Norrbyskärs kyrksal

Ögruppen Norrbyskär, ca 4 mil sydväst om Umeå, är intimt förknippad med familjen Kempe och sågverksindustrin som förlades dit i slutet av 1800-talet. På denna tidigare karga och obebodda plats byggdes ett sågverkssamhälle upp vars epok blev kort men intensiv från starten 1895 till nedläggningen 1952. De goda hamnförhållandena, närheten till Västerbottens skogar och den billiga marken gjorde Norrbyskär till en idealisk plats för etablering av en ny ångsåg, när företaget Mo och Domsjös vattensåg i Mo utanför Örnsköldsvik blivit omodern. Som mest bodde omkring 1400 personer på ön på 1920-talet och sågen var då en av norra Europas största ångsågar. Vd:n Frans Kempe såg även fördelar med det ensliga läget för att företaget lättare kunde kontrollera arbetarnas sociala beteende som exempelvis tillgången till rusdrycker. I gengäld skulle samhället bli modernt och påkostat. Stockholmsarkitekten Kasper Salin, som var en av landets främsta arkitekter vid den tiden och något av företagets chefsarkitekt, anlitades för att bl.a. rita arbetarbostäderna, förvaltarbostaden och skolans byggnader, men även Frans Kempe själv hade stort inflytande över samhällets planering och utformning.

Planen är strikt rätlinjig och följer det klassiska mönstret för brukssamhällen, med arbetarbostäder placerade längs en lång och rak bruksgata mellan två viktiga fond-byggnader, som ofta var disponentbostaden och kyrkan. På Norrbyskär var det istället såghuset och skolan. Skolans huvudbyggnad i södra fonden flankeras av två mindre flyglar avsedda för lärarbostad i väster och lokaler för slöjd, gymnastik och skolköks-undervisning i öster. Byggnaderna, som alla har två våningar, avgränsar skolgården. Bruksgatan avslutas framför skolan i en grusad vändplan med rund gräsyta.