Interiör
Kyrkans huvudingång går via vapenhuset i söder. Porten har dubbla dörrar av stående
omålade ekplankor, sammanhållna av narar. Vapenhusets väggar är putsade
och målade, med en bröstning i grå kulör och övriga väggen i en beige-gul ton.
Längs med väggarna finns murade, ursprungliga bänkar som senare försetts med
sittbänkar av mörkt trä, bröstningens övre gräns markeras av en trälist i samma
kulör. I östra väggen finns en rundbågig nisch och på östra och södra väggarna
finns begränsade partier av medeltida, figurativa målningar frilagda. Till vänster om
ytterdörren finns ett litet rektangulärt fönster med en enkel båge av trä. Golvet
består av kalkstensplattor och taket är klätt med pärlspont, målad i samma kulör
som väggarna. I vapenhusets sydvästra hörn finns en inbyggd trappa, med väggar
och dörr av hyvlade brädor, som leder upp till vinden. En slät ekdörr till kyrkorummet
omges av en tresprångig, spetsbågig och putsad omfattning i grå kulör.
Ingången till kyrkorummet ligger i långhusets västra travé, och ryms i en stickbågeformad
öppning med ojämn, murad karm på västra sidan. Kyrkorummet omfattar
långhusets två travéer, tornets bottenvåning i väster samt koret i öster. Öster om
koret ligger sakristian.
Tornbottenrummet täcks av ett slätputsat och vitkalkat tunnvalv och rummet sammankopplas
med långhuset med en rundbågig öppning. Golvet är något förhöjt i
förhållande till kyrkorummet, och avskärmas av en låg ekådrad barriär. Rummet
upptas till största delen av kyrkorgeln. Bakom orgeln, i väster, finns ett igenmurat
fönster. Här är ett äldre måleri i form av kvadermålning på väggen och blomstermotiv
i fönstersmygen bevarade. Längs väggarna sitter en äldre, ekådrad bröstningspanel
och i norr och söder finns väggfasta bänkar. Golvet är täckt med linoleummatta.
Långhuset täcks av två kryssvalv. Valven vilar på knippepelare med profilerade
överdelar. Gördelbågarna mellan valven är breda och svagt spetsbågiga, medan
sköldbågarna mot ytterväggarna har en tydligare spetsbågig form. Valvribborna är
kvadratiska och något avsmalnande nedtill. Valvkappornas senmedeltida målningar,
med motiv ur skapelse- och syndafallsberättelserna, är tillskrivna Vittskövlegruppen.
Här finns även slingrande blomstermönster och ränder i rött och svart
på ribbor, gördel- och sköldbågar.
Den romanska, ursprungliga, triumfbågen är högrest och rundbågig med utstickande
murpartier längs med vederlagen vilket kan vara spår av en ursprunglig mur
eller infästning för ett korskrank. När valven slogs i kyrkan lades gördelbågen i
långhuset ovanför triumfbågen, medan gördelbågen i korets valv blockerar triumfbågens
övre del. Även koret täcks av ett kryssvalv. Valvbågarna- och ribborna är
dekorerade med ränder, delvis i zickzackmönster i röd och svart kulör. Över valvbågarna
är slingrande blomstermönster målade medan valvkapporna i övrigt är dekorerade
med små stjärnor. Inga av de medeltida väggmålningarna är bevarade och
det är osäkert om befintligt måleri är ett återskapande av de medeltida motiven,
eller om de är inspirerade av målningarna i de övriga valven. Väggar och anfang är
vitkalkade.
Golvet i långhuset är belagt med victoriaplattor i beige och brunröd kulör. Plattorna
har ett rutmönster samt en bård med meanderslinga längs med bänkkvarteren.
Långhuset domineras av ett sammanhängande bänkkvarter längs med norra
väggen och två kvarter i söder, åtskilda av gången till vapenhuset. Predikstolen är
placerad söder om triumfbågen, norr om triumfbågen står ett piano. I koret är
golvet lagt med svartvita victoriaplattor. Större delen av koret tas upp av altarringen
inom vilken ligger ett förhöjt brädgolv. Mot östra väggen är det medeltida altaret
med altarnischer bevarat. På ömse sidor om altaret finns dörrar till sakristian. Mot
triumfbågens norra anfang är dopfunt med baldakin placerade. På norra och södra
väggarna finns rundbågiga fönsteröppningar med innerfönster av trä, målade i grå
kulör och fönsterbänkar av svart marmor/terazzo.
Sakristian har ett brädgolv av furu och slätputsade och vitkalkade väggar. Taket är
vävspänt, och en smal träpanel kan anas ovanför väven. Här finns en rundbågig
muröppning med järnfönster i öster och en raksluten ytterdörr i söder. Väggfasta
skåp för textil och annan förvaring finns längs norra och västra väggarna.
