ÖDSKÖLTS KYRKA SOCKEN OCH KYRKOMILJÖ

Ödskölt är en medeltida socken belägen i norra Dalslands skogs- och bruksbygder och har sedan reformationen hört till till Steneby pastorat. Socknen domineras av skogbevuxen bergterräng och sandmoar samt spridd dal- och höjdbebyggelse. Ödskölt delas av det ändmoränstråk, en mäktig israndsbildning efter en stagnationsfas i inlandsisens avsmältning, som sträcker sig från Norge genom Dalsland i nordvästlig-sydostlig riktning. Dess sträckning utgör också en tydlig kulturgräns mellan det nordliga Skogsdal, som har mycket gemensamt med Värmland, och de sydligare delarna av Dalsland som i öster är mer orienterat mot Västergötland och i väster mot Bohuslän. Kulturgränsen är bl a omnämnd som en gräns mellan olika religiösa traditioner inom svenska kyrkan. Ändmoränstråkets sträckning genom Ödskölt, de s k Ödskölts moar, är ett vidsträckt område som bl a använts som militärt övningsfält under 1700- och 1800-talen.

Kyrkan och socknens gamla centrum är beläget i norra kanten av Ödskölts moar. Alltorp, omkring en kilometer österut, var mellan åren 1693 och 1941 tingsplats för Vedbo härad, det område som idag utgör Bengtsfors och Dals-Eds kommuner. Alltorp är en välbevarad bebyggelsemiljö med det byggnadsminnesförklarade f d tingshuset med häkte samt det gamla gästgiveriet. Ödskölt saknar tätortsbebyggelse. Ett par kilometer norr om kyrkan finns samlad egnahemsbebyggelse vid det som blev bygdens centralplats då en station förlades här för Uddevalla-Lelångens järnväg 1895. Stationen hette först Iväg, efter läget vid sjön med samma namn men bytte senare namn till Ödskölt. Järnvägen är sedan många år nedlagd och dagens viktigaste kommunikationsled är länsväg 172 mellan Uddevalla och Bengtsfors som leder genom socknen i nord-sydlig riktning i stort sett parallellt med den gamla järnvägen och i närheten av kyrkan och Alltorps tingsplats

Kyrkan är av timmer och ursprungligen från 1726. Den är högt belägen på en grusås med utsikt mot sjön Iväg i norr. Väster om höjden finns en dalgång med en bäck. Längs en äldre sträckning av väg 172 i kanten av dalgången finns i närheten av kyrkan en mindre bebyggelsesamling med några enstaka bostadshus och gårdsbebyggelse. Lite längre västerut finns gårdar med fastighetsbeteckningen Stommen, ett namn som i Västsverige ofta betecknat kyrkojord.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med omgivande kyrkogård. På kyrkogårdens norra del finns en fristående klockstapel (1959-60) och en ekonomibyggnad (ca 1930). Till kyrkoanläggningen hör också ett församlingshem (ca 1980) beläget söder om kyrkogårdsmuren intill en parkeringsplats och en gräsplan.

ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg

LITTERATUR, RAPPORTER: Bengtsfors kommun, Kulturmiljöprogram, 1994. / Bengtsfors kommun, Vår kulturmiljö, Vänersborg 1993. / Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003. / Johansson Ivar, Ödskölt, Vår hembygd, Mellerud 1968. / Runelid Effe: Dalslands kyrkor, 1984. / Stiftelsen Älvsborgs länsmuseum, kulturhistorisk byggnadsinventering nr 31, Bengtsfors kommun, Vänersborg 1986