarande långhuset ersatte ett medeltida långhus med kor och absid. Enligt äldre beskrivningar var den gamla kyrkodelen byggd av sandsten. Lokala traditioner säger att stenen till kyrkan hämtades från ett stenbrott väster om kyrkan. Kyrkan tillhör troligtvis en av de äldre kyrkorna i Helsingborgsområdet och dess äldsta delar uppförda på 1100-talet.

Det medeltida tornet har kvadratisk planform och var smalare än den medeltida kyrkans långhusgavel, vilket brukar definieras som litet kvadratiskt torn. Dessa torn har ofta en tidig datering i förhållande till de större, senmedeltida tornen. En möjlig datering för tornet bör vara mellan 1100-1300-talet. Tornet är uppbyggt av fint huggen Helsingborgsandsten vilket är ytterligare ett tecken på att det har uppförts under den romanska byggnadsperioden. Murverksundersökningar av tornet visar att det kan ha uppförts som en självständig byggnadsdel eftersom spår av anslutande långhusdel saknas i murverket. En möjlig tolkning som framförts av byggnadsantikvarie Petter Jansson är att tornet uppförts i anslutning till ett långhus av trä som senare ersatts av det romanska långhuset av sandsten. En annan förklaring kan vara att västra gaveln till en äldre långhusdel helt eller delvis rivits i samband med att tornet byggdes. Tornbågen, dvs. öppningen i bottenplan mellan långhuset och koret är en ursprunglig öppning och var till en början den enda ingången till tornet. Tornets övre våningar nåddes troligen via en invändig trätrappa. Från början var tornet oputsat både in- och utvändigt och i dess bottenvåning fanns lågt sittande nischer. I den ena av nischerna påträffades vid undersökningar på 1950-talet, en flaska av glas samt ben och spikar inlindade i tyg. Dessa tolkades som en slags besvärjelse som murats in i nischerna vid något tillfälle. En annan möjlighet är att det är reliker till ett sidoaltare. Längre upp i tornets östra fasad, har en ursprunglig, rundbågig öppning dokumenterats. Öppningen var belägen ovanför långhusets gavelkrön ungefär i höjd med tornets ljudöppningar mot söder, norr och väster. Öppningen kan ha fungerat som ljudöppning och murades igen vid okänd tidpunkt.

Fragment av romanska kalkmålningar på återanvända sandstenar i den nya kyrkan visar att den medeltida kyrkan dekorerades med kalkmålningar redan under romansk tid. Under 1400-talet valvslogs kyrkan invändigt och valven dekorerades med kalkmålningar. Valven anses vara målade av samma skola som utförde målningar i Södra Åsums kyrka och kan konsthistoriskt dateras till 1400-talets andra hälft. I samband med att valvet slogs i tornet gjordes sannolikt en ny ingång till tornets övre våningar via ett utvändigt trapptorn till en muröppning i tornets norra sida. Någon gång under medeltiden, troligen under sen medeltid, byggdes också ett vapenhus på långhusets södra sida.

År 1837 beslutades att vapenhuset skulle rivas och nya ingångar till kyrkan skulle göras i tornets västra sida och till absiden. Möjligen gjordes detta först några år senare. Ett förslag till utvidgning av kyrkan med korsarmar upprättades 1863 av byggmästare Anders Haf, Viken. Förslaget utfördes aldrig eftersom församlingen ansåg att sikten skulle bli dålig i korsarmarnas bänkkvarter. År 1866 beslöt man istället att riva den gamla kyrkan, undantaget tornet, och bygga en ny kyrka. Ombyggnaden genomfördes år 1877 efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. Enligt lokala berättelser byggdes den nya större kyrkan runt den gamla, som revs först när den nya kyrkan var färdig. I samband med ombyggnaderna revs också tornets utvändiga trapptorn och en ny invändig trappuppgång gjordes genom tornvalvet. Tornets gavlar murades om med trappgavlar. Torntaket täcktes troligtvis med galvaniserad plåt medan spån lades på salkyrkan.

