Interiören präglas av de pedagogiska behoven för museet, så som de identifierades på 1930-
talet. Bottenvåningens hjärtväggar är konstruerade som betongpelare mellan vilka lättväggar
kan byggas efter behov. Elledningar placerades i kanaler med flexibel anslutningsmöjlighet
via golvluckor.
Entréhallen är stramt monumental. En monumentalmålning planerades för fondväggen mot
öster. En tävling utlystes 1938, men förslagen vållade stor diskussion, vilket resulterade i att
väggen målades tegelröd och försågs med avbildningar av Sigurdsristningen och några
runstenar. Ytskikten förnyades i samband med att hallen byggdes om 1994, varefter
fondväggen har försetts med en monokromt mörkgrå färg medan övriga väggar är något
ljusare grå.
Romanska hallen är i allt väsentligt bevarad i originalutförande från 1930-talet med golv av
oregelbunden kluven kalksten. Väggarna är putsade med kvastad yta och avfärgade med
kalkfärg i umbra. Taket är av kalkavfärgad betong på betongbalkar. Elinstallationer har kvar
ursprungliga kanaler och golvkontakter i mässing.
Gotiska hallen med underavdelningar är den bäst bevarade av de ursprungliga
utställningshallarna. Hallen är avsedd för utställning av kyrkliga föremål och avser att skapa
en tidsstämning genom att återskapa andan av ett gotiskt kyrkorum. Hantering av ljuset var
viktigt vid gestaltningen. Den katedralliknande hallen ger ett överljus av det slag som
traditionellt förekommer på konstmuseer. Den lilla landskyrkan har en dunklare ljussättning
som medeltida kyrkobesökare upplevde en kyrka av detta slag. Ett medeltida bemålat trätak
(delar av ett tak från Ärentuna kyrka i Uppland) är integrerad i hallens gestaltning i den del
som benämns koret. Golvet i hallen är utfört i hyvlad rödgrå kalksten. Väggarna är
kalkavfärgade och taket är av betong på betongbjälkar målade med sicksackmönster för att ge
en känsla av valvribbor. Korets golv är av furuplank med handsmidd spik.
Landskyrkan ligger som ett rum i rummet och illustrerar ett medeltida utseende i en romansk
landsortskyrka med huvud- och sidoaltare, triumfbåge och väggfasta bänkar längs långhusets
sidoväggar. Golvet är av obearbetad kalkflissten. En medeltida liljesten (gravhäll) ligger i
golvet. Innerväggarna är putsade för att efterlikna slamning på stenmur. Takstolen är synlig på
samma sätt som i romanska kyrkorum. I rummet har två medeltida dörrar satts upp.
Tornrummet har golv av trä, kalkavfärgade väggar och ett stjärnvalv som är modellerat efter
förebild i Strängnäs domkyrka, där Sigurd Curman gjorde en av sina stilbildande
restaureringar vid 1900-talets början.
Barockhallen präglas av fast inredning som utgörs av insamlade byggnadsdetaljer. Taket från
1685 är flyttat från Eksjö stadskyrka och har monterats på nuvarande plats. Även läktare,
altaruppsats, epitafier med mera är föremål ur museets samlingar som samtidigt i detta
sammanhang är att betrakta som fast inredning.
Föreläsningssalen skjuter in som en egen byggnadsvolym mot Tekniska gården och har en
mycket enhetlig funktionalistisk karaktär i den fasta inredningen såsom paneler, säten,
armaturer, scenens utformning med mera. Scenens vägg, bröstpaneler, ljusarmaturer,
högtalararmaturer och dörrar ut mot foajén har ursprunglig karaktär. Stolsinredningen är
senare liksom linoleumgolvet som dock är anpassat i uttryck.
På våning fem i rum 5203a finns en bevarad ursprunglig monterinredning med
skåpsunderbyggnad från myntkabinettets tidigare verksamhet i huset.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
