VALLENTUNA TÄTORT

Vallentuna ligger i ett landskap präglat av flera tusen års jordbruks- och boskapsskötsel. Till stora delar har kommunen ännu idag landsbygdskaraktär. Bygden är mycket rik på fornlämningar.

Centralorten i Vallentuna kommun har en tusenårig förhistoria som härads- och sockencentrum. Vid sekelskiftet 1900 hade Vallentuna socken bara drygt 1300 innevånare. I centrum fanns kyrka med prästgård, klockargård och skola men också järnvägsstationen vid Roslagsbanan, som hade invigts år 1885. Vallentuna var fortfarande en landsbygdssocken med ett stort antal bondgårdar och några herrgårdar och jordbruket var huvudnäringen.

En bit in på 1900-talet började stationssamhället vid järnvägsstationen expandera, successivt växte villabebyggelse fram och under 1950-talet kom utbyggnaden av tätorten runt Vallentuna igång på allvar. Tomtbolag köpte upp mark och styckade av tomter för egna hems- och sommarstugebyggande under 1900-talets första hälft. Nya ekonomiska och sociala förutsättningar och införandet av semesterlagstiftningen på 1930-talet innebar att sommarboende blev möjligt för en bred allmänhet. Marken intill Vallentunasjön utgjorde en attraktiv plats för fritidsbebyggelse, mycket på grund av de goda kommunikationerna till Stockholm.

Vid senaste sekelskiftet var drygt 19 000 personer bosatta i Vallentuna socken. Idag bor ca 29 000 personer i Vallentuna kommun.

Källor:
Rahmqvist, S. 2005. Att fånga ett århundrade. Vallentuna -ung ort i gammal bygd.