PARTILLE KOMMUN

Kommunen är belägen en dryg mil öster om Göteborg och består av centralt belägna Partille omgivet av Sävedalen i väster och Jonsered i öster. I kommunen, som är 57 kvadratkilometer stor och en av Sveriges minsta, bodde år 2000 drygt 33 000 invånare. Detta innebär en befolkningstäthet större än Hollands. Trots denna täthet är cirka 75 % av ytan fortfarande obebyggd. Topografin varierar från bergspartier till det uppodlade slättlandskapet längs Säveåns dalgång. I Partille finns flera badsjöar, vidsträckta skogsområden med stora naturvärden och högt exploaterade bostads- och industriområden.

Dalgången kring Säveån har sedan förhistorisk tid utgjort en viktig länk mellan kust och inland. De tre stora kommunikationslederna Säveån, järnvägen och motorvägen löper parallellt genom kommunen.
Kommunikationslederna har under tidens gång haft ett avgörande inflytande över kommunens bebyggelseutveckling. Kring sekelskiftet inleddes en expansiv period med en rad industrietableringar, där de östra delarna först togs i anspråk. De utökade kommunikationerna medförde en kraftig inflyttning av människor till Partille.

Under 1900-talets första hälft förändrades Partille, kommunen gick på några decennier från att ha varit jordbruksbygd till att bli en industriell tätort. Detta medförde att bostadsbyggandet satte fart i och med den kraftiga befolkningsökningen som följde med industrialiseringen. Efterkrigstiden innebar ett generellt uppsving för näringslivet och medförde en kraftig ökning på efterfrågan av bostäder. Partille hade god tillgång på oexploaterad mark och bostadsområden byggdes främst i kommunens centrala och södra delar. Exempelvis uppförde Daros fabriker 1948 arbetarbostäder vid Tage Madsens väg och senare under 1950-talet hyreshus vid Hubertusvägen.

Partille förblev en självständig kommun, medan många av småkommunerna kring Göteborg införlivades till storstaden. Däremot genomgick kommunen en intern förändring som skulle få betydelse på många sätt. 1955 upphörde municipalsamhällena Sävedalen, Partille och Jonsered. Dessförinnan hade Partille ansökt om att få bli köping och Sävedalen att få bli egen självständig kommun. Ingen av dessa ansökningar blev beviljade. Under 1950-talet förflyttades centrum från stationsområdet till nuvarande plats kring Kyrktorget. Nya bostadshus uppfördes runt torget och affärer, post och polis- och brandstation etablerades. På 1950-talet växte även ett stort antal flerbostadshus fram. Många äldre träbyggnader revs under den här perioden och ersattes av modernare bebyggelse. I slutet av 1950-talet byggdes det så kallade "Finngösahuset" som blev kommunens första höghus och en symbol för den nya tiden.
Under 1960-talet inleddes en utbyggnadsperiod som karakteriseras av storskalighet och var det årtionde då Partille kanske förändrades mest. En våldsam expansion av nya bostadsområden och byggnader för samhällsservice ägde rum. Allt detta skapade en helt ny landskapsbild och en helt ny infrastruktur. Under denna period byggdes de höga punkthusen längs Oluff Nilssons väg och bostadsområdet Anneberg. Ytterligare radhus förlades till Lexby och bebyggelsen i Jennyhillsområdet tog form. Småhusområdena bredde ut sig i Vallhamra, Kåbäcken och Kvastekulla. Stora sammanhängande områden skapades i Vallhamra, Oxled och Ljungkullen. Expansionen skedde framförallt kring centrala Partille och i södra Sävedalen medan andra områden lämnades oberörda och, åtminstone för en tid, kvarstod som lantliga idyller.1969 invigdes motorvägen (E20) som skär rakt genom kommunen.

Mellan åren 1971-1974 uppfördes Björndammen som var det största bostadsprojektet dittills i kommunen och omfattade 1132 lägenheter. Här fanns en tanke om integration som var helt ny och smått unikt i Sverige vid den här tidpunkten. Man ville i området skapa "ett aktivt och levande centrum" där olika generationer kunde mötas och där lokalerna utnyttjades maximalt. Kyrka, skola, fritidslokaler, servicehus och kommersiell service samlades under ett tak. Björndammen fick stor medial uppmärksamhet både nationellt och internationellt.

Satsningen på utbyggd samhällsservice som påbörjades under 1960-talet fortsatte under första delen av 1970-talet. Behovet av till exempel nya skolor var stort och även andra områden krävde nysatsningar. I början av 1970-talet byggde man därför Oxledsskolan, en idrottshall och en ishall i Vallhamra, ålderdomshem/bibliotek i Jonsered, i centrum ett nytt kommunalhus och Porthällaskolan förvandlades till gymnasium.

Sävedalen, som utgör gränsen i väster mot Göteborgs kommun, är det yngsta området av de tre och samtidigt det ojämförligt största. Den första utbyggnaden i Sävedalen skedde strax efter sekelskiftet då arbetare och tjänstemän köpte tomtmark och byggde mindre villor och egnahem. Sävedalen har genom åren exploaterats kraftigt och området sträcker sig en bra bit söder om E20 mot Mölnlycke. I Sävedalens finns exempel på områden med byggnadstekniker från så gott som samtliga decennier under 1900-talet.

Jonsered, som är ett riksintresse, växer fram som industrisamhälle under de sista årtiondena av 1800-talet. Bebyggelsen ligger samlad intill industrianläggningarna vid Säveån. Här finns både sociala inrättningar, tjänstemanna- och arbetarbostäder. Den anglosaxiskt inspirerade arkitekturen gör Jonsered till en unik industriell miljö med brukskaraktär. Mellan 1920-talet, då tätorten Jonsered i stort var utbyggd, och 1980 har en viss förtätning skett i samhället. Den nya bebyggelsen är i material och skala anpassad till omgivande äldre bebyggelse.

De äldsta delarna ligger väster om Sotenäs fritidsgård och de yngsta utgörs av de homogena bostadsområdena i Puketorp och Soldatängen vilka är belägna söder om den dalgång där Ugglumsleden är dragen. Jonsered, som är ett riksintresse, växer fram som industrisamhälle under de sista årtiondena av 1800-talet. Bebyggelsen ligger samlad intill industrianläggningarna. Här finns både sociala inrättningar, tjänstemanna- och arbetarbostäder. Den anglosaxiskt inspirerade arkitekturen gör Jonsered till en unik industriell miljö med brukskaraktär. Mellan 1920-talet, då tätorten Jonsered i stort var utbyggd, och 1980 har en viss förtätning skett inom området och en viss utbyggnad skett vid Högshall och Stärtered. Den nytillkommande bebyggelsen är i material och skala anpassad till omgivande äldre bebyggelse vilket innebär att en tydlig kontinuitet i samhällets fysiska gestaltning erhållits.

Källor:
· Ett halvt sekel med ett samhälle - Partille kommunala bostads AB 1998
· Partille, Sävedalen, Jonsered, en arkitekturguide - C Caldenby m fl 1990
· Kulturminnesvårdsprogram för Partille kommun - Partille kommun 1987
· Partille kommun (kulturhistorisk undersökning 8) - Bohusläns museum 1979
· Översiktsplan 1990 för Partille kommun antagen av kommunfullmäktige 17 juni 1992 Stadsbyggnadskontorets bygglovarkiv - Partille kommun