SOLLERÖ KYRKAS KYRKOMILJÖ

Solleröns befolkning var länge helt beroende av båtar för samfärdsel. Först år 1893 byggdes den första egentliga broförbindelsen mellan ön och fastlandet. Frakter av förnödenheter och handelsvaror skedde fram till dess med skutor och ångbåtar. Vid angöringsplatsen i Bengtsarvet fanns tidigare magasin för upplagring av varor. Bron över Sundet, som numera utgör förbindelsen mot Mora, tillkom i slutet av 1950-talet.

Solleröns kyrka och kyrkogård anlades i Häradsarvets by, mitt på ön. Söder om kyrkan ligger en parkeringsplats samt kommunalhuset som uppfördes 1965. I väster finns en asfalterad plan omgiven av björkar och granar. Närmast i norr står skolan och längre bort mot nordväst prästgården.

Kapelltomten
Vid 1500-talets början uppfördes ett träkapell, som troligen var Solleröns första kyrkobyggnad. S:t Laurentiuskapellet låg omkring 500 meter nordväst om nuvarande kyrka. Kapellet revs 1781 men ännu idag kan man skönja resterna av de västra och norra delarna av kapellgrunden. Platsen är numera utmärkt med en minnessten, ett timrat kors och ett stenaltare. Kapellets tillhörande öppna klockstapel hade två klockor, vilka numera hänger i kyrkans torn. En av dessa är ungefär samtida med kapellets uppförande och märkt med årtalet 1530.

Övriga byggnader
Prästgården anlades nordväst om kyrkan, i anslutning till den övriga bybebyggelsen. Prästgårdens byggnader är uppförda ungefär samtidigt som kyrkan på 1780-talet. De har dock genomgått många förändringar och är kraftigt förvanskade, avseende ursprunglig utformning och karaktär.
(Se Prästgårdsinventering, 1976)

Övrigt
Riksintresseområde: Sollerön [W 69a] (Sollerö sn) Fornlämningsmiljö, Bymiljö.
Motivering: Centralbygd på ö i Siljan med lång och sammanhängande bosättningskontinuitet och stora byar med välbevarad bebyggelse och med Dalarnas största fornlämningskomplex.
Uttryck för riksintresset: Omfattande gravfältskomplex, genom odling uppskiktat i flera kon-centrationer med högar, rösen och stensättningar som givit rika, vikingatida fynd, med talrika odlingsrösen, åkerterrasser och stensträngar. Flertal lågtekniska järnframställningsplatser. Byarna Bengtsarvet och Utanmyra med tät bebyggelse i huvudsak från 1800-tal eller äldre.