En trappa i vapenhuset leder till vinden över vapenhuset, varifrån vinden över
långhus och kor samt tornets övre våningar är tillgängliga. Vinden över vapenhuset
är öppen upp i nock med takstolar av både ek och furu, även återanvända delar,
och äldre brädfodring mot plåttaket. Den södra gavelns tegelmurning är synlig. Två
bjälkar i nord-sydlig riktning stabiliserar gavelmuren. I norr leder en trappa upp till
långhusets vind, genom en öppning i långhustaket. På ömse sidor är långhustakets
äldre brädfodring synlig.
På långhusvinden sticker den övre delen av valvkapporna upp. I den östra gaveln
finns vad som förefaller vara en ursprunglig, svagt stickbågig tegelmurad öppning
mot korvinden. I anslutning till denna finns en äldre, putsad murstock som inte
längre används. Takstolarna består av både ek och furu, och återanvända delar förekommer.
En av saxsparrarna på den västra takstolen har sågats av för att förenkla
tillgängligheten till tornet, vilket man når via en raksluten, modern dörr i den västra
gaveln. Plåttakets underbrädning utgörs av äldre furubrädor.
Korvindens taklag är av ek, med sparrar, dubbla hanband, stödben och tassar - och
delvis återanvänt. Den östra gaveln är påmurad vid okänt tillfälle. I gavelspetsen
finns ett mindre ljusinsläpp. En liten, sekundär öppning är gjord i östra väggen för
tillgång till sakristians vind. Över sakristian är takstolen av fur.
I tornets första våningsplan utgör tornbottenvåningens taktunnvalv golv. Tornmurarna
stabiliseras av flera bjälklag som inte korresponderar med våningsplanen.
Bjälklagen är huvudsakligen av ek men även furu förekommer.
På första våningsplanet finns en inbyggd elcentral och den äldre trampmaskinen
till kyrkklockorna. Mot söder finns ett kvadratiskt fönster med träbågar och spröjs
i en djup, stickbågig smyg murad av tegel som går ner i golvnivå. I väster finns ett
mindre ljusinsläpp med sidor murade av tegel och med överliggare av trä. Murverket
är i övrigt av natursten, undantaget den östra muren som i den nedre delen
utgörs av långhusets västra gavel och är av tegel. Öppningen till långhuset är svagt
spetsbågig. Längs östra muren leder en trätrappa upp till andra våningsplanet tillika
klockvåningen vilken domineras av klockbocken med två kyrkklockor. Våningen
är öppen upp i nock. Östra och västra väggarna har högresta, stickbågiga och vitkalkade
muröppingar med dubbla ljudluckor av stående, svartmålade brädor som
hålls samman av narar och smidda bandgångjärn. Norra och södra väggarna har
tegelmurade omfattningar kring rundbågiga muröppningar som här är något
mindre med enkla luckor i varje. Taklaget är av ek med höga sparrar och stödben
och dubbla hanband. Längs gavelväggarnas mitt stöttar upprättstående bjälkar, från
bindbjälkarna ända upp i nock. Konstruktionen försträvas även från gavel till gavel,
över klockbocken.
Inredning och inventarier
Kyrkans altare är ett blockaltare, murat i tegel, med nischer i söder, norr och väster.
Altaret är putsat i senare tid och täckt av en träskiva som i sin tur är klädd med
med läder, eller ett läderimiterande material. Utseende och placering av den västra
nischen tyder på att den fungerat som relikgömma. Altaret bedöms vara ursprungligt.
Altaruppsatsen är snidad i trä av Pehr Hindrikssen i Ystad, daterad 1667. På en
predella, ett bottenstycke, finns ett centralt textfält flankerat av två änglar. Texten
lyder Å: 1674 er denne altar Tafle blefven stafferet, da værendes Landshøvding her Magnus
dürel, och sogneprest her Peder pederson (sic). I anslutning till änglarna finns senare tillkommen
text; K.V. / E.H.S. / O.P.S. Texten är sannolikt tillkommen samtidigt
som bänkarna målades på 1870-talet, och av samma målare. Ovanpå predellan är
det centrala motivet nattvarden i relief, flankerad av två kvinnofigurer som står
mellan dekorativt vridna kolonner. Ovanpå detta finns ett rikt profilerat entablement
som bär upp en krönande kartusch med en kunglig krona och Karl XI:s monogram
CRS, samt i centrum en kristusfigur omgiven av två putti.
Altarringen står på en svartmålad träsockel, med knäfall och överliggare klädda
med grått ylletyg. Balustraden, som är öppningsbar, har svarvade dockor i vitt med
förgyllda detaljer.
