Historik: Fartyget levererades i början av 1924 till Rederi AB Rex. Hon var av samma typ som Aspö.
Ägd av bla Svenska ÅF Assuransföreningen.
Händelseförlopp: Ornö hade p.g.a. svårt isläge valt att gå den yttre farleden via Sandhamn istället för att gå den vanligare Landsort-Dalaröleden mot Stockholm. Man försökte att framtränga i en uppbruten ränna i isen, men fastnade. Följande dag försökte man framtränga mot Sandhamnsinloppet, men förgäves. Under natten drev man sydvästvart med isen och vid gryningen befann man sig i närheten av norra Utölandet. Här kom man loss ur drivisbältet och då man stävade ut mot fritt vatten mot den ostliga kulingen då man siktade ett grundstött fartyg, Munin (SMA 616:035). För att vara till hands om besättningen i Munin tvingas lämna sitt på Borgsbredan grundstötta fartyg beslutar kapten att i enighet med sjölagen uppehålla sig i närheten av haveristen. Hela dagen går man fram och tillbaka i en halvcirkelbåge en dryg distansminut från haveristen och väntar på att vinden skall avta. När mörkret kommer kan man i Munin endast tända en svag, röd fotogenlampa, eftersom elektriciteten inte fungerar längre. Mörkret, de stora vågorna, snöbyarna och det svaga ljuset från Munin gör att Ornö missbedömer avståndet och kommer för nära grundområdet. När man tror att man är nära en nautisk mil från Munin och är i färd att vända strandar fartyget bara 200 m från Munin. Ström och sjö kastar upp Ornö med en våldsam kraft på en bränning och hon hamnar med vågorna snett in mot babordssidan. Babords livbåt slits bort och försvinner, och styrbords livbåt, som är surrad på läsidan, krossas av en överbrytande sjö. Fönstren i andrestrmannens hytt krossas och sjön slår sedan fullständigt sönder en stor del av inredningen och överbyggnaden. På fem minuter vattenfylls hela maskinrummet, och hela besättningen tvingas övernatta i maskinisternas två små hytter, som är det ända stället som är något sånär skyddat för stormens krafter.
När dagsljuset kommer upptäcker man ombord på Munin att Ornö står på grund, och man börjar förbereda sig på att undsätta sin räddare. Vid niotiden var vind och sjö avtagit så pass att man kan sätta en av Munins livbåtar i sjön. Med den räddas i två omgångar hela besättningen från Ornö ombord på Munin, som står på läsidan av grundområdet och därför klarat sig något bättre från vågornas kraft. Några timmar senare anländer Statsisbrytaren, som på något sätt fått meddelande om olyckan, och tar med sig besättningarna till Dalarö.
Bärgningar: Arbetarna vid Långvikens fältspatgruva på Ornö kallades ut för att på rederiets uppdrag bärga något av lasten. Fartyget gick dock inte att bärga utan skrotades senare på platsen.
Bärgning: Vraket är skrotbärgat.
Status: Kvar på botten finns delar av fartyget och rester av ångpannor (status 1992).