Brahekyrkan och dess kyrkogård ligger mitt på Visingsö i Vättern. Hela ön är klassad som riksintresse för såväl natur- som kulturmiljövården. Den långsmala ön är uppbyggd av sandsten och skiffer, den s.k. Visingsöformationen, och har därmed en näringsrik jord som gynnat såväl en rik flora som omfattande frukt- och bärodling med anor från 1600-talet.
Ön har en bebyggelsekontinuitet från neolitikum och tycks ha spelat under central roll i omlandet under järnålder. Flera höggravfält och andra fornlämningar minner om detta. Under tidig medeltid var Visingsö ett nav i kampen om
kungamakten genom 1100-talsborgen Näs på öns sydspets, idag en oansenlig ruin. Den sverkerska kungaätten hade fl era kopplingar till ön och ägde mark här. Från denna tid stammar såväl Brahekyrkan som ursprungligen var sockenkyrka med namnet Ströja och Kumlaby kyrka. 1562 förlänades Visingsö och fl era socknar på Vätterns västra och östra strand som grevskap till Per Brahe d.ä. Visingsö blev centrum i Visingsborgs grevskap som såg sin blomstringstid under Per Brahe d.y. på 1600-talet. Denne utökade 1500-talsborgen Visingsborg vid Ströja kyrka och verkade för att grevskapet skulle bli ett mönstersamhälle med odlingar, undervisning, boktryckning m.m. Genom reduktionen 1681 drogs grevskapet in till Kronan.
Huvudnäringarna på ön var fram till modern tid jordbruk och fi ske. Med ångbåtstrafi ken på Vättern kring förra sekelskiftet blev Visingsö ett populärt turistmål och har så förblivit.
Kyrka och kyrkogård ligger mindre än en kilometer väster om Visingsborgs slottsruin, kringgärdade av lövskogsvegetation. Kyrkogården består av två enheter. Den gamla i öster med kyrkan och den nya i väster, skilda åt av en smal asfalterad väg. Gamla kyrkogården gränsar i öster mot en äng. Här fanns tidigare en kungsgård. Av
denna återstår efter en brand på 1900-talet inget annat än kungsladorna i korsvirke från 1700-talet, ett stycke åt norr.
Vid gamla kyrkogårdens norra sida är en gräsbesådd kyrkvall med f.d. sockenstuga, kyrkstall, arkiv och bårhus.
Sockenstugan är klädd med rödfärgad locklistpanel och har sadeltak med tvåkupigt lertegel. Byggnaden flyttades in från vägen och ombyggdes invändigt 1974 och fungerar sedan dess som församlingshem och har nyligen försetts med en skrymmande stålramp.
Kyrkstallet bär ett pulpettak och är klätt med rödfärgad locklistpanel. Det används idag som förråd. Det murade arkivet av okänd ålder bär gulbruten puts och ett sadeltak med enkupigt lertegel.
Bårhuset från 1947 är uppfört efter stadsarkitekt Göran Paulis ritningar från 1939. Byggnaden bär en gulbruten slätputs och har ett tunt, svartmålat plåttak med flack välvning som svarar emot den stickbågiga pardörren på gaveln.
På kyrkvallen finns i anslutning till kyrkogårdsentrén en fattigbössa i gråmålat trä och plåt från förra sekelskiftet. Vid gamla kyrkogårdens södra sida är en asfalterad parkering. Nya kyrkogården omsluts på alla sidor utom den östra av lövskogsvegetation.
Kyrkan är ursprungligen uppförd under tidig medeltid av sten. Idag kvarstår endast västtornet av lerskiffer och huggen sandsten. Klockvåningens romanska fönsteröppningar av finhuggen sandsten och resterna av en stormannavåning, s.k. empor, vittnar om en mäktig byggherre, kanske t.o.m. kunglig. Resten av kyrkan, med undantag för den medeltida sakristian på nordsidan, är en hallkyrka som fullbordades av greve Magnus Brahe 1635. Senare under 1600-talet
omdanades interiören av Per Brahe d.y. till att bli en gravkyrka för ätten Brahe. Kyrkans fasader bär en gulbruten kalkputs och det branta sadeltaket samt ovanliga torntaket täcks av kopparplåt.
I nya kyrkogårdens sydvästra hörn står en reslig klockstapel från 1672, helt klädd med tjärad spån.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
