Ås kyrkas kyrkomiljö

Ås kyrka är belägen invid östra landsvägen omkring en halv mil från Ölands södra udde och
är öns sydligaste kyrka. Både kyrka och kyrkogård ligger strax innanför den breda och höga
mur, Karl X: s mur, som går tvärs över ön och skiljer Ottenby kungsgårds ägor med den
övriga delen av Ås socken. Miljön runt om kyrkan utgörs av betes- och alvarmark. Från tornet
kan man se havet. Lite längre bort i väster ligger Ottenby kungsgård och kyrkan är också
belägen på kungsgårdens marker. Öster om kyrkan på samma sida om vägen ligger
hembygdsstugan i Ås, ditflyttad från Näsby.

Kyrkomiljön
Ås är Ölands sydligaste socken. I norr gränsar Ås mot Ventlinge och Gräsgårds socknar. Liksom övriga Öland är socknen rik på fornlämningar från olika tider. Ottenby gravfält norr om kungsgården är Ölands största järnåldersgravfält med 275 synliga lämningar. Socknen omnämns i skriftliga källor första gången 1279 då biskop Henrik i Linköping skänkte patronatsrätten över socknen till Nydala kloster. Kyrkornas placering längs med det öländska vägnätet och radbymiljöerna är typiska för Öland. Ås kyrka ligger vid sydspetsen av landborgskanten i väster och Ancylussjöns strandvall i öster. Kyrkan i Ås markerar början/slutet på det pärlband av kyrkor som ligger utmed dessa båda naturgeografiska markeringar, såväl i öster som i väster, från Ölands sydspets till öns nordspets. Man tror att kyrkan byggdes i mitten av 1100-talet. Den var helgad åt S:t Katarina och under de första två århundradena kallades den för Ottenby kyrka. Bytet av namn kan ha berott på att ytterligare en kyrkplats uppstod inom socknen. Sockenkyrkan som låg vid landborgsåsen fick därför med tiden namnet Ås. Under 1200-talets andra hälft byggdes ett kapell vid Kyrkohamn. Platsen var en viktig fiskehamn och bygget av kapellet indikerar att fisket redan vid den här tiden var organiserat. Kanske uppfördes kapellet också för att stärka kyrkans kontroll över det lukrativa sillfisket. Kapellet hade flera olika namn. Det omtalas i skriftliga källor som Beati Johannes eller S:t Johannes kapell. I folkmun förekommer också namnet Rosenkinds kapell eftersom det låg vid Rosenkinds källa.

Ås kyrka ligger i utkanten av byn Näsby norr om landsvägen. Kyrkomiljön utgörs av kyrkan och kyrkogården samt av stenladorna på södra sidan av vägen. Norr och väster om kyrkan breder ett öppet landskap ut sig. Mot öster ligger byn Näsby. I söder ligger Ottenbylund, ett större lövskogsområde som tillhör Ottenby kungsgård och är ett kungliga jaktområdet. Kyrkogården har liksom kyrkan medeltida anor. Den omger hela kyrkan men området i norr och väster är begränsat. Störst yta för gravsättningar finns idag i öster. Hela kyrkogården omgärdas av stenmur och en trädkrans av alm och lönn. Bland de gravvårdar som finns på kyrkogården utmärker sig två par gjutjärnskors samt två äldre gravhällar. Den ena av dessa hällar ligger som trampsten vid södra ingången och den andra på kyrkogården nordost om kyrkan. I kyrkogårdens nordvästra hörn finns ett hus byggt som materialbod 1807 och omgjort till bårhus 1959. Det är sedan 2006 inrett med toaletter för kyrkans besökare samt materialförråd. I nordvästra hörnet ligger ytterligare en mindre förrådsbyggnad med okänt ursprung. På kyrkogården finns också en solvisare som ska ha skänkts till kyrkan 1779 av kommissarie Oliverlöf. Minneslunden, utmed den norra kyrkogårdsmuren öster om kyrkan, invigdes 2005.

Under medeltiden och fram till 1650-talet låg prästgården, med undantag för korta perioder, väster om kyrkan. På 1650-talet drogs dock prästgården in till kronan och hemmanet Parby, idag Parboäng, i Ventlinge socken anslogs till prästgård för Ventlinge och Ås. De båda socknarna utgjorde då ett pastorat. Fram till 1916 fanns komministertjänst i Ås med komministerboställe i Näsby. År 1994 bildades Södra Ölands kyrkliga samfällighet, SÖKS. Sedan 2002 ingår Ås i Sydölands församling.

I socknen ligger Ottenby kungsgård. Gården ska ha blivit kungsgård under Gustav Vasas tid. En kungsgård var kungens gård i området. Här kunde kungens utsända bo och här kunde kungen bo då han besökte området. Till gården samlades också skatteinkomster. Förutom fisket har jordbruket varit en viktig näring för socknen. Man har bra jord för spannmål men framförallt utmärks socknen av en omfattande boskapsuppfödning och mjölkproduktion. Såväl nötboskap som får- och hästuppfödning har varit och är delvis fortfarande viktig för socknen. Ottenby kungsgård hade under en tid uppfödning av hästar för den svenska armén.

Ett kännemärke för socknen under flera århundraden har varit den kungliga jakten. Redan Gustav Vasa besökte Öland och jagade. Han fick flera efterföljare. År 1569 såg Johan III till att hela Öland blev en djurgårdsinrättning. Det innebar att jakt var förebehållen de kungliga på all mark som inte tillhörde adeln. År 1653 lät pfalsgreven Karl Gustaf påbörja bygget av den mur som senare fick namnet Karl X Gustafs mur. Muren uppfördes tvärs över ön norr om Ottenby lund. Djurgårdsinrättningen avskaffades 1801 men den kungliga jakttraditionen lever kvar på Ottenby kungsgård än idag. Det kungliga intresset för området har bl a lett till att man än idag har en stam av dovhjortar. Ås socken är också känt för fyren Långe Jan och Ottenby fågelstation. Fyren som uppfördes 1782 är byggd av sten från S:t Johannes kapell. Fågelstationen inrättades av Sveriges ornitologiska förening 1949 och arbetar med ringmärkning, forskning och information.

År 1910 fick socknen järnvägsförbindelse. Stationen låg i Näsby och utgjorde ändstation för Ölands järnväg. I Näsby fanns också tidigare affär, gästgiveri m m. Den första skolbyggnaden uppfördes 1861 i Ottenby. Ås var en del av Ottenby kommun som 1967, tillsammans med Torslunda kommun, uppgick i Mörbylånga kommun. Kyrkomiljön ingår tillsammans med Ottenby kungsgård, området kring fyren Långe Jan samt byarna Näsby och Enetri i ett område som klassats som Riksintresse för kulturmiljövården. Hela Ås socken ingår i det Världsarvsområde som går under beteckningen Södra Ölands odlingslandskap