Inne i den nya salkyrkan tillkom en orgel år 1890. Denna tillverkades av orgelbyggare Carl Elfström som också ritade en orgelläktare i nygotisk stil. Den nya läktaren målades i samma färg som altaruppsatsen och korskranket. Inredningen var målad i en grå färgskala medan bänkarna var målade i ekfärg. På 1920-talet täcktes kyrkans tak om med rött tegel. Vid 1930-talets början anlitades arkitekt Eiler Graebe för att upprätta program för kyrkans renovering. Renoveringen genomfördes först 1953-54 och omfattade nytt värmesystem, nytt golv och nya bänkar, ny inredning i sakristian, nytt altare och altartavla, flyttning av predikstolen samt ommålning av interiören. Samtidigt frilades och konserverades medeltida målningar i tornet av konservator C. O. Svenson. I samband med renoveringen gjordes en arkeologisk undersökning under ledning av museiintendent Torsten Mårtensson. Från den medeltida kyrkan dokumenterades tre äldre golvnivåer, grundläggningen till det medeltida altaret i absiden och en medeltida dopfuntsfot. En hel del sot och smält bly påträffades vilket tolkades som tecken på brand. Sockelstenarna till det medeltida altaret återanvändes i det nya altaret. År 1984 gjordes en putsrenovering av tornet och en murverksundersökning genomfördes av Mabel Cronwall och Anna-Paula Andersson. Utvändig renovering av kyrkan utfördes 1988 efter arbetshandlingar av Forsberg & Wikerstål arkitekter. År 1993 genomfördes en invändig renovering efter handlingar av samma arkitektfirma. Vid renoveringen frilades en del murverk inne i tornet och en murverksdokumentation genomfördes av antikvarie Petter Jansson. Vid detta tillfälle dokumenterades påträffades lågt sittande nischer i tornets bottenvåning, möjligen avsedda för en slags förvaring. Bomlagshål i tornet dokumenterades också och det kunde konstateras att dessa var genomgående. Samma typ av byggnadsteknik har dokumenterats till Bjuvs kyrkas korparti.

Kyrkan består av det medeltida tornet och långhuset med tresidig avslutning mot öster. Det senare kan också beskrivas som en salkyrka där koret är inrymt i långhusets östra del. Långhusets västra gavel är utbyggt från tornets västra gavel så att tornet ser ut att rida på långhuset vilket dock inte stämmer.

Kyrkans fasader är spritputsade och vitmålade med slätputsade muröppningar. Kyrkans yttre är gestaltat i gotisk stil sedan ombyggnaden 1877. Muröppningarna är genomgående spetsbågiga och murade med flera språng. Fönsterbågarna från samma tid är av svartmålat gjutjärn spröjsade med spetsbågsformer och masverk med trepass och fyrpass. Tornets gavlar mot öster och väster samt långhusets västra gavelstycken är murade med höga blinderade trappstegsgavlar. Den översta tinnen mot väster kröns av ett kors i järnsmide. Längs sidorna på långhuset och dess östparti finns kontreforter murade med två avsatser. Taken och kontreforerna är avtäckta med enkupigt tegel. Dagens tegeltak går långt ned över takfoten och döljer nästan fasadernas listverk som på tornet består av en tandsnittsfris och på övriga delar av tre utkragande tegelskift. Längst ned på 1800-talsdelarna finns en förkroppad svartmålad sockel. Sockel saknas på tornet men cirka sju meter ovan mark löper en skråkantad sandstenslist, en så kallad gördellist. Denna löper runt tornets alla sidor. Ovanför denna är murverket cirka 10 cm smalare. Tornet har en ljudöppning mot väster, norr och söder med svartmålade brädklädda luckor. Huvudingången i tornets västra sida består av en spetsbågig öppning murad med flera språng. Ingångsdörren är en rakt avslutad pardörr klädd med diagonallagd panel. I bågöppningen över dörren finns ett överljusfönster med samma utseende som kyrkans övriga fönster. Över huvudingången finns ankarjärn formade till kyrkans byggnadsår 1877. Den andra ingången till kyrkan finns i dess östra sida och är utförd som en mindre variant av den västra entrén.