Predikstolen med trappa och dörr samt baldakin är snidad i trä, daterad till 1626,
och placerad söder om triumfbågen. Alla delar är målade i brunt, med svarta textfält
och detaljer samt förgyllda accenter. Färgsättningen kan sannolikt härledas till
1870-talets målning av kyrkan. Korgen har fyra sidor mot kyrkorummet, vilka skiljs
åt av vita och förgyllda kolonner. Korgen avslutas upptill med ett band av textfält,
skilda åt av änglahuvuden. Korgens undersida är rundad och har en droppformad
avslutning av fyra konsoler och en svarvad knopp. Ovanför predikstolen finns ett
ljudtak i form av en baldakin. Baldakinen har fem sidor mot kyrkorummet och en
sjätte mot södra väggen. Kring baldakinen löper ett textband med en förgylld text
som bland annat anger ANNO 1626, vilken sannolikt är året då predikstolen tillverkades.
Ett avslutande profilerat listverk med bland annat en tandfris kröns på
ovansidan av kartuscher och fialer. En förgylld duva är nedpendlad från mitten av
baldakinens undersida. Dörren till predikstolen har två speglar, varav den översta
med en rundbåge av flätband, och flankeras av dubbelställda kannelerade pilastrar
som håller upp ett krenelerat gavelstycke med fialer och kartuscher. Samtliga delar
av predikstolen, baldakin och trappa har textband med olika bibliska ord på latin.
Över dörrpartiet står dock namnen Otte Marsum och Mette Brahe, vilka tillhörde
den danska adeln. Sannolikt var det dessa två som finansierade predikstolen. Deras
namn finns även på predikstolen i Gualöv kyrka.
Dopfunten är av sandsten, daterad till 1200-talets början. Både cuppa och fot är
rikt dekorerad och tillskrivs Vitaby-Maglehemsgruppen. Foten är kvadratisk med
vulstformad profilering och bladornamentik i vartdera hörnet. Cuppan är godronnerad
undertill och dekorerad med sirliga bladslingor upptill. Cuppan har uttömningshål
och försågs 1932 med ett nytt lock av trä, i vilket ett dopfat av mässing
ligger. Dopfunten har varit målad, troligtvis under 1800-talet, men frilades från färg
1932.
Bänkinredningens ålder är okänd, men den ekimiterande ådring som den har idag
tillkom 1879. En ritning med bänkfördelning i kyrkan som sannolikt härrör från
1828 visar i stort sett samma utsträckning av bänkar som idag, även om bänkarna
i tornbottenrummet och i nordost har decimerats. Sittbänkar och ryggstöd moderniserades
och bänkdörrarna breddades 1932. Långhuset har tre slutna bänkkvarter;
ett i norr och två i söder samt en bänkrad i väster mot tornbottenrummet. De står
på ventilerade trägolv. En av bänkarnas insidor är bemålad och signerad Y. Persson
i Kristianstad. Bänkdörrarna är fyllningsdörrar och bänksidorna pryds av snidade
parställda pilastrar på höga baser med joniska kapitäl. På vinden ovanför vapenhuset
finns äldre delar av bänkinredningen utan ekådring. Detaljer på bänkinredningen
bär stora likheter med predikstolsdörren vilken är daterad till 1626.
Kyrkans orgel är från 1968, tillverkad av A Mårtenssons Orgelfabrik i Lund. Den
föregående orgeln var byggd 1907 av Johannes Magnusson, Göteborg. Den ersatte
en orgel byggd 1850 av J M Blomquist. Orgelhuset har en klassicistisk uppbyggnad,
målad i vitt med detaljer i svagt blågrönt och rosa samt förgyllning. Orgelpiporna
är indelade i sju lodräta fält, bland annat två tureller vilka omger ett centralt rundbågemotiv.
Orgelhuset avslutas upptill av ett profilerat ramverk krönt av förgyllda
kartuscher. Ovanför spelbordet från 1969 sitter ett textfält inom en förgylld ram
med texten Lofsjunger Herran.
Den stora klockan är gjuten av Johan H. Friis/Fries i Kristianstad år 1806, den
lilla klockan är gjuten 1766 av Abraham Palmberg.
Övrigt. På södra väggen i västra travén finns ett triumfkrucifix i ek daterat till 1400-
tal. Krucifixet är sekundärt bemålat i svart, brunt och med förgyllning. På Lunds
universitets Historiska Museum finns en träskulptur från 1400-talets andra hälft
som tillhört Nymö kyrka. Skulpturen föreställer Maria med den döende Kristus, en
så kallad pietà.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
