HAMMERDALS SOCKEN

Hammerdals socken är en vidsträckt skogsbygd rik på sjöar, vattendrag och myrar. Bebyggelsen är koncentrerad till strandnära lägen och höjder i socknens västra del. Terrängen är svagt böljande men blir i urbergsdelen i öster mer kuperad. Ett 70-tal stenåldersboplatser är kända och ca 600 fångstgropar har påträffats samt lämningar efter fyra medeltida ödegårdar.

År 1315 omnämns Hammerdal som eget pastorat och kyrkbyn blev tidigt centralort i socknen. Vid 1500-talets mitt fanns mer än 20 byar inom socknen och Hammerdal var då en av jämtlands folkrikaste bygder. Socken var länge en utpräglad jordbruksbygd och ännu år 1900 var närmare 60 procent av befolkningen sysselsatta inom jordbruket, boskapsskötseln har varit omfattande med stor export av framförallt hästar. År 1912 kom järnvägen till Hammerdal och den gamla kyrkbyn expanderade. Efter andra världskriget har träsektorn expanderat i främst centralorten men även i Sikås och Fyrås. Hammerdal drog även till sig folk under 1950- och 60-talens jordbruksnedläggning och omvandling av skogsbruket. Socknen är vinterbetesland för samebyarna Frostviken Södra och Hotagen. Renslakteriet i Fyrås har Jämtland som upptagningsområde.

Socknen uppvisar många värdefulla miljöer och en stor mängd byggnader från olika tider. Här finns jordbruksbyar med äldre och välbevarad bebyggelse. I tätorten Hammerdal kan man fortfarande, genom den bevarade bebyggelsen, följa samhällets utveckling från kyrkby och bondby till municipalsamhälle och modern centralort.

Samhället Hammerdal är serviceort för ett stort omland med kommun och landsting som största arbetsgivare. Orten präglas dock i hög grad av småindustri och hantverk. Viss utpendling förekommer till framförallt Strömsund men inpendlingen från omkringliggande samhällen är något större.

Riksintresset Russfjärden-Hallviken (Z13) ingår i socknen.